Nicci

Ibland får jag ett sådant där plötsligt kreativt ryck ,ni vet, när det liksom pirrar i fingrarna och man bara måste skapa något, nu nu nu. För mig handlar det ofta om att forma ett hem som känns varmt och inbjudande, ett hem som omsluter mig med mjuk belysning, texturer och detaljer som betyder något. Men det tar tid. Jag måste först få upp en tydlig bild i huvudet, nästan som en liten film, av den perfekta möbeln jag vill ha. Sedan börjar jakten, antingen hittar jag den i en butik efter tio timmars letande… eller så skapar jag den själv.

När jag bodde i mitt drömhus för några år sedan fick jag en sådan där idé som bara inte släppte taget. Jag ville bygga en egen hylla. Jag såg den framför mig i minsta detalj, formen, färgen, känslan, och till slut bestämde jag mig för att ge den liv. Och alltså… den blev precis så som jag tänkt mig. Perfekt. Den hängde där och prydde mitt gamla sovrum, som en liten stolthet jag skapat med mina egna händer. Nu står den gömt i hallen bakom min stora spegel, nästan som ett minne som väntar på att få blomma igen när jag hittar rätt plats för den.

Att inreda ett hus på 152 kvadrat tog sin tid, det kan jag lova. Men att inreda en mindre lägenhet… det tar typ lika lång tid, fast på ett helt annat sätt. Haha. Allt måste liksom vara genomtänkt på millimetern när ytan är mindre. Men sakta, sakta börjar allt falla på plats. Mitt hem börjar bli så otroligt vackert och mysigt, sådär ombonat, varmt och ändå cleant. Trots att jag bor litet har jag börjat ta in mörkare möbler, och de ger så mycket tyngd och karaktär.

Jag är långt ifrån klar. Men det är också något fint i det. Det växer fram, precis som det ska.

Här är i alla fall något som jag har skapat med mina bara händer. Jag älskar när träet får vara levande, ojämnt, lite vilt. Det är då det är perfekt 🤎

Kram.