Saker ni inte visste om mig

Och som jag inte visste om mig själv förrän nyligen är att jag älskar att inreda. Det börjar med att jag visualiserar hur det ska se ut och efter det jobbar jag med att få fram det och jag blir riktigt nöjd över mitt resultat. Det är väldigt trendigt att ha ett hem som är beige/vitt och det är superfint och jag tar detaljer som är beiga men jag kör mycket på grått, dels för att grå är en av mina absoluta favoritfärger och dels för att jag kör mitt eget race med inredning. Min egna röda tråd. Som sagt så började jag älska inredning först nu när vi bor i en stor villa. Innan har jag inte varit sådär jätteintresserad. Kika in på bloggen i veckan och se hur hallen samt sovrummet utvecklar sig. 

(inte på långa vägar klara hemma men ni får följa resan) 

Jag har alltid varit en människa som följer det jag vill. Jag hade väl en liten kris när jag var 15 år i en vecka och höll en cigg i handen. Då ville helt plötsligt de "populära" tjejerna hänga med en. Då var jag någon för dom men hur lycklig var jag egentligen? Ville jag stå och röka hela dagarna eller ville jag göra saker som jag tyckte var kul. Det blev det sistnämnda. Ja jag har provat några bloss av en cigarett när jag var 15 år. Fy i helvete vad man smakar illa i munnen, luktar om hela sig och förstör mycket både på insidan och utsidan av de där cancer/kol pinnarna, hostan som kommer m..m.. Och hur man förpestar luften för andra människor. 

Jag har även blivit erbjuden droger men jag vill inte hålla på med sånt skit så jag har aldrig tagit en enda drog i hela mitt liv och kommer aldrig att göra det heller. Jag är så glad över att jag faktiskt kan säga nej och jag önskar att fler vågade/klarade det. Jag var ingen festprisse och har aldrig varit full istället ägnade jag mig åt modellande vilket gav mig något, jag var manekäng, gick i modellskola utöver skolan, jag skrev otroligt mycket. Jag hängde med på ett fåtal fester (utan att dricka) och hade kul. Jag spelade piano och dansade. Jag älskar förresten att spela piano, jag tror att mina ögon måste glittra en hel del när jag ser ett piano, jag blir helt till mig. Och dansa är också kul, först dansade jag balett och sedan showdans i många år. 


Jag är en väldigt lyhörd person som är blyg, omtänksam och bryr mig väldigt mycket om andras mående. Jag är väldigt djup och jag älskar att utveckla mig själv framåt  personlighetsmässigt och jag är nog lite nördig av mig och jag älskar det. Jag tror enormt mycket på godhet, lojalitet och karma. Jag har extremt svårt för människor som är otrogna på olika sätt då jag tror väldigt mycket på kärlek och för mig är otrohet långt ifrån min bild av kärlek. 


Jag är en teaterapa men har världens scenskräck. Är det min blyghet som satte stopp? Eller var det faktumet att jag blev mobbad för min röst? Vad folk inte visste var att jag haft en stroke, min högersida är försvagad (än idag) men år av rehabilitering gör att det inte syns utifrån, och idag är jag opererad i halsen två gånger för att ha styrka i min röst. Så fort jag öppnade munnen i skolan så hörde man det där fnissandet, det syndes inte på mig men jag grät inombords av det, varje dag. Det var skitjobbigt när man tvingades redovisa inför klassen, jag hade en ständig oro att behöva stå där och prata och möta era blickar när ni skrattade åt mig, jag ville inte att ni skulle se mig börja gråta. Eller höra osäkerheten i min röst. Jag ville bara sjunka genom jorden. Herregud vad tufft det var. Hade ni skrattat åt mig oavsett om ni visste vad jag hade gått igenom eller inte? 

Den ångesten fanns kvar varje gång jag ställde mig på en scen som modell. Fast jag visste att jag inte skulle prata så var det ångestladdat. De fem första sekunderna var värst, sen när jag märkte att folk inte skrattade kunde jag blomma ut som människa. Jag fick tre diplom, jag blev kontaktad av Stockholmsgruppen, jag var modell åt stadium och jag gick modell bla i globen och på olika teatrar. Jag fick bekräftelse på att jag var en bra modell men mycket tankar kom också på "tänk om jag måste öppna munnen" jag var 13-14 år. Tänk om jag hade fortsatt med min modellkarriär. Men jag är så stolt över att jag ställde mig där på scenen. Ingen människa förtjänar att gå igenom mobbing. Ingen. Inte på något sätt. Sen kan man ge kritik för ett beteende som inte är okej, men inte på en mobbingnivå. 

Jag älskade Spice Girls när jag gick i 4an - 5an och vi hade ett Spice Girls band jag och fyra andra tjejer (jag var Emma) som vi uppträdde med i skolan. Jag samlade på Spice Girls kort och gick på deras koncert i Globen som vip. Gud vad vi sjöng och dansade till dom vilket var väldigt kul. Jag har nog alltid varit en liten teaterapa trots allt. Jag gick faktiskt också på teater på vår teater på medborgarplatsen, tror att den finns kvar än i dag, där bredvid simhallen mitt på torget ligger den. Jag är uppväxt i närheten av medis så det var där jag gick på teater, dansade balett och lärde mig simma som barn. En riktig liten södertjej. 

Där märkte jag inte av någon mobbing. Det var först i högstadiet som det började. Vänner hade jag så det var inte det utan det var just dom där vissa idioterna som bara var tvungna att förpesta ens liv för att dom själva mådde piss. Att människor kan vara så elaka. 
Allmänt | |
Upp