Tystnadskulturen...

Vad är egentligen yttrandefrihet och finns det någon gräns? Vad är okej och vad är inte okej? Det är inte okej att mobba någonstans och några influensers som är stora i dag har kommit till framgång genom just det här med att mobba, det är väl inte okej? Det är väl inte den vägen man ska ta till framgång? Vad visar det för signaler då till människor?

Är det okej att som stor influencers som har en väldigt stor påverkan på framförallt unga människor att leva sitt liv som om pandemin inte existerar överhuvudtaget? Vart är solidariteten? Missköter man inte sitt jobb då? Är det okej att provocera på ett sånt sätt för att få läsare? Då borde väl företagen dra sig ur samarbeten och inte förknippas med det, det är väl samma sak om man ser någon bli mobbad och inte ingripa. 

Och den här tystnadskulturen som sker på arbetsplatser. Jag såg på uppdrag granskning eller om det var kalla fakta om de poliser som yttrade sig om beteenden på arbetsplatsen som var långt ifrån okej, hur en man skickade flörtig obehagliga sms till vissa kollegor och hur man bara skulle hålla käften om det. "ja men vadå han är ju sån" bara för att man är en "sån" så är det inte okej att bete sig hur som helst, säga vad man vill, skriva vad man vill till någon. Det sker nog på var och varannan arbetsplats att man blir utsatt för olika sexuella trakasserier, obehagliga beteenden eller liknande och det ska man vara ta, står man upp för sig ja då får man sparken, man ska acceptera sina kollegors beteenden hur dom än är, man ska hålla käften... Men ett beteende är inte okej om du inte tycker att det är okej. Det är mottagarens reaktion, du kan säga nått kränkande som i din värld inte är det men som mottagaren uppfattar väldigt kränkande.

Jag minns när jag blev misshandlad i skolan när jag gick i högstadiet, jag fick ett knytnävsslag rakt i käken som var en rejäl smäll. Jag minns hur fruktansvärt jobbigt jag tyckte att det var att gå till skolan efter denna händelse, den människan gick i min klass och istället för att flytta på henne så flyttade dom på mig, jag kände mig straffad. Jag fick ha privatlektioner i skolan, jag lyssnade på rektorn och hennes föräldrar när dom bad mig att inte göra en polisanmälan för hon hade ju tillräckligt med prickar i registret, stackarn. Men jag då? Det var jag som blev utsatt för misshandel, det var jag som var livrädd för denna människa dag ut och dag in. Det var min skolgång hon påverkade så illa att jag faktiskt fick gå om nian. Jag gick gå ett helt år extra i skolan, min tid slösades. Redan där upplevde jag en tystnadskultur, att man skulle vara tyst om händelsen.

Jag känner med dom som går i skolan eller är på arbetsplatser där det sker mobbing eller andra obehagliga saker som får hela ens insida att vridas. Det måste få ett slut, men istället ska man bara hålla käften. Hålla käften om man blir mobbad för då kanske mobbaren någon gång slutar, hålla käften om sina kollegors vidriga beteenden för annars är det du som får lida i slutändan på olika sätt. Hur sjukt är inte det? 

I influencersvärlden känner man av det lite också, man ska inte säga till sina influencers kollegor vad dom skriver om, hur dom beter sig m.m. Det är något man inte ska göra. Varför sparkas man inte som influencers när man missköter sitt jobb gång på gång? 

Allmänt | |
Upp