Så nervös, tänk om någon skulle skratta åt mig idag.
Jag är opererad idag för att andas rätt när jag pratar, och jag fick också lära mig att prata på nytt efter operationen. Alla dessa gånger man var hos en talpedagog. Tänk om det var en sångpedagog jag gick till istället, vilken sångröst jag hade haft då.
Sen är jag en person som älskar att prata med en och en, att lära känna människor på djupet, då är jag väldigt frågvis, lyssnar och så. I grupp stänger jag nästan av när folk pratar i mun på varandra. Att vara ute på krogen i allt stim, tjatter från alla håll och kanter och berusade människor är något jag inte alls gillar, då sitter jag hellre på en klippa eller tänder lite ljus och har djupa konversationer i timmar hemma i soffan hos någon.
Att få höra att man är annorlunda än dom flesta på ett väldigt bra sätt värmde mitt hjärta totalt, det var som att de verkligen såg vem jag är, min äkthet. Jag har nog alltid varit annorlunda än dom flesta jag har stött på och ibland har det självklart skrämt mig men jag är så trygg i mig själv och i den jag vill vara så jag skulle aldrig vilja vara någon annan än mig, Nicki, i varken utseende eller personlighet.
Hur som helst, vilka goa människor jag har träffat i dag i några timmar, dom påminde mycket om min mamma med att verkligen känna sig välkommen. Vilt främmande människor med en sån värme och öppenhet, sån var min mamma med. Vilken inspiration jag fick. Jag är så glad över vart livet ändå tar mig, människor jag möter på de mest speciella sätten och när man bara klickar så bra.
De bjöd på goda biskvier och massor av sushi, tydligen ett jättebra sushiställe i Orminge som jag bara måste testa, mums.