Nicci

Hej fina ni.

Oj, jag måste erkänna att jag har ganska dåligt samvete över att jag fortfarande inte har fått klart hallen. Det känns som att jag har skrivit om det flera gånger nu och ändå står den där, halvfärdig och påminner mig varje gång jag kommer hem eller ska gå ut genom dörren. Samtidigt försöker jag vara lite snäll mot mig själv, för jag vet ju att det inte handlar om att jag har varit lat eller struntat i det. Livet har helt enkelt kommit emellan.

Det positiva är att allt egentligen är förberett. Väggarna är spacklade, bara slipning kvar, färgen är inköpt och står redo, jag har alla verktyg som behövs och krokarna som jag länge letat efter ligger och väntar på att få komma upp på väggen. Jag har till och med bestämt exakt var min egenbyggda hylla ska sitta. Så projektet är verkligen i det stadiet där det bara krävs att jag avsätter lite tid och faktiskt sätter igång.

Problemet är väl att det alltid verkar finnas något annat som pockar på uppmärksamheten först. När vädret är fint vill man gärna vara ute och njuta av sommaren, och när man väl kommer in igen känns det plötsligt mycket mindre lockande att dra fram penslar och färgburkar. Men nu ser det ut som att vädret ska bjuda på en hel del regn under veckan, och kanske är det precis den lilla knuff jag behöver. Jag börjar faktiskt bli ganska trött på att hallen känns som en liten byggarbetsplats. Det hade varit så skönt att få färdigt allt och äntligen kunna njuta av resultatet istället för att bara se allt som återstår.

Annars har veckan hittills varit väldigt mysig och lugn. I går hade jag en sådan där mysdag. Solen sken från morgon till kväll och jag bestämde mig för att spendera så mycket tid som möjligt utomhus. Jag gjorde i ordning min lilla uteplats genom att lägga ut de stora dynorna på lastpallarna, och plötsligt blev det som en stor, härlig solsäng. Där blev jag liggande större delen av dagen.

Jag hade egentligen tänkt vara lite produktiv och fixa några saker, men ni vet hur det kan bli när man väl hittar en perfekt plats i solen. Timmarna bara försvinner. Jag låg där och njöt av värmen, lyssnade på fåglarna, tittade upp mot den blå himlen och lät tankarna vandra. Det var precis vad jag behövde. Ibland behöver man faktiskt sådana dagar när man inte gör så mycket alls, utan bara får vara.

Det känns som att sommaren alltid påminner mig om att sakta ner lite. Under resten av året är det så lätt att hela tiden tänka på nästa projekt, nästa måsten och allt som ska hinnas med. Men när solen skiner och luften är varm känns det nästan som att kroppen själv säger ifrån och vill ta det lugnare.

I dag har jag däremot varit betydligt mer effektiv. Jag började dagen med en ordentlig storstädning här hemma. Ni vet den där typen av städning som går lite längre än vardagsstädningen, när man dammar överallt, torkar av ytor man annars glömmer, dammsuger hörn och vrår och till slut känner att hela hemmet fått nytt liv. Det tog sin tid, men känslan efteråt är verkligen oslagbar. Jag älskar när det luktar rent och när allt känns fräscht och i ordning.

Nu ska jag snart göra mig i ordning och bege mig till jobbet. Det känns faktiskt ganska skönt att komma iväg efter en lugn och produktiv dag hemma. Förhoppningsvis fortsätter veckan i samma lugna tempo, och kanske, kanske får jag äntligen tag i målarpenseln och kan börja förvandla hallen från byggprojekt till färdigt rum.

Vi får se hur mycket jag hinner med de kommande dagarna, men jag hoppas verkligen att nästa gång jag skriver om hallen så är det för att visa upp ett färdigt resultat istället för att ännu en gång berätta att allt fortfarande väntar på mig.

Kram.