Bröt ihop. Men inte pga flytten...

Vilken dag det var i går, flytten i sig gick väldigt bra, tack vare två utan mina allra närmaste vänner, utan dom hade jag inte klarat detta fysiskt.

Men som vanligt när man flyttar ska det hända något som gör att man blir ledsen. I går var det ett jobbsamtal som slutade med tårar.. Jag för talan för människor som själv inte kan föra en talan för sig själva, jag har ett stort ansvar som jag tycker om, jag ringer myndigheter ofta och i går hade jag just ett sånt samtal med en myndighet där dom har gjort fel och jag får "städa upp" deras misstag. Så i går behövde jag faxa in ett papper väldigt fort men jag letade någon som hade en fax i hela kommunen plus att jag ringde en annan kommun och frågade om en fax, ingen hade det. "fax, har man ens det idag? Fick jag som svar"... Tro mig jag försökte överallt.. Hon sa att de kunde lösa problemet OM jag faxade in pappret inom två timmar.. Det gick ju bra, eller inte.. Hon var inte på plats så jag kunde heller inte bara åkt till kommunhuset och lämna in det där. Det brast för mig. Efter nästan en timme i samtal med denna person så kom tårarna, efteråt.. Det går heller inte att scanna in papper då jag håller på med sekretesssaker. 

Jag ska in till kommunen idag och lösa det dom ställt till med på bästa sätt nu så får vi se. Håll tummen för mig. De jag annars pratade med i går i telefon var helt otroliga. Men jag var så ledsen i går. Dels för jag ställer så extremt höga krav (nästan orimligt höga krav) på mig själv i typ allt jag gör.. Jag ansvarar liksom över människor vilket innebär ett stort ansvar och när andra då ställer till det för mig, ja då blir man ledsen.. Nog om det nu!

Lägenheten såg ut som ett stort kaos i går, saker överallt. Mitt ex hämtade vår gemensamma hund så att han slipper detta kaos så det var skönt. Sen körde jag järnet till jag till slut nästan stod och sov. Så från halv sju på morgonen till halv tio körde jag på med en paus för att äta flyttpizza med mina vänner. 

Första natten kändes bra, jag älskar att ha en stor säng och det har blivit riktigt mysigt på loftet, som att sova i en trädkoja. Och jag hann med en hel del i går så det är inte så mycket kvar nu vilket är skönt. Jag träffade på en gammal kompis i går i trapphuset när jag kom ut från lägenheten, nästan gråtfärdig, med tusen flyttkartonger som jag skulle bära till mitt förråd, håret stod åt alla håll och jag ville bara gömma mig. "känner du inte igen mig, frågade han" jag blinkade med mina glansiga ögon för att se bättre och tittade på gestalten framför mig. Och jodå, det gjorde jag. Han sa att det säkert kommer att vara ett kaos i flera månader efter en flytt, och där och då bestämde jag mig för att jag inte vill bo i ett kaos i månader så i dag ska det bli klart, helst om någon timme innan jag ska iväg till jobbet.. Oj, då måste jag sätta lite fart nu. 

Ett stort tack till mina, fantastiska vänner för all hjälp och för alla peppmeddelanden jag har fått. Wow. 
Allmänt | |
Upp