Dyker in i boken

Jag var tvungen att ta en liten paus i mitt bokskrivande, det är inte förrän nu jag börjar minnas minnen med mamma innan olyckan, på ett sätt är det otroligt skönt men på ett annat sätt är det jobbigt för saknaden blir så brutal. Jag måste titta på gamla bilder, jag måste djupdyka i minnena och skriva på ett gestaltande sätt vilket innebär att jag "är i boken". På ett sätt kanske det är bra för jag lär mig bearbeta olyckan på ett helt nytt plan, sorgeprocessen börjar jämnsides med att jag skriver. Jag träffar liksom henne när jag skriver om henne, en sån märklig känsla. Förut skrev jag bara om olyckan, alltså inget innan och då gjorde jag dessutom det på ett beskrivande sätt och inte gestaltande. 

Mycket av min bok handlar om innan och att läsaren får en bild av vem min mamma var, men också mycket under själva olyckan eftersom att jag själv var där och dessa fruktansvärda dagar på sjukhuset och beslut som man aldrig tidigare fattat, ett beslut om liv och död.


Vilket underbart väder det blev, men det blåser en aning. I kväll är vi troligtvis bortbjudna på middag och sen blir det storhandling och så avslutas väl kvällen med ett dopp i poolen, återhämtning deluxe. 

I går kväll var det kolsvart ute och stjärnklart, vi släckte utebelysningen när vi kröp i bubbelpoolen och så låg vi där och tittade upp på en magisk himmel, vattnet i poolen lös rött, man kan ha olika färger vilket är häftigt. Jag stirrade ner i skogen ibland och undrade om jag skulle få se lysande ögon och ett tag kändes detcsom att vi var tillbaka i Tanzania, ni vet de där två dagarna när vi bodde i tält mitt ute på savannen och vi fick ha vakter 24/7 och hade vakt med oss från restaurangen, man gick där i mörkret och vakten lös med sin ficklampa, när som helst kunde man stöta ihop med ett vilt djur, kanske en zebra, eller något ännu värre såsom ett lejon, hua. Men jag minns att jag atirrade ut på en svart savann och tittade efter lysande ögon. Att jag vågade. Jag var verkligen här och nu och levde livet tilk max när vi var på safari.

När jag låg i bubbelpooken och stirrade upp på himlen kom det ett vackert stjärnfall. 


Allmänt | |
Upp