Dejta fler samtidigt?
Hej fina ni đȘ»
Idag har solen varit framme nĂ€stan hela dagen och jag har suttit ute och jobbat.Â
Och nu börjar ocksĂ„ den dĂ€r perioden pĂ„ Ă„ret dĂ„ jag bara lĂ€ngtar efter biosommar. Ăr det nĂ„gon mer som kĂ€nner sĂ„? För mig finns det nĂ€stan inget mysigare Ă€n att gĂ„ pĂ„ bio en sommarkvĂ€ll. Jag vet att mĂ„nga Ă€lskar bio under hösten och vintern nĂ€r det Ă€r mörkt och kallt ute, men jag Ă€r tvĂ€rtom. PĂ„ vintern gĂ„r jag typ i ide och vill helst bara vara hemma under en filt och inte röra mig utanför dörren mer Ă€n nödvĂ€ndigt.
Men sommarkvÀllar⊠Äh.
Att göra sig i ordning lite lagom fin,, köpa popcorn, sÀtta sig i en mörk biosalong och bara försvinna in i en film i tvÄ timmar. Och sedan nÀr filmen Àr slut och man gÄr ut igen möts man av ljus himmel, sval kvÀllsluft och den dÀr speciella sommarkÀnslan som bara finns i Sverige. Folk sitter fortfarande ute pÄ uteserveringar, luften luktar varmt asfalt och syrén, och man kÀnner nÀstan att natten fortfarande Àr ung Àven om klockan börjar bli mycket.
Det Àr verkligen en av mina absoluta favoritdejter.
Inte för att man pratar sÄ mycket under sjÀlva filmen egentligen, utan kanske mer för kÀnslan runt omkring. FörvÀntningarna innan. Diskussionerna efterÄt. Att gÄ bredvid nÄgon i kvÀllsluften och prata om filmen, om livet eller om absolut ingenting viktigt alls. Jag tror kanske att jag alltid har tyckt om dejter dÀr det finns ett lugn. DÀr man inte mÄste prestera hela tiden.
SÄ nu vill jag verkligen ha tips, finns det nÄgon riktigt bra biofilm som gÄr just nu? Jag vill ha allt. Romantik, thriller, sorgliga filmer man grÄter till, feelgood, nÄgot som fÄr en att tÀnka⊠ge mig era bÀsta tips.
En annan sak jag har tĂ€nkt mycket pĂ„ idag Ă€r faktiskt mitt gamla dejtingliv. Eller ja, âdejtinglivâ kĂ€nns nĂ€stan som ett överdrivet ord nĂ€r jag tĂ€nker efter. Men ni förstĂ„r vad jag menar.
Det Àr sÄ konstigt att tÀnka pÄ att det snart Àr tio Är sedan jag faktiskt var i den dÀr vÀrlden. Tio Är sedan man gick pÄ dejter, funderade pÄ om nÄgon skulle höra av sig igen eller inte. Tio Är sedan den dÀr pirriga kÀnslan var en naturlig del av vardagen.
Och nÀr jag tÀnker tillbaka pÄ hur jag var dÄ sÄ inser jag att jag alltid fokuserade pÄ en person i taget. Om jag trÀffade nÄgon sÄ gav jag verkligen den personen en chans. Jag har aldrig varit den som dejtat flera samtidigt eller haft mÄnga olika konversationer igÄng samtidigt. Det har bara aldrig kÀnts naturligt för mig.
Samtidigt kan jag idag förstÄ varför vissa gör det.
Det finns ju bÄde för och nackdelar med allt. För pÄ ett sÀtt kanske det skyddar hjÀrtat lite att inte lÀgga allt fokus pÄ en enda person direkt. Att inte bygga upp hela sitt hopp kring nÄgon man egentligen knappt kÀnner Àn.
Men samtidigt⊠jag vet inte.
Jag tror ÀndÄ att kÀnslor ganska snabbt avslöjar sanningen.
För tÀnk om man dejtar flera personer, men det ÀndÄ bara Àr en enda man tÀnker pÄ nÀr man vaknar. En enda man hoppas ska skicka sms. En enda man man egentligen lÀngtar efter att fÄ trÀffa igen. DÄ spelar det kanske ingen roll hur mÄnga andra man försöker lÀra kÀnna, för hjÀrtat har redan valt ÀndÄ.
Att det ibland finns en person som bara sticker ut frÄn alla andra utan att man riktigt kan förklara varför. NÄgon som fÄr det dÀr lilla pirret att komma tillbaka. NÄgon vars namn fÄr en att le lite nÀr det dyker upp pÄ mobilen. NÄgon som gör att allt kÀnns lite mer spÀnnande helt plötsligt.
Och ibland undrar jag om dejting har förÀndrats mycket sedan dess. Det kÀnns som att allt gÄr sÄ snabbt idag. Folk trÀffas via appar, skriver med flera samtidigt, ghostar varandra, gÄr vidare snabbt. Kanske har det alltid varit komplicerat, bara pÄ olika sÀtt. Men ibland kÀnns det nÀstan som att det blivit svÄrare att verkligen lÀra kÀnna nÄgon pÄ djupet.
För om jag ska vara helt Àrlig sÄ har jag nog inte gÄtt pÄ sÀrskilt mÄnga dejter egentligen. Inte sÄdana dÀr klassiska dejter med helt nya mÀnniskor som man aldrig trÀffat förut. De flesta jag trÀffat genom livet har varit personer jag redan kÀnt till pÄ nÄgot sÀtt. Genom vÀnner, jobb eller andra sammanhang dÀr man redan vet lite vem personen Àr.
Och det har nog kÀnts tryggt för mig.
Det finns nÄgot vÀldigt tryggt i att redan kÀnna till nÄgon lite innan. Att veta hur personen Àr med andra mÀnniskor. Hur han skrattar. Hur han beter sig i vardagen. Att slippa börja helt frÄn noll.
För att lÀra kÀnna en helt ny mÀnniska pÄ djupet Àr faktiskt ganska sÄrbart nÀr man tÀnker efter. Man visar lÄngsamt vem man Àr, samtidigt som man försöker förstÄ vem den andra personen Àr bakom fasaden. Det krÀver ÀndÄ mod.
Men ibland tĂ€nker jag ocksĂ„âŠ
TÀnk om det faktiskt finns en helt underbar kille dÀr ute som jag aldrig har trÀffat tidigare. NÄgon jag inte kÀnner alls idag. NÄgon som just nu lever sitt liv helt ovetandes om att vÄra vÀgar kanske korsas nÄgon gÄng i framtiden.
Det Àr ÀndÄ en ganska fin tanke.
Att man faktiskt inte vet vem man kommer möta i livet Àn.
Kanske sitter han ocksÄ nÄgonstans i kvÀllssolen just nu och funderar pÄ ungefÀr samma saker. Kanske Àlskar han ocksÄ sena biokvÀllar pÄ sommaren. Kanske finns han mycket nÀrmare Àn man tror.
Livet Àr ÀndÄ lite magiskt sÄ, tycker jag.
Man vet aldrig vilka mÀnniskor som vÀntar runt hörnet.
Kram.
