Det där "hjulet"... 🫣
Då greppar jag tag i tangentbordet igen och skriver några rader. Veckan hittills har innehållit playdates med Alberts kompisar, jobb, spelkväll, mysiga kvällar framför serier, långpromenader med rättegångar och i dag är jag ledig, min bror ville gärna ta Albert med sig till sitt jobb och jag har spenderat dagen tillsammans med min bästa vän. Lunchat, shoppat och handlat. En riktigt mysig tjejdag.
När vi var i affären såg jag massvis med par som storhandlade inför helgens mys och jag kunde inte sluta att sakna att ha någon att dela livet med. Någon att handla med på fredagarna efter jobbet, någon att kyssas med mellan hyllorna, någon att omfamna. Mina bästisar har varit med sina män i evigheter och det är alltid kul att höra vad dom har gjort på helger, hur deras vecka har varit. Jag lever absolut inte ett vilt och dejtande singelliv. Tvärtom. Jag sitter hemma, eller på jobbet och drömmer mig bort likt Ferdinand som sitter och luktar på sina blommor. Jag klagar på att jag är singel. Men jag gör inget åt det. Tvärtom. Och det är just det där "tvärtom" jag måste göra något åt, jag måste göra något åt att jag inte träffar någon, jag som mer än allt vill hitta min livskamrat. Inte på ett desperat sätt. Tvärtom. På ett genuint, intresserat sätt, och våga igen, lära känna honom. Ett ord kan förändra allt på så många sätt. Det kan förstöra, det kan göra någon ledsen, men det kan också vara början på något magiskt, något fint, något vackert.
Men hur börjar jag? Är det att sitta och swipa höger och vänster, hit och dit? Är det att skriva en novell på vem jag är? Hur träffar jag någon när jag inte vill ge mig ut på någon dejtingapp? Eller har jag inget val? Hur fasiken gör man i min ålder? En kvinna på snart 40 år. Hur träffar jag någon?
Och hur skriver man en bra och intressant presentation av sig själv?
Hej, mitt namn är Nicci, en lång tjej på 1,74. Född, uppväxt och bor i Stockholm. Jag har inga barn, och vill heller inte ha barn, men jag är barnkär. Jag har en kungspudel varannan vecka. Jag arbetar inom vården sedan 10 år. Älskar mat och godis. Älskar att streckkolla på filmer och serier. Aldrig druckigt alkohol och röker inte. Älskar parmiddagar och spelkvällar. Har rest världen över. Älskar att vara spontan, men det är också väldigt mysigt att ha något att längta lite extra till. Älskar att överraska och att överraskas. Älskar långa djupa samtal, älskar närhet, finns inget bättre än en kram. Romantik och kärlek. Är en glad, snäll, trygg, lojal, sprallig tjej som älskar att leva. Den tjejen i skolan som var mer tönten. Går in helhjärtat med passion i allt, relationer, jobb, det jag brinner för.
Men egentligen. Hur mycket av det här är egentligen kul att läsa om i min presentation? Någon som föll och kände att "henne vill jag bjuda på en dejt"? Nej, det var väl det jag trodde. Haha.
Jag vet ju vem jag är, men vem är jag och hur får jag ner det i ord? Och ännu mer, hur får jag det intressant? Så intressant att ett hej blir till en vän, och en vän blir till en bästa vän och den bästa vännen blir till min kärlek och livskamrat.
I min ålder är det skitsvårt att träffa någon. Nu har jag inte ens gett det en ärlig chans att träffa någon.. Tvärtom..
Men kanske slutar det med att jag en dag sitter där med alla 50 par på fester, 9e hjulet på kompisträffar, tredje och femte hjulet på middagar, med min andra halva och flätar mina fingrar i hans och slipper sitta där som den enda singeln, det där "hjulet". Någon att åka hem med och gosa ner sig under täcket och vara lilla sked.
Önskar er en fin fredagskväll. Kram.
