Så nervös, tänk om någon skulle skratta åt mig idag.

Jag har träffat så intressanta människor idag som gav mig otroligt mycket. Det var som att dom såg mig och hörde mig fast jag inte sa så mycket, rädd för att om jag öppnar min mun kommer dom att skratta åt min röst, det sitter i än i dag fast det var hundra år sedan jag blev mobbad för den, min röst. Jag svalde alltid gråten i skolan, blinkade fort bort tårarna och ignorerade skratten som kom så fort jag öppnade min mun. Så fort jag träffar nya människor blir jag så nervös att jag nästan vill spy, jag kan ju inte stå helt upp och ner och vara knäpptyst, undra vad folk skulle tro då? När jag märker att folk inte skrattar åt mig så vågar jag slappna av mer och mer även om vissa ord fortfarande är svåra att uttala men jag gör det, jag vågar. 

Jag är opererad idag för att andas rätt när jag pratar, och jag fick också lära mig att prata på nytt efter operationen. Alla dessa gånger man var hos en talpedagog. Tänk om det var en sångpedagog jag gick till istället, vilken sångröst jag hade haft då.

Sen är jag en person som älskar att prata med en och en, att lära känna människor på djupet, då är jag väldigt frågvis, lyssnar och så. I grupp stänger jag nästan av när folk pratar i mun på varandra. Att vara ute på krogen i allt stim, tjatter från alla håll och kanter och berusade människor är något jag inte alls gillar, då sitter jag hellre på en klippa eller tänder lite ljus och har djupa konversationer i timmar hemma i soffan hos någon. 

Att få höra att man är annorlunda än dom flesta på ett väldigt bra sätt värmde mitt hjärta totalt, det var som att de verkligen såg vem jag är, min äkthet. Jag har nog alltid varit annorlunda än dom flesta jag har stött på och ibland har det självklart skrämt mig men jag är så trygg i mig själv och i den jag vill vara så jag skulle aldrig vilja vara någon annan än mig, Nicki, i varken utseende eller personlighet. 

Hur som helst, vilka goa människor jag har träffat i dag i några timmar, dom påminde mycket om min mamma med att verkligen känna sig välkommen. Vilt främmande människor med en sån värme och öppenhet, sån var min mamma med. Vilken inspiration jag fick. Jag är så glad över vart livet ändå tar mig, människor jag möter på de mest speciella sätten och när man bara klickar så bra.

De bjöd på goda biskvier och massor av sushi, tydligen ett jättebra sushiställe i Orminge som jag bara måste testa, mums. 

Allmänt | |
Upp