Så j*vla mycket tankar...
Jag fick veta att en person har en dödlig variant av cancer, och då menar jag verkligen det, personen fick veta det nyss och har bara några veckor kvar av sitt liv. Jag fick så jävla ont i magen när jag fick höra det och tankarna for runt brutalt i huvudet. Några veckor, sen är en människas liv slut. Livet kan verkligen vända på ett ögonblick, tro mig jag vet. Hur fan mår man när man vet att ens liv är slut på bara några veckor...
Man börjar tänka på sitt eget liv, sina egna rädslor, man känner med personen, personer. Livet är så skört och så kort, varje sekund av ens liv är en dyrbar gåva som man ska vara så tacksam för och inte slösa bort varken sitt eget och verkligen inte någon annans liv.
Man reflekterar över ens eget liv som har passerat, besvikelsen över att ha låtit andra människor slösat på ens liv som man har varit tillsammans med tidigare, som otrohet och svek på olika sätt. Det är inte själva otroheten eller sveket som gör mest ont utan att man har slösat tid på fel människor, människor som skiter i hur dyrbar tiden är, människor som med val slösar en annan människas tid, människor som lekte med det. Tid man aldrig får tillbaka. Egoistiska handlingar, brutala handlingar som man inte kan styra över. Jag är så emot det och kan inte i min vildaste fantasi förstå människor som klarar av att slösa på en annan människas tid, jag gör verkligen inte det. Fyll livet med kärleksfulla handlingar, stunder och ord. Varje dag. Tänk ett steg längre.
Tidens längd är inte det som räknas utan vad man gör med den tiden. Förut kunde jag få ångest över att tex inte träffa personer tillräckligt länge, en fika skulle vara i evigheter, när man träffades skulle det helst vara en sleepover, man skulle ha så mycket tid som möjligt tillsammans istället för att fokusera på den tiden man faktiskt träffades på, den där dyrbara halvtimmen, timmen, de där tio minutrarna i telefonen, vara här och nu och i stunden man är i, fokusera på den, det är det som är det viktiga med tiden, inte längden. Kanske låter det lite luddigt i min förklaring men ta hänsyn till mina fåtal timmar med sömn.
Slösa inte tid, slösa verkligen inte på någon annans liv med idioti, slösa inte tid på att undra varför den där "vännen" aldrig hör av sig, oavsett vad det är för relation, pojk och flickvän eller vänskap så är den relationen något båda måste jobba på ungefär 50/50. Bokar en vän av alla gånger du frågar om ni ska ses, eller är det alltid du som hör av dig först ja men då kan den bittra sanningen vara så att den personen av någon anledning inte vill vara din vän längre.
Nog med deep talk nu. Det blev en fantastisk kväll på söder i går, och som vanligt regnar det när jag är där, paraplyet var med men det gick sönder mitt i allt, blöta gick vi där jag och min bror men vi hade det så himla trevligt, han visade mig platser jag inte kan minnas att jag har sett tidigare och som bara var någon meter från platser man gått på, varje liten meter, varje litet hörn kan man upptäcka ett helt magisk söder. Det finns säkert fortfarande helt oupptäckta platser där.
Jag passade på att visa min bror där jag och vår mamma har bott när jag var liten. Han har nog inte förstått tidigare hur centralt vi faktiskt bodde och det lös i hans ögon när han fick se dom platserna. Uteserveringarna var fulla och även om Mariatorget är otroligt centralt blev han förvånad över hur chill det faktiskt är där, det är lugnt men samtidigt är det puls.