Förbannad och ledsen...
Är detta verkligen Sverige? Ja, det är den mörka sidan av vårt land. Man tvingas hamna på gatan även om man gör rätt för sig.
Det handlar om människors liv. Trygghet. Sjukdom. Jag måste följa mina regler, jag kan bara göra mitt yttersta för denna människa. Sviker jag, sviker en till. Vilket system vi har. Bostadsbrist. Platsbrist. Regler hit och dit. Ansvarslösa människor.
Det är skrämmande att se hur samhället verkligen fungerar. När man inte valt sin situation själv. När man är helt jävla hjälplös.
Detta gör mig självklart mer tacksam över det jag faktiskt har. Jag har tak över huvudet, mat på bordet, kläder i garderoben.
Jag minns när jag var i Tanzania, hur tacksam jag kände mig över livet, saker man annars tar för givet, en vattentoalett, rent vatten ur kranen. I Tanzania var det inget tryck i duschen alls och att tvätta håret var helt omöjligt. De flesta toaletter var ett hål i marken.
Sånt som vi här i Sverige tar för givet.
Men hela tiden strävar vi efter mer. Det ska vara det största huset. Den dyraste bilen. Har man en titel inom ett företag som man egentligen är glad över, nä då ska man ändå sträva efter högre titlar bara pga själva titeln. Människan är fan aldrig nöjd, tar saker för givet och vill bara ha mer och mer och mer.
Jag är så jäkla tacksam över det jag har.