helgen
"Hand i hand genom den krispiga kyliga hösten. Två händer som värmer varandra, en trygg famn som gör mig lugn och lycklig"
Jag hade nästan glömt hur mysigt det är att ta en riktigt härlig långpromenad i skogen. Se sin vovve springa glatt i friheten, hur duktig han är och hur mycket han förstår. Jag minns fortfarande första gången jag såg honom, han var liten som ett marsvin och hans busiga glada ögon tittade på mig. Där och då förstod jag hur mycket jag kommer att älska en hund och hur mycket plats han kommer att få i mitt liv.
Att se min kille leka med honom är nog samma känsla som en mamma eller pappa känner när ens nya leker med ens barn. Fantastisk känsla.
Jag kan fortfarande känna att det är en stor sorg i mitt hjärta att inte vilja ha barn. Att inte vilja leva barnlivet fullt ut. Att inte ha en minime att leva livet med. Att alltid undra "hur jag hade varit som mamma" undra hur det skulle kännas att se sitt barn för första gången" undra hur kärleken till sitt barn känns" så många frågor som jag aldrig kommer att få svar på. Så många åsikter man har hört från andra genom alla dessa år tills jag vågade vara ärlig mot alla i min omgivning. Jag är barnfri, barnlös eller vad man ska kalla det och det är ingenting jag vill ändra på. Men självklart har jag haft mina tvivel, när jag var i Tanzania klarade jag inte av att besöka ett barnhem för jag hade nog velat adoptera varenda unge då. Någonstans i mig finns en del av min mamma, den delen som öppnade sitt hem för barn som far illa hos sina biologiska föräldrar, barn som socialen har ansvar för. Det gör ont i mig att se så många barn som inte har det bra hos sina föräldrar. Som förtjänar ett hem av trygghet, kärlek, att få vara barn. Kanske var de dessa barn jag ville hjälpa istället för att skaffa egna barn. Ett tag var jag inne på det. Men jag hade nog inte pallat det i slutändan. Att ibland veta att barnen ska tillbaka till sina biologiska föräldrar fast dom inte är kapabla till att ha barn. Jag tänker på hur det måste ha känts när lilla hjärtat tvingades hem till ett otryggt hem som sedan kostade hennes lilla liv. Den sorg. Barn ska växa upp i bra hem. Så många gånger jag följde med min mamma vid ett överlämnande och magkänslan inte kändes bra alls. Men det är socialen som har det yttersta ansvaret. Dom bestämmer... Även om man har åsikter. Även om man för talan för situationen.
Jag vill inte smutskasta socialen på något sätt men samtidigt är det många barn i vårt samhälle som far illa.
Nu kom jag in på ett helt annat ämne än vad jag hade tänkt. I går var vi iväg på loppis, det var en liten besvikelse så vi tog en lång promenad istället i solen. Den värmde och att få fläta sina fingrar med en annans är bland det bästa jag vet. Och bara stå och blicka ut över havet omhållen. Det värmer ända in i själen.
Senare på kvällen mötte jag upp en vän för att låta våra hundar få busa av sig medan vi hade djupa samtal och drack varm choklad.
I dag har jag många viktiga samtal att ta itu med. Jag har redan haft några av dom. Att jag tillsammans med myndigheter får lösa saker är för mig väldigt givande, intressant och jag växer oerhört mycket som människa. Så idag blir det mycket jobb och jag är så redo för vad denna vecka har att erbjuda.
Jag hoppas att ni har haft en bra helg. Jag ber om ursäkt för mitt kanske röriga inlägg men det var mycket av olika saker som ville ut, haha.