Det finns ingen bättre start än att låta benen bli rejält trötta efter ca en mils promenad när man ska sitta och skriva hela dagen, så ser de flesta dagar ut. I dag svepte ingen kylig vind in genom balkongdörrarna när jag öppnade dom, sommaren kom tillbaka om det så bara är för ett ögonblick. Sängkläderna vädras likt varje morgon och här sitter jag och bearbetar text sedan klockan åtta. En och annan fazerchoklad åker in i munnen som en liten belöning. Doften från ett fantastiskt ljus som jag fick av en vän i present fyller rummet och fingrarna dansar lätt på tangenterna, just nu tog jag en paus för att uppdatera er men också för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa om minnen i mitt liv. Tänk om jag bloggar hela livet, det är inte en omöjlighet.
Att blogga finns det absolut ingen ålder på, den äldsta bloggerskan var väl över 100 år om jag inte minns helt fel. Jag började år 2006 och än så länge har jag inte tröttnat på det, tvärtom.
I går eftermiddag och kväll spenderades hos några familjemedlemmar och deras små barn, jag fick bebisgosa vilket var så mysigt. Vi blev bjudna på middag som bestod av en god laxpasta och sallad. Mums.
Att det är så mysigt att bära runt och gosa med en bebis, titta in i deras oskyldiga små undrande ögon med en äkta vacker själ.
