Nicci

Hej fina, fina ni 🩷

Jag sitter här med ett stort leende och en kropp som fortfarande är alldeles varm av energi efter helgen. Ni vet den där känslan när man har varit omgiven av människor som får en att skratta lite extra, känna sig lite mer levande och påminna en om hur fint livet faktiskt kan vara? Precis så känns det just nu.

Helgen har jag spenderat med mina fantastiska kollegor, och bara det i sig fyllde på energidepåerna rejält. Men som grädde på moset fick jag dessutom arbeta tillsammans med min bästa vän på Alla hjärtans dag. Alltså… hur fint? Jag kände mig nästan lite bortskämd där jag stod och tänkte att “det här är verkligen lyx på riktigt”. Det behöver liksom inte vara rosor, stora gester eller romantiska middagar för att en dag ska kännas speciell. Ibland räcker det med trygghet, skratt, gemenskap och människor som får en att känna sig hemma.
En av mina kollegor överraskade oss dessutom med att dela ut små chokladhjärtan med kärleksbudskap på. Så enkelt, men ändå så himla fint. Och gott. Men mest av allt älskar jag orden. Ni vet ju redan att jag är svag för ord. Ord kan vara så kraftfulla. De kan värma, lyfta, trösta, inspirera och ibland förändra hela ens dag, eller till och med ens liv. Jag sparar ofta fina ord i hjärtat, nästan som små skatter jag kan plocka fram när jag behöver dem.

I dag kom jag hem innan solen hann gå ner, och bara det gjorde kvällen lite extra mysig. Ljuset var sådär mjukt och lugnt, som om dagen sakta ville landa tillsammans med mig. Jag har haft en riktig myskväll hemma, och planen är att fortsätta precis så resten av kvällen. Tända ljus, landa i tystnaden, låta tankarna vandra lite fritt och bara vara. Jag tror verkligen vi behöver fler sådana stunder i livet, där ingenting måste presteras och där man bara får existera.
Och som alltid när min mattevecka med Albert närmar sig börjar det pirra lite extra i kroppen. I morgon bitti får jag hem min kloka, kärleksfulla och trygga pudel igen. Det är något alldeles speciellt med den där känslan när man vet att någon man älskar snart ska komma hem. Han har så mycket att se fram emot den här veckan, och jag också. Våra promenader, våra små rutiner, hans blick när han tycker att livet är helt fantastiskt bara för att vi är tillsammans. Djur har verkligen en magisk förmåga att påminna oss om att glädje ofta finns i det allra enklaste.

Veckan som väntar känns dessutom extra fin. Förutom jobb har jag tre middagar inplanerade med mina fantastiska tjejer. Bara tanken på det gör mig varm. Massor av god mat, skratt som avbryter varandra, samtal som glider mellan djupa livsfrågor och massor av, tjejsnack. Ni vet de där samtalen som bara fortsätter i timmar utan att man märker hur tiden går. Jag älskar verkligen sådana stunder. De fyller på själen på ett sätt som få andra saker gör. Vi har redan planerat exakt vad vi ska ta på menyerna. Pirr. 

Och det här är faktiskt något som återkommer varje vecka i mitt liv. Och jag har verkligen börjat förstå hur värdefullt det är. Livet handlar så mycket om att bygga upp ett liv man själv älskar att leva. Inte att följa någon annans mall, någon annans drömmar eller någon sorts osynlig norm om hur livet “ska” se ut. Vi får faktiskt skapa våra egna definitioner av lycka, trygghet och framgång.

Lev det liv du själv drömmer om. Våga välja det som känns rätt i magen, även om det inte alltid ser rätt ut på papper. Var tillsammans med den person du älskar, av rätt anledning, för kärleken och tryggheten, inte för att det förväntas av dig. Bygg upp ett liv som känns vackert, vettigt och sunt för just dig. Skriv dina egna kapitel. Skapa dina egna minnen. Låt ditt liv få vara din egen berättelse.

Jag kan verkligen säga att jag älskar min vardag. Och det är en så otroligt mäktig känsla. Inte att allt alltid är perfekt, för det är det ju aldrig,  men att känna en genuin tacksamhet över livet man lever. Att få lära känna mig själv mer och mer. Förstå vem jag är, vad jag vill, hur jag vill leva, vem jag vill vara som person, mot mig själv och mot andra, och hur jag vill utvecklas. Och kanske viktigast av allt, att faktiskt ta hand om det man har, medan man har det. 

För livet är skört och samtidigt så otroligt vackert. Och ibland tror jag att den största lyckan ligger i att verkligen stanna upp och inse att man redan lever mitt i det man en gång drömde om.

Kram mina fina läsare.