Fyfan vilka miljöer människor lever i.
Jag fick riktigt ont i magen och ögonen var näst intill tårfyllda när jag gick därifrån. Det var inte alls en rolig miljö att bo i och skräcken greppade tag om mig och tankar på att själv bli gammal och sjuk och att tvingas bo på ett äldreboende för att man inte klarar att bo hemma. Inget fel alls att bo på ett äldreboende i sig, men fyfan vad slitet det var. Det var ingen rolig miljö alls. Det var så gammalt och slitet och när jag försökte prata med några av personalen var jag tvungen att fråga samma sak säkert fem gånger för de kunde knappt svenska och jag hörde inte alls vad de sa. Personalbristen var ett faktum och jag ville bara renovera hela stället. Det var en deprimerande miljö...
Jag får verkligen se den "mörka" verkligheten när jag är ute och jobbar, och hur hårda liv människor faktiskt får leva. Undra vilken miljö jag kommer till här näst.
I min uppväxt fick jag se barns tragiska verklighet när de kom på jour hem till min mamma. Att inte få den där tryggheten, att kanske få leva mitt i ett missbruk av droger och alkohol, misshandel, övergrepp. Hur trasiga dessa barn var, vissa lite äldre, vissa bara någon dag gammal.. Jag fattade inte hur min mamma orkade, men hon brann verkligen för sitt jobb. Att öppna upp sitt hem för barn som inte hade det tryggt eller en bra miljö hemma. Att se hennes förtvivlan när dessa barn återigen åkte hem till sina biologiska föräldrar i den misär de levde i var alls kul att se.
Jag själv gick en annan väg men ändå en rätt så lik väg. Jag utbildade mig till undersköterska och jobbade som det i flera år, jag trivdes som fisken i vattnet med det. Det jag inte trivdes med var just de olika miljöerna som jag även får se idag som ställföreträdande. Men att ta hand om människor är något jag verkligen brinner för.