Din stora dag

Mamma, älskade mamma. I dag är det din dag, en dag som vi planerade sista gången på sjukhuset efter ett glädjebesked att du skulle överleva din tragiska olycka. Jag minns den dagen så väl när vi var samlade runt dig och läkaren sa att du enbart hade en hjärnskakning och jag frågade honom fyra gånger om du skulle överleva vilket du skulle. Minns du när jag viskade att du skulle överleva och att vi snart skulle ses ige? Förlåt mig, förlåt..

Från massor av död runt oss fylldes jag med en sådan lättnad och vi började planerna för din stora dag. Du som älskade skaldjur skulle få en stor skaldjursplatå och vi skulle vara många nära och kära och fira dig, både att du hade överlevt men också att det var din dag. Jag minns det så väl när vi satt på cafet på karolinska medan du fortfarande var nedsövd. Men så blev det inte. Du överlevde inte och du hade inte bara en hjärnskakning. 

Jag önskar att jag kunde greppa telefonen och ringa dig nu, 070663.... Jag kan fortfarande bara ditt nummer utantill, tänk om du skulle svara om jag ringde? Som jag saknar att höra din röst, tänk att få springa hem till dig nu, hitta dig sittandes i köket vid fönstret framför datorn med dina glasögon på näsan och bara få krama om dig och fira din dag. Älskade vackra du. Hur kunde du försvinna från mig på bara en sekund? Hur kunde du lämna mig så lätt? Hörde du när mitt hjärta gick sönder och jag skrek när jag såg dig längst ner livlös i trappan? 

Jag saknar att vara i Santorini och facetima med dig och berätta allt som händer i mitt liv, detta var bara några veckor innan din olycka. Du var lika nyfiken som jag är och vill veta allt.

Varför har inte himlen besökstid så att jag kan få besöka dig? 

Varför fick du bara leva hälften av ditt här nere på jorden för? Var du tvungen att halka i en trappa och hamna i koma i fyra dagar innan vi maktlösa fick se på när det enda som höll dig i livet stängdes av, respiratorn..

Du fick mig att inse att livet inte varar fär evigt, att allt kan förändras på bara en bråkdel av en sekund och att den smärta av sorg du lämnar efter är brutal. Jag har förändrats, mycket har förändrats sen du sist var här. Jag bär dig med mig i mitt hjärta där du kommer att vara för evigt, tack för åren med dig, tack för att just du är min mamma, tack för att du har bidragit till att jag är den jag är idag, tack för alla minnen med dig, tack för att du gav mig en sådan trygghet och en fast grund att stå på, tack för att du var den du var, tack. 

Vackra vackra människa, 55 år på jorden. Du fattas mig.

Grattis på din dag uppe i himlen, jordens vackraste människa som nu är himlens vackraste ängel. Jag älskar dig. 
Allmänt | |
Upp