Nicci

De har följt mig runt i världen och troget suttit på mina fötter i flera år. Varje vår åkte de fram och när hösten tog vid åkte de in i garderoben igen. De är från Deichmann och om ni mot förmodan skulle hitta dom så är jag evigt tacksam. Då kommer jag att köpa minst tio par. 

Inte så jättebra bild på dom..

I går blev det middag hos svägerskan med familj. Och en hel del bus med deras snart två år gamla son. Älskar hans glädje när han kommer springandes och ger den där kramen som bara han kan ge, den är underbar. Det brukar komma en och annan glädjetår då. Älskade barn. Älskar att se världen genom hans ögon och vara med i hans lek. I går skruvade vi en massa. Och skrattade tills vi tjöt. Mätta och belåtna efter en pannkaksmiddag, hur gott. 

I dag startade jag dagen med en mils promenad, jag har hittat mina rundor nu och tillsammans med musik i öronen gick vi på. Älskar min promenadlista på Spotify, dock har jag inte så många låtar där än så varje låt spelas säkert tio gånger innan jag är hemma igen. Haha. 

Imorgon har jag möte med både biståndshandläggare, äldreomsorgen, lite annat folk och så lilla jag. Jag tänkte förbereda lite för det idag så jag inte sitter där helt vilsen imorgon rakt upp och ner. Jag vill ta min chans att göra skillnad för människor så att de får ett bättre liv. 

Undra om det där med att hjälpa människor att få ett bättre liv ligger i blodet, det är typ en stor del i vad jag tänker på om dagarna plus mycket annat, jag är en riktig tänkare. 

Min mamma hjälpte otroligt många barn när hon var jourmamma och fosterhem. Jag älskade att följa med henne på möten, seminarium, bland annat när "pippin" tror jag hon kallas berättade om sitt tuffa liv och vem hon är idag m.m. Att vara ett stöd när folk inte fick bra besked från migrationsverket, när människor mådde skit, när barn blev tvungna att åka tillbaka till sina föräldrar i panik eller de asylboenden jag besökt. 

bara vara den där trygga famnen för barn som inte har det bra, kommer direkt från krigshärjade länder, från missbruk, från misshandel. Att få ge kärlek och känna att dom känner trygghet hos mig. Ursh nu börjar jag gråta, fan vad jag saknar detta liv. Fan mamma, varför var du tvungen att halka i en trappa för... Jag saknar dig, jag saknar livet vi hade... Du vägleder mig men jag saknar din famn så jävla mycket... Vet du hur ont det gjorde när jag höll din hand när du tog ditt sista andetag, när vi var tvungna att stänga av respiratorn och du bara försvann, din livlösa hand blev alldeles kall. Och jag bara föll ihop i sjukhuskorridoren när jag insåg att jag aldrig mer skulle få se dig. En stor del av mig försvann där. Åhhhh mamma. Älskade älskade du. Tack för allt du lärde mig, tack för allt du gjorde för mig och för så många andra, tack för att du har gjort mig till den jag är idag.