Hur gör man detta på bästa sätt?

Det här med att separera kan vara väldigt svårt på det känslomässiga planet och värre blir det när någon av parterna har svikit den andra, som tex otrohet. Herregud vad ont det måste göra. Jag har själv varit med om otrohet för massor av år sedan i en tidigare relation, jag blev så besviken över att bli så "förd bakom ljuset" att jag liksom inte förstod att det hände, och att min tid slösades bort. Så svik inte er partner på det sättet, det blir inte bra. Det är så mycket som försvinner, tillit, att våga lita på någon igen.

I vårt fall var det ett gemensamt beslut, ett väldigt väldigt lugnt avslut där inte de rätta känslorna fanns helt enkelt. 

Det är säkert många som undrar hur vi gör med vår pälsbebis nu och vi har gemensam vårdnad så han är hos vardera 50% i veckorna. Så hans liv har inte förändrats alls, han har kvar hela sin familj, alla viktiga personer i en liten hunds liv. 

Sen har vi två gemensamma väldigt nära vänner så nära att det är två av våra bästa vänner och jag är dessutom bästa vän med två av hans familjemedlemmar, jag och min svägerska har ju suttit ihop i fyra års tid och jag är gudmor till deras kommande bebis. Och dessa personer ska aldrig behöva känna att de ska ta någons parti, fundera över vem de ska bjuda på tillställningar m.m, aldrig någonsin. 

Därför är det så viktigt att man gör bra avslut, speciellt när man har barn ihop eller står den andres familj väldigt nära. Det blir så jäkla mycket enklare med allt. För alla. 

Jag själv blev inspirerad av mitt ex och hans relation med sitt ex. Jag träffade en man som var elva år äldre än mig och som hade två tonårsdöttrar där jag visste att han hade en god relation med barnens mamma vilket är jättefint, jag menar, HON ÄR JU BARNENS MAMMA. Hon har fött hans barn, vilket gör att hon är en viktig människa i resten av hans liv, för det är ju barnens mor. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Jag kan inte riktigt förklara det. 

Hon är den mest inspirerande kvinna jag träffat i mitt liv, herregud vad vi byggde vår relation, först var jag ju självklart lite skeptisk för jag hade aldrig varit med om något sånt här tidigare. Men hon gav mig trygghet och hon ville lära känna mig. Och jag ville lära känna henne. Jag hade inställning till att bli världens bästa bonusmamma vilket innebär att barnens viktiga personer också kommer att vara en stor del i mitt liv. Vi var absolut på tillställningar ihop, skolavslutningar, kalas, fester, cheerleading m.m. Och det fungerade så himla bra, så bra att vi umgicks själva och umgås än idag. 

Och det blir ju så mycket lättare för den nya kvinnan eller mannen i ens liv om det inte är en jävla massa tjaffs med ett ex eller hur?.. 

Wow för de människorna jag träffat i mitt liv, wow för mitt ex ex som inspirerade mig så mycket bara genom att vara den hon är och jag är så glad över att hon fortfarande är en del av mitt liv, liksom hennes fantastiska barn som även var "mina barn" ett tag. Jag Älskar dig K. Tänk om alla hade en sån som dig i sina liv. 

Har jag tänkt något på hur jag kommer att reagera när mitt ex träffar en ny, en ny som dessutom kommer att vara en del av vår hunds och även hans familjs liv som jag är bästa vän med? Det har jag absolut, det funderade jag på redan innan vi tog ett gemensamt beslut hur vi gör med vår hund. Och henne kommer jag att väkomna varmt och göra mitt allra bästa för att hon ska känna sig välkommen och inte känna agg mot mig. 

Livet blir lite vad man gör det till och då ska ens liv inte innebära en massa onödigt tjaffs, hat eller så. Det ska bli på det bästa sättet. 


Allmänt | |
Upp