Ett kliv
Jag skrev ett inlägg i går men jag publicerade det aldrig. Som ni förstår har det varit lite mycket på sistone som har inneburit en stor stress men i går släppte en väldigt stor del av stressen vilket var så skönt, jag känner mig så lätt. Jag hann klart det jag inte trodde att jag skulle hinna, med marginaler dessutom och jag hoppas att det blir skitbra nu. Jag vet att jag är lite kryptisk men så får det vara en litet tag till.
Ett nytt kapitel börjar snart och det känns bra. Jag mår bra och är väldigt stolt och glad över hur saker har hanterats, vart jag är i dag, och framförallt hur mycket jag har vuxit som människa. Det känns fantastiskt och jag är så stolt över denna tjej jag tittar på genom spegeln varje dag. Fan vad grym hon är. Varje person man lär känna, varje sak som händer är en otrolig lärdom som gör att man kommer närmare sig själv och utvecklas mer och mer till den man är och vill vara och behöver. Så med det säger jag tack, tack livet. Tack.
