Besöka jobbet nästa vecka 🙏

I dag blev det en lång promenad med hunden i solen med musik i öronen vilket var otroligt skönt. Jag kände hur hela jag fylldes med energi.

Det blev en promenad förbi mitt gamla jobb och när jag satt där på bänken i solen kom min underbara chef gående vilket slutade med kramkalas och vi bestämde att jag ska komma förbi jobbet nästa vecka. 

Jag har otroligt fina minnen från mitt jobb men även jobbiga, min älskade mamma skulle börja där någon gång i bland och hon följde med mig en hel kväll när vi åkte till kunderna för att känna på hur det var, min mamma hade lång erfarenhet inom vården och jag tvekade inte en sekund på att hon skulle klicka med våra kunder, vi hade den svåraste turen och dom älskade henne, alltså verkligen. Jag var så stolt över henne och log stort när hon inte såg. Ursh jag får tårar i ögonen när jag tänker på det, får även tårar i ögonen när jag tänker på mina älskade chefer och kollegor. Så så så tacksam. Detta var samma sommar som hon gick bort. 

Jag fick två dödsbesked när jag var på jobbet, både min mamma och min mormor på bara någon månad. Den kvällen jag får mammas dödsbesked glömmer jag aldrig, det var en av de värsta kvällar i mitt liv. Att inte ha makten i att bestämma om hennes respirator som höll henne vid liv skulle stängas av eller inte, när mitt ego ville ha henne kvar, hennes livlösa men ändå levande hand i min. Desperationen jag kände slet mig i tusen bitar. Jag jobbade på efter hennes bortgång tills jag slutligen stupade. 

Jag har haft svårt att komma tillbaka, tvivlat på mig själv så många gånger. Gått igenom traumaterapi, funnit mig själv igen och nästa vecka är jag redo att sätta min fot där igen och iaf hälsa på, jag är skakig, minnen dyker upp. Men på måndag då kommer jag. Då ska jag klara av det, kom igen Nicki, du klarar det. Så många känslor som jag krigar med mig själv. Så många gånger som jag velat komma tillbaka. Men jag var nog tvungen att heela mig själv när jag rasade efter mammas olycka. 

Jag måste köpa nya skor, favoritskorna börjar se sina sista dagar nu men jag har svårt att göra mig av med dom då jag vill köpa ett par likadana. Minns ni mina vita "toffelskor" som jag har bott i utomlands och som jag inte heller klarade av att skiljas från först, ursh vad jag saknar dom skorna, haha. 


Allmänt | |
Upp