Det finns tillfällen i livet som aldrig kommer igen.

Jag undrar hur många det är där ute som är olyckliga i sina förhållanden? Som inte vågar ta det där steget att faktiskt lämna. Jag tror att det är många. Väldigt många. Man förhandlar nog mycket med sig själv och även tänker "tänk om det blir bättre".. Tiden går och sen stannar man bara för att.

Livet är verkligen en gåva och du bestämmer över din egen tid här på jorden, du skriver ditt eget liv, kapitel efter kapitel. Se inte "misslyckanden" som misslyckanden utan se det som en lärdom och framförallt, lär känna dig själv. Vem du är som person, utgå från dig själv när du vill hitta kärleken. Vad behöver just du för en typ av person? Ingen är perfekt, långt ifrån. Men man ska hitta en person som gör dig lycklig, så där bubbligt lycklig som man nästan inte alls kan sätta ord på eller beskriva, den känslan bara finns där, som en självklarhet. 

Jag fick djupdyka i mig själv när jag släppte taget om min döda mammas hand när hon somnade in på civa efter en olycka. Efteråt sprang jag ut till sjukhuskorridoren och föll ihop helt och hållet. Allt inom mig ändrades där och då. Jag var tom. Så jävla tom. Och nu hade jag två val, att fortsätta vara tom, eller att lära känna mig själv helt från scratch.. Jag greppade tag i pennan direkt (tangentbordet) och skrev, jag bloggade som aldrig förr. Kanske förvirrande inlägg till en början, men som sagt. Jag skulle lära känna mig själv igen. I dag känner jag mig själv till 100%. Den resan tog några år. Jag har fyllt mig själv med kunskap, känslor som jag aldrig tidigare upplevt, lärt mig vad sorg är, jag har fått känna på hur det är att inte ha någonting, hur det är att vara på botten, ta mig över hinder på vägen, gråtit från hjärtat, känt mitt hjärta gå sönder, lagat det ensam, öppnat mina ögon på ett helt nytt sätt, värdera om livet på massor av plan och känt hur kärlek ska kännas och hur det inte ska kännas. Nu är jag Nicki, inte längre en tom Nicki. Jag har hittat tillbaka till den jag är, den jag vill vara och den jag kommer att utveckla mig till ännu mer. Jag är så jävla stolt över mig själv. 

Kärlek då, det ämnet som jag älskar att skriva om. Hur hittar man någon? Man kanske helt enkelt inte ska leta? Men hur hittar man sin stora kärlek? Man kanske helt enkelt ska leta inom sig själv? Det är så jäkla svårt att hitta den där stora kärleken. Minns ni när jag skrev att det finns ca sju miljarder människor på denna jord, och det är ju någonting som gör att man inte blir kär i alla människor man stöter på och man får vara tacksam och lycklig över om man en gång i sitt liv får känna den där riktiga kärleken, den där känslan som är svår att förklara men som bara finns där för en annan människa. För fina människor finns det, både på utsida och på insidan, men man blir ju inte kär i alla dom heller. Det där med att sätta ord på ordet kärlek, det är svårt... 

"Det finns tillfällen i livet,
Som aldrig kommer igen
Man känner det på sig,
Av nån anledning vet man att det bara är så" 

Stanna inte kvar i något som inte känns rätt. Gör inte det. Skapa det livet du drömmer om istället, som du vill känna i ditt hjärta. Du har huvudrollen i ditt eget liv, gör val utefter hur du vill att ditt liv ska se ut. Gör handlingar som känns bra inom dig. Skriv ord som är äkta. Va äkta mot dig själv. 



Allmänt | |
Upp