Nicci

Hej fina ni 

En doft av frisk luft, citron och nystädat fyller min lägenhet. Albert åkte precis till husse och jag städade det allra sista så nu är lägenheten i tip top. Jag älskar verkligen känslan när allt är rent, organiserat och lugnt runt omkring mig. Finns det egentligen någon bättre känsla än att komma hem till ett nystädat hem och dessutom få krypa ner i nytvättade sängkläder? Den där krispiga, svala känslan när lakanen fortfarande doftar tvättmedel och känns sådär perfekt släta. För mig är det vardagslyx på hög nivå. 

Jag ställde faktiskt in helgens planer helt och hållet, vilket jag annars kan ha lite svårt för. Jag gillar ju att ha saker planerade och att alltid ha något på gång. Men just den här helgen behövde jag lugnet. Istället ägnade jag tiden åt långa, långsamma promenader med Albert där vi bara gick utan mål. Ni vet sådana promenader där man låter tankarna vandra fritt samtidigt som man tittar på människor man möter, hus man passerar och små detaljer man annars aldrig hade lagt märke till.

Resten av tiden spenderade vi i soffan, invirade i filtar, framför härliga feel-good filmer som bara får hjärtat att kännas lite varmare. Det blev många koppar iste, några goda snacks och massor av hundmys. En perfekt helg på alla sätt. Ibland behöver man verkligen bara pausa livet lite och ge sig själv tid att landa.

Om en liten stund blir jag hämtad av min bästa vän och så väntar ett kvällspass på jobbet tillsammans. Det ser jag så mycket fram emot. Det är något speciellt med att jobba med människor man tycker om. Tiden går snabbare, skratten blir fler och allt känns lite lättare.

Alla hjärtans dag närmar sig också. Den där dagen då världen fylls av blommor, chokladaskar och kärleksförklaringar. Den där lilla extra omtanken som många gör för sin partner. Kvalitetstid, mysiga middagar, kanske ett handskrivet kort eller en spontan överraskning. Samtidigt är det en dag som ibland kan påminna en om att man är singel.

Jag skulle nog säga att jag är lite både och när det gäller att vara singel. Jag är frivilligt singel på så sätt att jag faktiskt inte gör särskilt mycket för att hitta honom med stort H. Jag trivs i mitt liv, i min vardag och i mitt eget sällskap. Men samtidigt drömmer jag. Jag drömmer om den där personen som känns självklar. Den där tryggheten, skratten, samtalen sent på kvällen och känslan av att vara någons favoritperson.
I år jobbar jag på alla hjärtans dag och det känns faktiskt väldigt fint. Jag får spendera dagen med mina fantastiska kollegor, kanske kramas lite extra och sprida lite värme omkring mig. Kärlek finns ju i så många former, vänskap, gemenskap, familj och omtanke. Det är lätt att glömma det ibland.

Har ni några planer på alla hjärtans dag? 🩷

När jag tänker på alla hjärtans dag kan jag inte låta bli att minnas en av de mest speciella upplevelserna jag haft. För några år sedan firade jag den dagen mitt på savannen i Tanzania. Bara det låter nästan overkligt när jag tänker tillbaka. Vi bodde i tält mitt ute i naturen. Jag minns hur jag vaknade mitt i natten av ljudet av tusentals zebror som vandrade precis utanför tältet. Samtidigt hördes lejonens mäktiga läten på avstånd.

Där låg jag, med ett tunt tält mellan mig och dessa fantastiska, vilda djur. Hjärtat slog hårt, både av fascination och respekt. Jag låg vaken i timmar och bara lyssnade. Det är utan tvekan en av de mest magiska och starka upplevelser som livet gett mig. Vi hade beväpnade vakter i närheten såklart, och vi hade fått en visselpipa om vi skulle behöva hjälp. Men ändå, känslan av att vara så nära naturen, så nära något så ursprungligt och kraftfullt, är svår att beskriva med ord.

Livet är verkligen fullt av kontraster, och jag tror det är just därför jag älskar det så mycket.

Jag har bott i en liten lägenhet på Söder där stadens puls aldrig riktigt tystnar. Samtidigt har jag bott i en stor villa ute i skärgården där havet och vinden var det enda man hörde om kvällarna. Jag älskar att resa till storstäder där tempot är högt, gatorna fulla av människor och varje hörn bjuder på något nytt. Men jag älskar också att köra snöskoter genom snötäckta skogar i Norrland där tystnaden nästan känns overklig.

Jag älskar att ligga vid en pool i solen, dricka iste och spela kort i timmar utan att bry mig om tiden. Men jag älskar också äventyret i att åka på roadtrip genom Afrika där varje dag är oviss och fylld av nya möten och intryck.

Jag älskar att promenera bland historiska byggnader i Rom och känna historiens vingslag i varje sten. Men jag älskar också att sitta på en restaurang på Santorini och se solen sakta sjunka ner i havet medan himlen färgas i nyanser av rosa, orange och guld.

Jag tror att det är just de där kontrasterna som formar oss. De får oss att uppskatta både det lilla och det stora. Både vardagen och äventyret. Både lugnet och pulsen.
Och just nu, i den här stunden, sitter jag här i min nystädade lägenhet, med lugnet omkring mig, och känner en stor tacksamhet över livet precis som det är.

Kram.