För ett år sedan och en bekräftelse 🤎
Fredag igen. Det är något med fredagar som alltid känns lite extra, eller hur? Som om luften är lättare att andas och hjärtat slår i ett lugnare tempo. Jag hoppas att ni vaknat med en varm känsla i kroppen, redo att möta helgen, eller kanske redo att inte göra någonting alls, vilket ibland är det bästa man kan göra.
Innan jag går in i helgkänslan vill jag bara rikta ett stor, varm eloge till mina fantastiska kollegor. Vilka människor. Det ni gör för andra människor. Wow 🤎 heja er 🤎🤎🤎
I går ringde min chef med ett nytt uppdrag, som ställföreträdare. Och vet ni, det var som om universum skickade mig ett tecken precis i rätt stund. Jag har tvivlat en del på mig själv den senaste tiden, men det där samtalet blev en påminnelse om att andra faktiskt ser något i mig. Det betyder så mycket. Det är ett förtroendeuppdrag, och varje gång man får ett sådant måste tingsrätten godkänna en efter en lång process. Så att bli vald igen, det känns så stort. Så tacksamt. Att de litar på mig. Jag brinner så otroligt mycket över att hjälpa människor. Det har jag ärvt att min mamma.
Jag har ägnat hela förmiddagen åt att förbereda mig, läsa in mig på allt inför nästa vecka. Då väntar mitt första besök hos min huvudman. Det är alltid lite speciellt, det där första mötet, att få se människan bakom dokumenten, att skapa ett förtroende och bygga något som förhoppningsvis gör skillnad för en annan människa. Till det bättre.
Men idag, mina vänner, är det ingen vanlig dag. Det är kladdkakans dag! Jag hade en plan i går efter jobbet, att köpa kladdkaka och sprutgrädde. Men som det så ofta blir i livet, planerna ändrades, eller helt ärligt, jag glömde. Jag fastnade i ett långt, djupt och sårbart samtal med en kollega. Där man delar riktiga tankar. Och vet ni? Det var värt att missa både kladdkakan och grädden. För djupa samtal är bland det absolut bästa jag vet, när en annan människa öppnar upp sig och delar saker från djupet av sitt hjärta.
Så idag blir det kanske ingen kladdkaka från affären. Den ligger ändå bara två minuter bort, men jag tror faktiskt att jag väljer att ligga kvar här, under filten, i pyjamas, hela dagen. Eller om jag ber min kära bror att svänga förbi affären med, jag har även bett honom köpa lunch till mig. Haha.
Och så tänker jag tillbaka på kladdkakans dag förra året. Jag låg då på SÖS, mitt i ett svårt akut tillstånd. Kroppen orkade inte, trombocyterna var helt borta, jag bara blödde, även invärtes och ingenting fungerade, inga mediciner och ingen behandling, fem veckor av bara lång väntan... Det var en tid fylld av oro, osäkerhet och mental trötthet och chock. Men mitt i allt det mörka hände något ljust, mina fina väninnor dök upp med kladdkaka och sprutgrädde. Där satt vi och bara myste inne på rummet och kladdkakan har nog aldrig smakat så gott. Frödinge kladdkaka.
Kladdkaka har alltid haft en plats i mitt hjärta. För mig är det inte bara en kaka, det är ett minne, ett sätt att känna sig hemma. Min mamma brukade alltid ge mig en hel kladdkaka till mig på min födelsedag, till frukost. Även som vuxen! Det var liksom vår grej. En tradition fylld av skratt, chokladdoft och kärlek.
Så ja, för mig är kladdkaka mer än bara något sött. Det är trygghet. Det är barndom. Det är vänskap. Det är mamma. Det är livet, på något sätt.
Ska ni äta kladdkaka i dag?
Ha en fantastisk och mysig fredag mina fina läsare. Kram.
