Nicci

Ebba var bara elva år när hon förlorade sitt liv i terrordådet på Drottninggatan den 7e april 2017. En far förlorade sitt enda barn och med det också hela sitt faderskap. Längtan efter att på nytt skapa en familj och få ett barn är stor. Stefans strävan är precis som Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj i Tsunamin, att återskapa sitt föräldraskap. Hans arbetsnamn på att återskapa det kallar han skämtsamt "Sara 38 år från Östermalm".

År 2012 hade Stefan uppnått det mål han hade satt och var nöjd med sin karriär och valde att sluta arbeta. Nu var det andra mål än den utbildning och karriär han hade från början och avkastningen på tillgångarna räckte gott och väl för att både han och sin dotter Ebba skulle ha ett bra liv. Att bygga ett hus på familjens landställe ute i Skärgården var en stor dröm som blev till verklighet och där spenderades somrarna med att plocka bär, bada i poolen och vara ute i naturen medan det andra hemmet låg mitt i Stockholms innerstad relativt nära den skola som Ebba gick på, Campus Manilla ute på djurgården.

När det var pappaveckor spenderades tiden väl med sin dotter och när skolan var slut så hade dom mycket tid tillsammans där både basket och pingis var ett stort intresse för de båda. Han ville ägna så mycket tid som möjligt med sin dotter. Skola och utbildning är centrala bitar för Stefan därför var det viktigt att Ebba skulle röra på sig näst intill dagligen eftersom han är övertygad om att det påverkar studieresultatet. Hans stora dröm var att Ebba en dag skulle ta studenten från Handelshögskolan som ligger ett stenkast från deras bostadsadress, han vet inte om Ebba hade exakt samma dröm men hon hade det som krävdes för att klara det, hon var en lysande stjärna enligt hennes lärare på Campus Manilla. 

En nackdel med att sluta sitt arbete var att inte ha den där arbetsplatsen att gå till varje dag och merparten av det sociala nätverket tappades. Men att ha en reservplan fanns aldrig, det skulle ju inte hända Ebba något.

Hur börjar man om nu när det tidigare nätverket är borta och när dejtingsidor inte är den rätta vägen att gå och längtan efter barn är stor? Kanske är en "kontaktannons" här den vägen som till slut leder till att Stefan hittar någon att börja om sitt liv med, han skriver:

Hade jag haft en kontaktannons skulle jag skriva följande:

Som person kan man kortfattat säga att jag är sportig, välutbildad, och ser bra ut. - allt är ju relativt, men framför allt har jag massor av humor och förhoppningsvis lite intelligens. Att skratta tillsammans är ju en riktig höjdare, liksom bra sex; ett fysiskt attraktivt utseende är lika viktigt som utstrålning, karisma, bra självkänsla, inre hållning och moral och tusen andra inre kvaliteter. Personligen tycker jag om Stockholm med dess omnejd, det kan vara skärgården, utelivet, träna - inte att förglömma mysiga hemma kvällar.

Jag frågade Stefan vem han är i rollen som pappa och hur han önskade att livet med kärlek, barn osv ska se ut framöver och han svarade:

"I stort sätt i allt jag gör är jag väldigt hängiven. Allt jag kämpat för i mitt liv har hela tiden varit att skapa en unik situation för mitt barn. Det är ingen slump att Ebbas mamma är Ebbas mamma, redan på första dejten gick vi igen vad hon skulle heta om det blev en tjej och i vilken skola hon skulle gå i.

När vi sen separerade var min tanke hela tiden att sluta jobba när hon skulle börja i ettan så att jag kunde hämta henne direkt efter skolan eftersom jag bara hade ett barn och hade själv inte gått på fritids när jag var liten. Vi hittade på olika aktiviteter varje dag under första åren, vi tränade basket för att sen även börja träna pingis, samt att Ebba även spelade gitarr & och pianolektioner på sin mammas vecka.

När man hämtar sitt barn redan kl. 13.00 och sen går och lägger sig kl. 20.00 har man hur mycket tid som helst med varandra. Spela spel, pussla, bygga lego och leka med dockor var något som vi båda älskade.

Det viktigaste för mig har alltid varit att ha barn med rätt person så att man vet att barnet vid en separation har det minst lika bra på mammaveckorna, vilket Ebba haft (hennes uppväxt som enda barn har varit helt unikt vill jag påstå) och detta gjorde Ebba till den hon blev.

Det är klart man vill hitta kärleken, jag träffade en person efter mitt sommarprat, där vi diskuterade att även bo ihop ett antal dagar i veckan på respektive vecka när barnet var fött. Nu tog det slut, det jag vill säga är att det finns många olika upplägg, där man inte måste bo ihop varje dag även om de rätta känslorna finns.

Jag tycker ärligt att jag har ett helt fantastiskt CV som pappa, och jag har hur mycket tid & kärlek att ge ett nytt barn – vilket är de två enskilt viktigaste egenskaper som förälder att ge sitt barn. Att ett barn får växa upp både i stan med de bästa skolorna och sen tillbringa massor av tid i skärgården, går det att ha en bättre uppväxt.

Jag är en lagspelare ut i fingerspetsen, månar väldigt mycket om min inre krets (det är vi mot världen). Livskvalitet för mig är stan på vinterhalvåret för att det andra halvåret vara ute i skärgården. Ebba mer eller mindre bodde i poolen på landet, eller varför inte avsluta en sommarkväll med ett dopp i havet eller att sitta och meta med sitt barn. Det är för mig livskvalitet"

Vill du kontakta Stefan så gör du det på via mejl Stefan@ebbasminnesfond.se och för att komma till hans blogg klickar du Här och har du missat hans sommarprat så hittar du det HÄR