Hundöarna
Det var en hund där som Albert inte kunde släppa och han blev nog lite kär, det var i en vit kungspudeltik, han kollade länge efter henne när dom gick sedan. Jag hoppas att dom får ses igen.
Jag kände en sådan harmoni av att vara där, dels lyckan i Albert och dels för att det är så vackert. Men i dag var det riktigt lerigt där, extremt lerigt men vi hade sådan tur med vädret så det gjorde ingenting, när vi parkerade bilen slutade det att regna, när vi satte oss i bilen igen började det. Däremellan ingenting. Pricken över i:et var nog den varma koppen med choklad då man blev lite frusen, så gott och jag njöt verkligen av varje klunk.
När vi kom hem några timmar senare var det bara för Albert att duscha, tre shamponeringar tog det innan jag hade fått bort allt, han var så grå av all lera.
Vilken mysig lördag.