Nicci

Vi börjar på Maya Beach utanför Phi Phi i Thailand. Thailand för mig är ett väldigt bekant land där jag har varit massor av gånger. Vi har familj där nere och jag älskar landet. Det är ett så vackert land med fantastiska öar, och en av dom öarna som också har varit med i filmen The Beach med Leonardo Dicaprio är Maya Beach. I filmen är ön helt stängt med berget men i verkligheten är det öppet som ni ser. 

Jag var där år 2012 och då var det knappt några människor där som ni också kan se på bilderna sen blev det tyvärr en riktig turistattraktion och jag tror till och med ön är stängt? Kanske fortfarande? Men det var magiskt där, så himla fint och vilken strand, och havet. Jag glömmer aldrig trippen dit. 

Sen har vi resan till Mykonos och Santorini år 2016. Jag reste dit med lite vänner, med par. Jag var singel och bodde en bit ifrån de andra. Vi sågs för lunch och middag ibland. Så jag bodde mycket ensam vilket var mysigt. Här på Mykonos bodde jag i en villa själv som tillhörde hotellet Hermes. Sån vacker utsikt över hela stan och så mycket tid till att bara rå om mig själv. 

På Santorini bodde jag på min grekiska väns hotell och hängde lite med henne men annars upptäckte jag mycket av Santorini ensam, fotade alla möjliga kärlekspar "can you please take a picture of us" off course. Samma fras minst tio gånger per dag vilket inte gjorde mig någonting överhuvudtaget. Jag älskar att uppleva kärlek men också att se andra kära. Jag ler åt dom, klick. 

Jag kan verkligen tipsa er om den här fantastiska ön Santorini, jag har varit här massor av gånger och varje gång skapas sådana otroligt fina minnen. En av de vackraste platserna ever. Här är en bild från Thira. 

Att kliva ur planet och känna doften av Budapest i Ungern fick mig att känna mig så hemma, jag har ungerskt blod och för mig känns det verkligen så bra när jag är där. Jag älskar Budapest så mycket. Ungern har två kända maträtter som ni säkert känner till, Gulasch och Langos, men den övriga maten är också riktigt bra. Att åka till Ungern och speciellt till Budapest känns väldigt speciellt i mitt hjärta.

Att se historia från andra världskriget, uppleva människorna som är väldigt lik mig själv, det är så rent, varmt. Vi åker till ett bad,vi går på marknad och köper paprikakrydda, vi går väldigt mycket, floden rinner, vi går över många,av de vackra broarna. Bakverken är så goda. Gå på den gatan där min farfar är uppväxt, det är så vackert. 

Sen har vi sagolika Tanzania som nog är den mest speciella, häftigaste, magiska resa jsg har gjort. Vi åkte runt i hela Tanzania på safari, jag satt där i bilen och bara sög in varenda sekund av den här resan, den förändrade mig. Tänk er att bo i tält mitt på savannen, långt ifrån civilisationen, bara torr savann så långt ögat kan nå, där bodde vi i tält och jag glömmer aldrig den natten när hjordar med zebror klampade förbi precis utanför, lejon som lät och där låg jag och lyssnade i två timmar, det var så surrealistiskt, så overkligt. Här befinner vi oss med beväpnade vakter som skyddar oss dygnet runt, vi får inte gå ut när det är mörkt själva utan blir eskorterade från restaurangen till tältet igen, kommer vi att mötas av lysande ögon? Kommer vi att stå face to face med ett lejon? Kommer vi bli bitna av skorpioner? Ormar? Finns det några djur i vårt tält? Det är bäcksvart, stjärnklart och alldeles alldeles drömlikt. Drömmer jag? 

Den resan kändes som en dröm varje dag, vilket äventyr att se alla dessa vilda djur bara metern från en, fria, på sin rätta plats, överallt, hur många som helst, vattendrag fulla med krokodiler och flodhästar, här står jag vid kanten. Familjer av elefanter, gnubebisar som skriker, en noshörning med sin lilla unge, lejonhonor som spanar, en hyena som tar upp en kamp med att försöka få föda, ett vildsvin som njuter i en lerpöl. Är jag mitt i en scen från lejonkungen här nere i kratern? Det känns som det.

Dans med masajerna i en hetta som heter duga, de virrar in mig i en filt, det blir varmare, varför har de dessa på sig? Pju. Men vi dansar deras dans, det är svinvarmt men svinkul, jag försöker att sjunga med. Svetten rinner. Vi håller varandra i händerna, de visar sina hem gjord av bajs bland annat. Det är mörkt där inne, kolsvart, förutom en liten eld, jag är för lång och får böja mig för att kunna komma in, det är inte stort. Jag känner mig fram, vet inte vad jag tar i. Ingen toalett, bara sängar. Kvinnor och barn samsas om en toa, ett hål i marken. De är glada, supertrevliga. Vi besöker deras förskola, barnen sjunger och visar när dom räknar. De får leksaker och blir glada. 

Jag och min sambo har två toaletter i vårt hus. Här delar en hel by (ca 100 personer) på en toalett. Vi har tryck i vår dusch och i badkaret, här kan jag inte ens tvätta håret då trycket i duschen är minimal, knappt att jag kan duscha kroppen. Vilken skillnad. 

Jag blickar ut över utsikten över kratern, där nere är det fullt med vilda djur vilket inte syns där jag står, vägen dit ner är så läskig, vägen upp är värre. Jag befinner mig i Afrika, andas in damm, är så skitig, värmen är total, det är torrt, skumpigt. Men det är så jävla häftigt, jag ler, jag lever, jag är så tacksam.