Nicci

Hej fina ni 🪻

Jag vaknade  tidigt i morse, men jag somnade om igen och vaknade inte förrän vid 10.00. Och vilken märklig, men ändå lite rolig dröm jag hade. Jag drömde att jag var ute och gick med en kompis, helt obrydd, skrattandes, tills hon påpekade att min tröja var ut och in. Och jag skrattade bara åt det i drömmen..

Det som gjorde det hela ännu roligare var att när jag vaknade upp, fortfarande lite halvt i drömvärlden, så tittade jag ner på min sov-tshirt… och kände inte igen den. Den såg “fel” ut. Och ja, den var ut och in. Alltså hur sjukt? Jag låg där i sängen och började skratta för mig själv. Det är något speciellt med de där små, oväntade ögonblicken som bara ger en ett genuint skratt direkt på morgonen. Ett sånt där skratt som liksom sätter tonen för resten av dagen.

Igår då… vilken dag. På riktigt, en sån dag som man vill pausa och spara i en liten glasburk. Den började så fint med att jag mötte upp min bästa vän för en promenad innan jobbet. Det är något med att börja dagen med någon man tycker om  det gör så mycket för hela känslan resten av dagen.

Sen jobbade jag, och det var en sån där kväll när allt bara klaffar. Bra energi, bra människor, och man går därifrån med känslan av att “det här var en riktigt bra kväll”. Och som om det inte räckte så avslutades dagen med en promenad tillsammans med en kollega som också blivit en vän. Vi umgick i timmar, pratade om allt mellan himmel och jord, sånt där riktigt tjejsnack som man aldrig vill att det ska ta slut.
Jag minns att jag tänkte för mig själv mitt i allt:
“Snälla, kan någon bara stanna tiden lite? Jag vill vara kvar här.”

Och visst är det fint när man får känna så? När livet, mitt i allt det vanliga, plötsligt känns lite extra. Jag gick hem sent i går kväll, lite trött i kroppen men med ett stort leende.

Jag har ju alltid haft en bild av att när man slutar skolan så blir det svårt att hitta nya vänner. Att det liksom var “där och då” man skapade sina relationer. Men jag har verkligen insett att det inte stämmer. Vänner dyker upp där man är,  på jobbet, genom andra människor, genom små sammanhang man kanske inte ens tänkt på. Det är nästan som att livet fortsätter att överraska en, bara man är öppen för det.

Just idag känner jag verkligen hur skönt det är att bara ligga kvar i sängen. Ni vet den där känslan när man egentligen inte har något måste som drar upp en. Om det inte vore för att jag är så otroligt sugen på sushi så hade jag nog kunnat stanna här hela dagen utan problem. Och ärligt talat… det kanske ändå blir mest en sån dag. En lugn dag. En “ta hand om sig själv” dag...

Förr var mina söndagar alltid så, långsamma, mjuka, lite som en paus från världen. Men nu när jag jobbar söndagar så får jag skapa de där små “söndagarna” på andra dagar istället. Som idag, en tisdag som får kännas som en söndag. Och det är faktiskt ganska fint att kunna göra så,  att inte låsa sig vid vad en dag “ska” vara.

Och alltså… ni. Mina fina läsare. Jag blir verkligen så varm av era ord. När ni skriver att ni tycker om mitt sätt att skriva, att ni känner igen er, att ni blir berörda, det betyder mer än vad jag kan sätta ord på. Det är något väldigt speciellt med ord. Hur de kan nå fram, landa hos någon annan, och faktiskt göra skillnad.

Och det får mig att tänka på hur viktigt det är, just det där med ord och handlingar. Hur vi väljer att prata med varandra, hur vi behandlar varandra. Att lyfta någon istället för att trycka ner. Att välja vänlighet, även när det är lätt att göra motsatsen. För livet är faktiskt för kort för att medvetet såra någon. Vi har så mycket mer att vinna på att få varandra att må bra.

Jag har också fått frågan flera gånger om jag inte ska vara med i tv, till exempel i något dejtingprogram. Och svaret är nej. Det känns bara inte som min grej. Jag är fortfarande singel, och jag känner verkligen ingen stress i det. Det får komma när det kommer. Jag vill att det ska kännas rätt,  inte framstressat eller påtvingat.

Något som däremot snabbt kan få mina känslor att svalna är när man märker att någon inte är ärlig. När någon ljuger rakt upp i ansiktet och tror att man inte förstår. För sanningen har en tendens att alltid komma fram till slut. Och för mig är ärlighet och lojalitet så otroligt viktigt. Det säger mycket om en människa. 

Så ja, jag letar inte efter “vem som helst”. Jag vill ha någon som är trygg, ärlig och genuin. Någon man kan lita på. Och visst,  ibland kan man sakna en varm, gosig kram. Men det ska vara rätt kram också. Den där som känns på riktigt.

Ibland har jag undrat om jag har för höga krav. Men är det verkligen för högt att vilja ha någon som är lojal, trygg och ärlig? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror snarare att det är precis så det ska vara.

Så tills dess fortsätter jag att leva mitt liv, uppskatta de där små magiska dagarna, skratta åt tröjor som är ut och in och vara tacksam för allt fint som redan finns här och nu. 

Kram.