Att våga ta klivet
Jag fick blickar när jag bar denna klänning, jag tittade inte på dessa människor vad det var för blickar men jag kände i ögonvrån att de glodde. Och för mig spelade det absolut ingen roll vad det var för blickar heller. Jag känner mig som den vackraste människa på jorden när jag bär mina retroklänningar som alltmer fyller min garderob. Det började när jag hittade en röd och vitprickig klänning på en loppis. När jag kom hem och provade klänningen var den som klippt och skuret för mig. Jäklar vad snygg jag var när jag såg mig själv i spegeln. Vilken känsla jag hade i mig när jag bar klänningen. Efter loppisklänningarna köpte jag två nya, en helsvart och en svart och vitprickig. Jag känner mig lite som en brunhårig Marilyn Monroe i dom. Jag ska visa er alla klänningar någon dag.
Hur ska man inspireras av människor om vi alla är likadana?


Helgen gick vansinnigt fort i vanlig ordning och idag var jag sugen på att bara skriva på min bok. Mitt mål var tio sidor men tyvärr uppstod det lite problem som jag måste ha hjälp med så jag får sitta imorgon bitti och skriva innan jag ska iväg på jobb. Så i dag får jag passa på att blogga en hel del. Förbereda lite inlägg så att ni får iaf två inlägg per dag. Albert kommer inte först förrän imorgon så i dag kan jag bara fokusera på att skriva texter. När jag skriver så hamnar jag verkligen i texten, det är lite som att läsa en bok och bli helt uppslukad av den.
Ikväll blir det padel där vi ska spela mot min bror och tjej. Det ser jag fram emot.