Det dÀr ordet...Sen..
Hej fina ni. đ
Det finns dagar dÄ tankarna bara tar över. Dagar dÄ man stannar upp mitt i allt och börjar fundera pÄ livet, mÀnniskorna omkring sig och hur vi egentligen behandlar varandra.
Jag tror att vi mÀnniskor tar alldeles för mycket för givet.
Vi vaknar, gÄr till jobbet, handlar, lagar mat, svarar pÄ nÄgra meddelanden och tÀnker att vi gör resten sen. Vi lever som om tiden alltid kommer att finnas dÀr. Som om morgondagen Àr en sjÀlvklarhet. Som om mÀnniskorna vi Àlskar alltid kommer att finnas kvar.
"Jag ringer imorgon."
"Vi ses nÄgon gÄng."
"Jag svarar senare."
"Jag ska bara..."
"Sen."
Det dÀr ordet. Sen.
Vi anvÀnder det hela tiden utan att egentligen tÀnka pÄ vad det betyder. För vi utgÄr frÄn att vi fÄr ett nytt tillfÀlle. Att det alltid kommer en ny dag. Men livet har aldrig lovat oss det.
En dag finns inte lÀngre det dÀr "sen".
Telefonnumret finns kvar, men personen svarar aldrig igen.
Meddelandet blir aldrig skickat.
Orden man tÀnkt sÀga stannar kvar inom en.
Och dÄ spelar det ingen roll hur mycket man önskar att man hade gjort annorlunda.
Jag tror ocksÄ att vi har blivit alldeles för dÄliga pÄ att verkligen se varandra. Vi tittar, men vi ser inte. Vi hör, men vi lyssnar inte. Vi frÄgar "Hur mÄr du?" men hinner ofta inte ens vÀnta pÄ ett Àrligt svar.
Bakom ett leende kan det finnas en mÀnniska som hÄller pÄ att gÄ sönder. Bakom ett "det Àr bra" kan det finnas en kamp som ingen annan kÀnner till.
ĂndĂ„ dömer vi sĂ„ lĂ€tt.
Vi pratar om mÀnniskor istÀllet för med dem.
Vi antar saker.
Vi sÄrar med ord som vi sjÀlva glömmer bort fem minuter senare, medan den som fick höra dem kanske bÀr med sig dem i flera Är.
Ibland Àr det inte ens de hÄrda orden som gör mest ont.
Det Àr tystnaden.
NÀr nÄgon vÀljer att inte höra av sig.
NÀr nÄgon slutar bry sig.
NÀr nÄgon ser att du mÄr dÄligt men vÀljer att titta Ät ett annat hÄll.
Det gör ont.
Och ÀndÄ fortsÀtter vi ofta som om ingenting hÀnt.
Jag har ocksÄ funderat mycket pÄ hur svÄrt vissa mÀnniskor verkar ha att sÀga ett enda ord.
FörlÄt.
Det Àr bara sju bokstÀver.
Men de kan bÀra sÄ mycket kÀrlek, respekt och ödmjukhet.
Att sÀga förlÄt gör dig inte svag.
Det gör dig mÀnsklig.
Det betyder inte att allt blir bra direkt eller att allt gÄr att laga. Men det visar att du förstÄr att dina handlingar har pÄverkat nÄgon annan. Att du ser den personens kÀnslor och tar ansvar för det du gjort.
Ibland Àr ett Àrligt förlÄt det finaste nÄgon kan fÄ höra.
Och ibland kommer det aldrig.
DÄ fÄr mÀnniskor bÀra sin sorg, sin besvikelse och sina frÄgor helt ensamma.
Jag önskar att vi blev lite modigare.
Modiga nog att erkÀnna nÀr vi haft fel.
Modiga nog att sÀga "Jag saknar dig."
"Jag Àlskar dig."
"Jag tÀnker pÄ dig."
"Hur mÄr du, egentligen?"
"FörlÄt."
För de orden kan förÀndra mer Àn vi tror.
Livet handlar inte om vem som hade rÀtt.
Det handlar inte om stolthet.
Det handlar inte om vem som hörde av sig sist.
NÀr allt kommer omkring Àr det inte sÄdant vi kommer att minnas.
Vi kommer att minnas mÀnniskorna.
Skratten.
Kramarna.
Samtalen.
Stunderna dÄ nÄgon fanns dÀr nÀr livet gjorde ont.
Och vi kommer ocksÄ att minnas de gÄnger nÄgon inte gjorde det.
Livet Àr sÄ ofattbart skört.
PÄ bara nÄgra sekunder kan allting förÀndras.
En vanlig dag kan bli den dag som delar livet i ett före och ett efter.
Ingen av oss vet nÀr vi ger nÄgon den sista kramen.
NÀr vi sÀger "vi hörs" för sista gÄngen.
NÀr ett vanligt hejdÄ faktiskt blir ett farvÀl.
Det Àr en tung tanke.
Men kanske ocksÄ en viktig pÄminnelse.
Att Àlska lite mer.
Att döma lite mindre.
Att vara lite snÀllare.
Att visa uppskattning medan mÀnniskor fortfarande kan höra den.
Att inte vÀnta pÄ rÀtt tillfÀlle.
För det rÀtta tillfÀllet Àr kanske just idag.
Om du tĂ€nker pĂ„ nĂ„gon â hör av dig.
Om du saknar nĂ„gon â sĂ€g det.
Om du Ă€lskar nĂ„gon â visa det.
Om du gjort fel â be om ursĂ€kt.
Om nĂ„gon betyder nĂ„got för dig â lĂ„t dem fĂ„ veta det innan det Ă€r för sent.
För vi fÄr aldrig tillbaka den tid som redan gÄtt.
Vi fÄr aldrig tillbaka de ord som aldrig blev sagda.
Och vi fÄr aldrig veta hur annorlunda allt hade kunnat bli om vi bara hade valt kÀrlek framför stolthet, omtanke framför likgiltighet och nÀrvaro framför "sen".
Livet Àr för kort för kalla hjÀrtan, osagda ord och mÀnniskor som tas för givna.
Ta hand om varandra. Ring det dÀr samtalet. Skicka det dÀr meddelandet. HÄll om dem du Àlskar lite lÀngre. SÀg förlÄt nÀr du behöver och tack lite oftare.
För en dag Ă€r det kanske det enda vi önskar att vi hade gjortđ
kram.Â
