Nicci

Hej fina ni 🪻

Vet ni hur glad och varm i hjärtat jag blir när ni kommer fram och säger att ni läser min blogg och att jag skriver så bra. Att det jag skriver betyder något för er och att ni ibland själva börjar reflektera över livet genom mina ord. Det är så fint att höra och jag blir genuint rörd varje gång. Tack för era otroligt fina kommentarer, era meddelanden och för att ni fortfarande tittar in här trots att jag inte har varit lika aktiv på senaste tiden.

Jag har verkligen saknat er och jag har saknat att skriva varje dag. Det är något speciellt med att få sätta ord på tankar och känslor och sedan dela dem med er. Det känns nästan som att man sitter och pratar med en vän.

I går hade jag en sån där dag som man vill spara i hjärtat lite extra länge. En riktigt magisk lördag från början till slut. Såna dagar som inte behöver vara perfekta egentligen, men som ändå känns perfekta för att man är med rätt människor.
Dagen började med att min bror och en till kom och hämtade upp mig och sedan blev det en liten roadtrip för att hämta min andra bror. Redan där började dagen kännas så mysig. Solen sken, musiken var hög i bilen och alla var på så bra humör. Ni vet när man skrattar så mycket att magen gör ont? Så var det nästan hela bilresan. Vi spelade också ett jätteroligt spel där alla utom en får ett ord och sedan ska man försöka prata om det utan att avslöja ordet rakt ut, medan personen som inte fått ordet samtidigt försöker låtsas förstå och smälta in. Jag är verkligen sämst på att förklara reglerna, haha, men det var så otroligt roligt. Jag skrattade så mycket att tårarna rann flera gånger.

När vi kom fram blev det familjehäng hela dagen och efter hand anslöt resten av syskonskaran också. Det är något alldeles speciellt när vi alla är samlade samtidigt. Jag tror inte det finns någon plats där jag känner mig så hemma som med min familj. Det spelar ingen roll hur livet känns utanför eller hur stressad man varit innan, för så fort vi är tillsammans känns allt lättare.

Vi hjälpte till ute på tomten under dagen. Jag och tjejerna skurade altanerna och gjorde fint inför sommaren. Det kanske låter som en vanlig sak, men jag älskar faktiskt sådana stunder. När man gör något tillsammans, pratar om allt möjligt och bara är. Det behöver inte hända något märkvärdigt egentligen. Det är ofta i de små stunderna som livet känns som allra bäst.

Efter jobbet ute grillade vi korv till lunch och sedan satt vi länge i solen. Alltså verkligen länge. Bara umgicks, pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade så mycket att vi nästan tjöt. Är det något man gör mycket i min familj så är det att skratta. Högt dessutom. Det är så fint att tänka på egentligen, hur mycket glädje det finns när vi alla ses. Jag tror det är därför jag älskar de här dagarna så mycket. För man känner sig så levande.

Framåt kvällen gjorde vi tacos till middag, vilket alltid är lika gott och mysigt. Det är nästan omöjligt att inte tycka om tacos, eller hur? Och efter maten ville ingen riktigt att dagen skulle ta slut, så vi bestämde oss för att gå ut och sätta oss på ett ställe och lyssna på musik och bara fortsätta prata. Det blev en sån där kväll där tiden bara springer iväg utan att man märker det. Musiken spelades i bakgrunden och alla var sådär avslappnade och glada.

Hela tiden tänkte jag nästan för mig själv att jag ville stanna tiden. Ni vet känslan när man redan mitt i en stund börjar sakna den lite? Så kändes det. Jag ville nästan spola tillbaka dagen och börja om från början igen bara för att få uppleva allt en gång till.

När klockan blev över tio började vi säga hej då och jag gick hem. Och även om jag var trött så var det en sån där fin trötthet, efter en dag fylld av skratt, kärlek och människor man tycker om allra mest. En heldag från morgon till kväll med hela familjen är verkligen bland det bästa jag vet. Mina bästisar för livet.
Jag är så tacksam över sådana här dagar. För mitt i allt som händer i livet påminns man om vad som faktiskt betyder mest.

Kram.