Nicci

Vi har äntligen satt upp en belysning på vår altan också så nu lyser den upp i mörkret. Har länge varit avundsjuk på grannarna som har det så mysigt vid sina hus och nu i år har vi ju vår altan som vi kan klä med belysning. Äntligen. Nästan så att jag längtar lite till kvällen för att se vårt hus lysa upp så vackert. 

I går hade jag två av mina närmaste vänner över och även deras bebisar. Tillsammans åt vi sushi och snackade en hel del tjejsnack, det blev en heldag, tiden går så fort. Det värmde så otroligt mycket att se hur vår hund beter sig mot bebisar, han ger ett sånt förtroende och man märker så tydligt hur försiktig han är mot små barn. Jag älskar att se hur han hanterar varje situation med en trygghet, försiktighet och med en sån glädje. Jag är så stolt över honom. Jag minns bara på midsommar då våra vänner hade sin bebis på en filt på altanen, Albert satte sig ståtligt brevid, han satt där som en staty och bara tittade på den lilla bebisen. Älskade hund. Nu har jag skrytigt nog om honom. 

Jag älskar verkligen vårt köksbord men jag hade önskat att det var större. Vi köpte bordet när vi bodde i en tvåa och det är bara plats för fyra personer vilket är lite jobbigt då vi umgås mycket med folk, har stora familjer och har mycket traditioner och så hemma hos oss, men vi har inte hittat ett bord som jag tycker om än. Snart får jag bygga ett eget helt enkelt, hmm det kanske föresten inte är så dumt. Vi har köpt nya stolar som vi ska hämta någon dag och jag tror att de hade varit skitsnygga till ett bord jag vill snickra ihop själv. Men det tar emot att sälja bordet men det kommer nog att sluta med det. Även stolarna ska säljas. 

Efter mycket bebisgos med två bebisar och när tjejerna drog lagade vi middag ihop och myste ner oss i soffan framför serien Knutby, hua säger jag bara.