Nicci

Hej fina fina ni ❤️

Nu var det faktiskt flera dagar sedan vi hördes här inne. Jag känner verkligen att jag saknar att skriva till er och dela vardagen, tankar och små ögonblick. Jag kommer att börja blogga dagligen igen snart, det är mitt mål. Just nu är det bara en period där livet kräver väldigt mycket fokus och energi från mig på andra håll.

Det är mycket som behöver lösas för mina huvudmän och vi är dessutom mitt i den absolut mest känsliga och intensiva månaden i mitt uppdrag som ställföreträdare, årsredovisningarna ska in. Det innebär mycket ansvar, noggrannhet och ibland ganska komplex problemlösning. Det är många delar som ska falla på plats samtidigt och ibland känns det som att allt ligger och snurrar i huvudet på en och samma gång.

Men jag försöker verkligen att hantera det på ett så hållbart sätt som möjligt. Jag ska sätta mig ner och skriva ner allt som behöver göras, strukturera upp det och ta det mest akuta först. Jag vet att det är enda sättet för mig att inte bli helt överväldigad. Att få ner saker på papper brukar ge mig lite mer lugn och kontroll. Just nu är det liiite mycket, men jag vet att det kommer lösa sig steg för steg.

Igår när vi gick hem från jobbet var det hela -12 grader ute. En sån där kyla som verkligen biter i kinderna och gör att luften nästan känns krispig att andas. Samtidigt var det en väldigt fin promenad. Jag gick tillsammans med min kollega som också är en vän, och vi hade sådär djupa, ärliga samtal som man ibland bara hamnar i när man går sida vid sida. Det blev en otroligt mysig stund trots kylan. Ibland är det verkligen de där enkla stunderna som betyder mest – en promenad, ett samtal och en vän.

Idag har dagen bland annat bestått av ett veterinärbesök med Albert. Vi kollade upp en specifik sak, men jag bad veterinären att göra en mer ordentlig genomgång av honom, kroppen, öronen och tänderna. Och allt såg bra ut. Den lättnaden går nästan inte att beskriva. Jag tror alla djurägare kan känna igen den känslan. Man hinner alltid oroa sig lite extra innan, och när man sedan får beskedet att allt är bra så släpper en stor tyngd från bröstet.

Jag säger alltid att jag hellre går dit en gång för mycket än en gång för lite. Albert mår bra, och det betyder verkligen allt för mig. Min fina, ståtliga kungspudel ❤️ Han är inte bara en hund, han är familj, trygghet och glädje i vardagen.

Igår hann vi också med att åka till hundrastgården vid Henriksdal innan jobbet. Vi var där ganska länge och han fick springa, leka och bara vara hund på riktigt. Det är så fint att se hur lycklig han blir när han får röra sig fritt och möta andra hundar. Det gör något med hela hans energi.
Samtidigt hoppas jag verkligen, verkligen att mitt ärende hos kommunen blir beviljat, det som handlar om en hundrastgård. Det är något som jag vet att många hoppas på och skulle ha stor glädje av. Jag håller alla tummar och försöker vara positiv. Det hade betytt mycket både för hundar och hundägare i området.

Så ja… detta är några små ögonblick från veckan hittills. En blandning av ansvar, stress, oro, lättnad, vänskap och vardagsglädje, ungefär som livet brukar vara.
Det blir ett lite mindre djupt inlägg ikväll, men ibland behövs de också. Bara få landa lite i nuet och dela vardagen med er.

Kram.