Halvvägs.
Jag måste släppa allt negativt, jag måste släppa pressen på mig själv och stressen, för stress har jag inte. Herregud jag har skrivit en halv bok, wow jag borde vara stolt över mig själv som faktiskt kommit så långt då det är en tung bok. Minnena griper tag i hela mig, detta är inte bara vilken bok som helst, den är verklighetsbaserad på en händelse som fick mig att känna hur djup sorg faktiskt känns och hur skört livet är, när jag med egna ögon fick se min person dö, om och om igen. Till slut för evigt.
Mamma sa alltid till mig att skriva en bok, hon trodde på mig, inte i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle handla om just det här. Händer saker av en anledning? Det var inte det här jag ville skriva om. Jag ville skriva om kärlek och lyckliga slut, inte om förtvivlan och om död.
Jag har aldrig tidigare skrivit en bok, det här blir min allra första bok. Dagbok och blogg har alltid funnits men en bok, det är något nytt. Drömmen har alltid funnits där. Jag utbildade mig i kreativt skrivande av flera anledningar. Jag älskar att uttrycka mig i ord, och att skriva.
Nu har jag förflyttat mig från skrivbordet och sitter med laptopen i knät i sängen och är redo att skriva vidare på min bok.
Vad har ni haft för drömmar som ni förverkligat?
