Nicci - Tiden står stilla

Tiden står stilla

"Allt går riktigt fort att gå till, men den sjuåriga jag som gick till skolan själv, genom bergsgruvans park när jag bodde på sköldgatan tyckte att det tog evigheter, men i dag när jag gick där var det som att tiden gick snabbare, eller var det kanske för att jag gick snabbare. Jag gick samma väg som jag gick när jag var liten och när jag kom till Svedenborgsgatan var det som att tiden stod stilla och jag spolades tillbaka, tillbaka till den tid då jag bodde på Wollmar Yxkullagatan nummer 4a, tre trappor upp, dörren till höger. Där minns jag mina första år i livet, dagis som låg i samma byggnad, mitt fritids som låg ovanför mäklarnas lokal. Allt såg precis ut som det gjorde när jag var liten. Doften från bageriet där jag fyra år gammal köpte bröd på lördagar själv och sen sprang hem. Än i dag är det ett bageri, hundra år senare"

Jag tittar till höger och ser min gata, jag älskade att växa upp här. Till och med restaurangen är kvar, den som lös i grönt på kvällarna och som jag som liten tyckte var obehaglig. Santidigt som jag tyckte att det var kusligt kunde jag sitta i mitt fönster i sovrummet och titta ner på ljuset.

Det känns tungt att gå i sina gamla hemkvarter, där jag och min mamma startade vårt liv tillsammans, nu är det bara jag kvar. Gatan ekar tomt, men minnena finns kvar av den vackraste människa.

Vi bodde ett stenkast i från Mariatorget och när vi var alltför lata gick vi genom gårdsdörren och kom direkt ut på torget. Jag gillade aldrig de där ansikterna som sitter på rad på byggnaden. De ser läskiga ut än idag.

Till höger låg konditoriet som än idag finns kvar, jag var inget fan av bakverk och tyckte den gröna färgen på prinsesstårtorna var osmakliga. Men än i dag stod tårtorna där i fönstret.

Ett nästan helt folktomt torg. Till höger ligger fortfarande min gamla skola Södermalmsskolan kvar, på torget finns gungorna kvar där jag gungade på väg hem från skolan. Allt är sig likt, en tid som står stilla och som på något sätt känns som hemma än idag.

Jag lämnar sakta mitt så bekanta område och rör mig sakta bortåt.