Nicci

Jag började dagen i går med att hänga i hundrastgården med Alberts vän och hennes matte som har blivit min vän. Vi sitter och skvallrar i princip varje morgon på vardagarna i en timme innan det är dags att ta tag i dagen. Jag och mitt ex har fortfarande delad vårdnad som fungerar super. Hälften av veckan var i princip. Jag är så himla glad för Alberts skull att han inte miste en enda person och hund som betyder något i hans hundliv. Wow. 

Efter det mötte jag upp min nära vän och satte oss på Delcelius och åt lunch och bara pratade. Det var så mysigt och något jag uppskattade. Annars brukar jag bara vilja gömma mig dessa dagar (årsdag, födelsedag) då jag har rätt mycket sorg i hjärtat och hjärnan fungerar inte riktigt som den brukar. Men det gick. På kvällen lagade min fina pojkvän middag till mig och sedan myste vi framför Seal Team, en serie jag aldrig följt tidigare men som min kille gillar och jag har nu gett den en chans. Den är spännande.

Delcelius sallader är fantastiskt goda. Även deras bakverk är super. 

I går pratade vi mycket om hur ensamt det kan kännas i en sorg, att många säger "jag finns här, det är bara att höra av dig" jag minns själv dom orden, visst dom betyder men när man är i en sorg och har förlorat någon så orkar man inte höra av sig, man blir helt förlamad och mitt tips är då att personliga erfarenheter att personern i sorg inte ska behöva höra av sig när den orkar utan det är dom runt om som ska höra av sig medan. Skriva meddelanden varje dag, det behöver inte vara något märkvärdigt utan det räcker med att berätta vad denne har gjort i dag, tips på kanske någon film, maträtt, berätta något speciellt, vad som. Inte så mycket frågor kring "hur mår du" för jag tror inte personen i fråga orkar svara på den frågan. Eller kanske svara på något överhuvudtaget. Men fortsätt att skriva ändå för det får personen att känna att den inte är ensam. Ibland kanske man får svar, ibland inte.