Nicci

Hej fina ni 💜

 

Hur kan det ha gått fem dagar sedan jag bloggade senast?! Vad hände med tiden egentligen? Jag känner verkligen att dagarna bara springer förbi just nu och helt plötsligt står man där och inser att flera dagar har gått utan att man hunnit sätta sig ner och skriva. Och jag som verkligen älskar att skriva här inne. Det är ju något speciellt med bloggen ändå, att bara få sätta sig ner, samla ihop alla små delar av dagarna och få ner dem i ord. 

 

Jag hoppas att ni mår bra och att ni också börjar känna av att hösten faktiskt är här på riktigt nu. Jag vet att många inte alls är redo för mörkare kvällar och kallare morgnar, men jag måste ändå erkänna att jag älskar hösten. Det finns någonting så otroligt mysigt med den här årstiden.

 

Den där första känslan när man öppnar balkongdörren på morgonen och den friska, lite kalla luften kommer in. Det där lilla krispet i luften. Att kunna gå ut på en lång promenad och faktiskt känna att man vaknar till av temperaturen. Att komma hem med rosiga kinder, ta på sig mjuka kläder och krypa upp i soffan.

 

Tända ljus överallt. En bra serie. Något gott att äta. En filt. Höstkläder. Stora tröjor, jackor. Långa promenader där man inte behöver svettas ihjäl efter fem minuter. Och framför allt, myset hemma 💜

 

Jag tror faktiskt att det är just det jag tycker allra mest om med hösten. Man börjar automatiskt vilja göra hemmet ännu mysigare. Man vill boa in sig lite. Göra det varmt, ombonat och sådär härligt att man bara längtar hem.

 

Och på tal om hemmet så går mitt lilla projekt faktiskt framåt. Sakta men säkert börjar jag verkligen se framför mig hur jag vill ha det. Min stora, gosiga, vita matta har kommit och jag är sååå sugen på att packa upp den.

 

Men jag har inte gjort det än.

Och här står jag nu och velar.

Ska jag packa upp den redan nu och få njuta av den? Eller ska jag vänta tills den nya soffan kommer och göra allt på samma gång?

Det är egentligen en ganska liten sak, men tydligen kan jag göra det till ett stort beslut. Haha.

 

För samtidigt vill jag ju så gärna se hur mattan ser ut på plats. Jag har gått och väntat på den och tänkt på den och sett framför mig hur den ska ligga i vardagsrummet. Men en del av mig vill också vänta tills soffan kommer så att jag kan göra den där riktiga förändringen på en gång.

 

Frågan är bara: kommer jag kunna hålla mig?

Mhmm… tveksamt.

 

Det "roliga" med hela vardagsrumsprojektet är dessutom att den ursprungliga planen var att jag skulle sälja min enorma soffa. Ni vet den där gigantiska soffan som jag köpte till vårt hus och som jag sedan tog med mig när vi separerade och jag flyttade till min lilla lägenhet.

Den är egentligen alldeles för stor för min lägenhet.

Alltså verkligen.

Men samtidigt… här kommer problemet.

 

Jag har nu beställt en ny soffa som är nästan lika stor, men framför allt ännu djupare. Så vad hände med planen om en mindre soffa egentligen? 

 

Jag vet inte riktigt.

 

Men jag har kommit fram till en sak..Jag älskar att ha en stor, djup och riktigt bekväm soffa. För det är ju faktiskt där jag spenderar en stor del av min tid när jag är hemma. Jag sitter där och bloggar, tittar på serier, äter, scrollar, läser, pratar i telefon, myser med Albert och bara… är.

Så varför försöka kompromissa med någonting som jag faktiskt använder så mycket?

Och jag tror verkligen att den nya soffan kommer bli hjärtat i hemmet.

 

Det är lite roligt hur mycket en möbel faktiskt kan göra för ett rum. Man kan byta en soffa, lägga på en ny matta, flytta runt lite saker och helt plötsligt känns hela rummet annorlunda. Jag vill få till den där känslan av att det ska vara varmt och mysigt så fort man kliver innanför dörren.

 

Mörkt trä, den stora vita mattan, den stora gosiga soffan och sedan lite små detaljer runt omkring. Jag ser det framför mig och jag längtar verkligen tills allt är på plats.

Det är nästan det bästa med att göra om hemma, själva processen. Att få längta lite, fundera, ändra sig, flytta runt saker och till slut se bilden man haft i huvudet faktiskt bli verklighet.

 

Annars har de senaste dagarna mest bestått av jobb och en massa små saker som tillsammans blivit väldigt fina dagar.

Den här dagen började faktiskt med en två timmar lång promenad. Och det var precis en sådan promenad som man känner sig lite extra nöjd med efteråt. Jag hann dessutom träffa en kollega och hennes hund på vägen, så det blev lite hundmys och prat också.

 

Jag älskar verkligen när en promenad får bli lite spontan. När man inte bara går från punkt A till punkt B utan faktiskt träffar någon, stannar och pratar en stund och låter promenaden ta lite längre tid.

 

Och två timmar senare var det dags för lunch.

Jag hamnade på en spontanlunch med en vän.

Efter lunchen väntade ett tandläkarbesök och därefter blev det ännu mer mys.

Jag och Albert tog bussen och åkte in till stan för att möta upp familjen.

Och alltså… Södermys.

 

Det behövde jag.

 

Det är någonting med att bara åka in till stan, promenera runt lite, se människor, känna stadspulsen och samtidigt ha Albert med mig. Han är dessutom så himla glad när han får åka buss. Det är nästan som ett eget litet äventyr för honom.

Och jag älskar att göra sådana saker tillsammans med honom.

 

Vädret var dessutom helt underbart. Sådär lagom höstigt. Kallt men inte iskallt, frisk luft och en känsla av att hösten verkligen är här.

 

En glad hund.

Familj.

Stan.

Söder.

En kall cola.

Och egentligen ingenting särskilt märkvärdigt.

Men samtidigt… livet.

 

Nu sitter jag här och skriver och klockan har hunnit bli kväll. Det känns som att den här dagen har gått i ett, men på ett bra sätt. Jag gillar dagar där man faktiskt hunnit göra saker, men samtidigt inte känner att man stressat igenom allting.

Och i morgon väntar dessutom en riktigt bra kväll.

Den ser jag fram emot.

 

 

God natt fina ni. 💜