Gravid..Vill jag ens bli det?

Den här ständiga ångesten, stressen och den eviga barnfrågan som kommer som om det vore något konstigt med att inte skaffa barn. Som om det vore livets syfte för alla människor, som om det vore något som man bara måste ha. Fast man inte vill. 

Jag tycker att det finns många där ute som kanske inte skulle ha skaffat barn, som inte är lämpliga föräldrar. Kanske skaffade dom barn bara för att ens partner ville det. Kanske för att de inte vågar säga att: nej jag vill faktiskt inte ha barn. Jobbigt om man då skaffar barn, tvingar sig själv till det.. . Eller så ville dom helt enkelt skaffa barn. Det kanske var syftet med deras liv. Deras dröm. Jag har helt andra drömmar. 

Jag är inte alls säker på att jag vill ha barn. Jag är nästan helt säker istället på att jag inte vill ha barn. Jag kan inte säga hur det känns om några år men som jag känner nu så är det är inte mitt syfte här i livet. Jag tycker om barn, men det har aldrig varit något som lockat mig att skaffa egna. Kalla mig egoist men jag vill inte att hela mitt liv ska kretsa runt ett barn, vardagar, helger, 24/7, deras aktiviteter, deras liv. Jag vill leva mitt liv fullt ut. Jag beundrar människor som gör sina egna val, lever det livet de själva vill leva, går sin egen väg. 

Fråga inte mig: när ska ni skaffa barn? Fråga mig istället om mina tankar kring det så berättar jag gladeligen om det men ta mig inte för givet att jag har samma drömmar. Jag tycker människor lägger sig i alldeles för mycket i andras liv, att man ska leva precis som dom lever, tycka och tänka som dom. Men alla är vi olika, både i relationer, drömmar, val. Och man ska leva sitt eget drömliv, det är väl egentligen det som är meningen med livet. Hitta sin egen mening. Lever ni ert drömliv? Vad gör er lyckliga? Är ni lyckliga idag? 

Jag är så himla lycklig där jag befinner mig i livet, det är jag verkligen. Barnlös och är så lycklig med min pojkvän och min hund. Jag lever mitt drömliv med dom två. 

Jag har alltid känt en stress och ångest över att folk förväntar sig att man ska ha barn, jag har sett min biologiska klocka ticka år efter år, stressen har blivit alltmer påtaglig över att göra det som andra vill att jag ska göra men själv vet jag vad jag vill gå för väg. 

Jag vill poängtera att jag inte synd om folk som har skaffat barn, som sagt så följer dom sina drömmar och det är det som är helt fantastiskt. Jag har så många barn i min närhet som jag bara älskar hur mycket som helst. Få se dom växa upp till egna personer med egna drömmar. Det här inlägget handlar om att följa sina egna drömmar, inte någon annans dröm. 

Jag drömmer inte om barn. Jag drömmer inte om livet med barn. Jag drömmer om giftermål, att resa till Italien, skriva klart min bok, uppleva världen med min älskade plus massor av annat. 

Allmänt | |
Upp