Nicci

Singel vid snart 40 och jag är faktiskt ganska nöjd med det..
Det finns en märklig idé i samhället om att livet följer en slags checklista. Ni vet den där osynliga tidslinjen, utbildning, jobb, partner, hus, barn, hund, renovering av badrum, och sen någon gång däremellan ska man tydligen också hinna leva.

När man fyller 40 och råkar vara singel kan vissa människor reagera som om man glömt något viktigt i butiken.
“Men… vill du inte träffa någon?”
Jo såklart. Men inte vem som helst.
Den stora fördelen nu är, man känner sig själv.
En av de största skillnaderna mellan att vara singel vid 25 och vid 40 är självinsikten.
Vid 25 kunde man bli förälskad i någon bara för att personen hade gitarr och kunde citera en film. Vid 40 krävs det lite mer. Till exempel.
Emotionell stabilitet..
Förmågan att kommunicera..
Att inte kalla alla sina ex för “galna”..
Man vet vad man gillar, vad man inte gillar..
Det betyder inte att man blivit krävande.
Det betyder att man slutat samla på varningsflaggor som om de vore Pokémonkort.

Friheten ingen pratar om. Att vara singel vid 40 innebär också en sorts frihet som få pratar om.

Till exempel.
Man kan spontant bestämma att äta middag klockan 21.30.
Man kan se samma serie tre gånger. Eller ännu mer.
Vännerna blir familj.
När man är singel längre i livet händer något fint, vänskaperna blir djupare.
Man lär sig att relationer inte bara handlar om romantik. Livet fylls av middagar, spontana telefonsamtal, resor och skratt med människor som känner en utan och innan. 

Dejting vid 40, en egen sport
Dejting i den här åldern är lite som att spela ett spel där alla redan läst reglerna… men ändå tolkar dem olika.
Det finns, 
de som just blivit singlar efter 20 år
de som vet exakt vad de vill
de som absolut inte vet vad de vill
och de som fortfarande tror att “vi får se vart det leder” är en plan
Men det finns också något uppfriskande i det.
Folk är ofta mer ärliga. Mindre intresserade av spel. Mer intresserade av att faktiskt ha det bra.
Och om en dejt inte funkar?
Då går man hem, gör en macka och tänker:
“Det där blir en bra historia senare.”
Den oväntade lugnet
Det kanske mest överraskande med att vara singel vid 40 är lugnet.
Man jagar inte längre samma saker. Man försöker inte passa in i någon mall. Man vet att livet kan se ut på många olika sätt och att inget av dem är mer “rätt” än något annat.
Och ironiskt nog är det ofta just då man blir som mest attraktiv för andra.
Inte för att man försöker.
Utan för att man slutat göra det.
Och om kärleken dyker upp?
Då är den så välkommen.
Men den måste få plats i ett liv som redan är ganska bra, eller så jäkla bra. ett liv som redan är fantastiskt.
Det är kanske den största skillnaden mot när man var yngre.
Man letar inte längre efter någon som ska fylla ett tomrum.
Man letar efter någon som kan dela något som redan är helt.
Och tills dess?
Så finns det gott iste, bra vänner, spontana resor, massor av rjejmiddagar och spelkvällar, och en stor säng med massor av plats.
Och det är faktiskt inte så dumt.

Kram.