Nicci

Hej fina ni.

Alltså, jag måste bara få säga, vilken otrolig skillnad något så enkelt som en klick färg faktiskt kan göra i ett rum. Det känns nästan lite magiskt. I morse vaknade jag med en sån där känsla i kroppen, ni vet när man bara måste ta tag i något som man gått och tänkt på länge. Och idag var det hallens tur.
Jag satte igång ganska tidigt och tänkte att “jag gör lite grann”, men som vanligt när jag väl börjar så går jag all in. Helt plötsligt hade hela förmiddagen passerat och jag stod där med färg på händerna, i håret, lite stel i kroppen, men så otroligt nöjd. Väggarna gick från att kännas trötta och lite bortglömda, fläckiga av spackel till att bli ljusa, rena och levande igen. Vitt kan låta enkelt, men det gör verkligen något med ljuset i rummet. Allt känns större, luftigare och… ja, fräschare på ett sätt som är svårt att beskriva.

Under tiden hade jag en rättegång i lurarna, men det blev faktiskt en perfekt mix. Det blev terapi för själen. Oj vad kul det var.

Och vet ni vad det bästa är, Jag går runt här hemma och tittar på andra väggar och tänker “hmm… kanske den här också?”.  Så härligt att känna den där lusten att fixa, förbättra och ta hand om sitt hem.

Jag tog några bilder efteråt, men det är ju bara vita väggar just nu, så det ser kanske inte så spännande ut på bild. Ni får helt enkelt vänta tills allt är helt klart och på plats, då lovar jag att visa. För i mitt huvud ser jag redan hur fint det kommer bli.
Och mitt i allt det här slog det mig igen… att det faktiskt är min lägenhet. Att jag köpte den här pärlan för tio år sedan. Tio år?! Det känns helt overkligt när jag tänker på det. Nyp mig lite, för jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur vackert jag tycker att jag bor. Och det finaste av allt är att det inte står still ,det utvecklas, förändras och blir bara mer och mer “jag” med tiden.

Det får mig också att vilja säga det igen, för jag tycker verkligen det är viktigt, stå i bostadskön. Även om ni bor i något ni äger, även om det känns långt bort eller onödigt just nu, gör det ändå. Livet förändras, behov förändras, och det är en sådan trygghet att ha den möjligheten i bakfickan.

Efter att jag var klar med målningen unnade jag mig en riktigt lugn stund ute på balkongen. Solen värmde så där perfekt och jag la mig ner med en utbildning i öronen som jag håller på att gå igenom. Den är ganska lång, tre timmar totalt, så jag har lite kvar, men oj vad intressant det är. Jag älskar verkligen att få fördjupa mig i sådant jag brinner för. Det ger så mycket energi på ett helt annat sätt än man kanske tänker sig.

Nu börjar kvällen smyga sig på och jag känner hur kroppen börjar bli sådär lagom trött efter en produktiv dag. Det lutar åt att krypa upp i soffan och sätta på en serie. Jag är lite sugen på att börja om på From faktiskt… den har något speciellt som gör att man fastnar direkt.
En sån där dag som innehåller lite av allt, skapande, reflektion, lärande och vila. Precis som jag vill ha det.

Kram.