Hjälp jag är 30+

Jag brukar alltid säga till mina syskon att jag trivdes som bäst med livet när jag blev 30 år. Vissa av mina syskon är fortfarande tonåringar och jag förstår att det kan vara tufft ibland. Jag minns själv när jag var tonåring. Jag flyttade hemifrån när jag var 22 år på riktigt, och innan dess hade jag faktiskt min egen attefallare som hade allt, kök, sovrum, vardagsrum, dusch och toalett, jag fick den när jag var 15 år och var överlycklig över att ha ett eget litet hus. Det känns som i går när jag bodde hemma... 

Jag tycker att tiden går väldigt fort. Ibland känner jag mig som den där 15 åriga Nicki som bor hemms men här sitter jag idag som 30+, jag bor i en stor villa (känns fortfarande overkligt) och jag är vuxen för länge sedan. Jag är mitt i livet där livet handlar om barn (har inga egna barn än), giftermål, förlovning, flytta till större, skapa traditioner och så. Jag älskar det. Jag älskar att vara vuxen samtidigt som allt gick så fort. Plötsligt var man bara här liksom. Från en attefallare på 20 kvm till ett hus på 151 kvm. Jag har så mycket jag drömt om som tonåring. Saker jag bara visualiserade då

Sedan har vi det där med traditioner. Jag minns traditionerna vi hade hemma, mina föräldrar hade stående traditioner med samma människor på högtider och speciella dagar och nu har vi stående traditioner som har utvecklats från den första, traditionen med våra vänner. Jag älskar det. Tänk om våra barn och framtida barn också går i våra fotspår. Jag är så himla glad över dom traditionerna vi har tillsammans

Så hjälp jag är 30+ är inte så läskigt iaf förutom att åren går men det är fantastiskt hur livet ändå utvecklas från år till år. Hur man utvecklas inifrån och ut, hur allt runt om utvecklas. Undra hur ens liv ser när man är 40 +, 50 + osv. Eller hur mycket livet vara kan förändras på ett år. 

Det kan jag bara drömma och visualisera om just nu




Allmänt | |
Upp