Jag var så nära 😭 men det går inte…

”Nicki då är det din tur att redovisa. Läraren tittar på mig och jag börjar redan höra det tysta skratten när jag sakta går mot den vita tavlan där jag ser allas ansikten när jag vänder mig om. Jag skakar i hela kroppen, jag är så nervös att jag vill kräkas. Jag orkar inte höra det här skratten så fort jag öppnar min mun, jag orkar inte höra hur folk härmar min röst och jag skäms något så fruktansvärt. Varför, varför måste jag vara med om denna förnedring, varför måste jag stå där framme och se hur folk skrattar åt mig. Jag orkar inte det.

Snart är det dags, jag har pappret med mig så att jag vet vad jag ska säga. Jag är tretton år vid den här tiden. Jag vänjer mig aldrig vid det här. Hade dom inte skrattat hade jag klarat av det utan denna klump i magen… Men jag måste stå ut, annars får jag inte betyg… Jag tittar ner på pappret och känner hur mina ögon fylls med tårar. Jag blinkar och börjar läsa, jag tittar upp. Jag hör skratten, jag ser blickarna och jag fortsätter. Snart är denna förnedring slut. Snart får jag sätta mig igen och gömma ansiktet i händerna. Varför kunde inte jag ha en röst som alla andra, en röst man inte skrattade åt… Jag visade aldrig hur hårt det faktiskt tog och hur svårt det blev med tiden att våga redovisa. På gymnasiet klarade jag inte av det längre och bönade och bad om att bara få redovisa inför läraren. Jag vågade aldrig säga orsaken utan jag sa bara att jag är för blyg, det går bara inte.

När jag var runt tjugo år samlade jag modet till mig och tog operationen som jag tidigare inte vågade göra. Jag gjorde en omfattande hals och gomoperation och vaknade upp på iva. Jag hörde hjärtmaskinen pipa. Jag levde men jag var så svullen i halsen att jag hade svårt att andas, det var så svullet så min hals var tunt som ett sugrör, jag fick iaf lite luft. Att stänga munnen gick inte då jag inte kunde andas alls genom näsan. Det var helt blockerat från den misslyckade operationen. En dag på iva sen fick jag komma upp på avdelningen. Jag delade rum med fem andra patienter och min säng var närmast fönstret, jag hade utsikt över helikopterplattan. Jag hade slangar överallt, till och med i ena foten. Medicinpumpen plus droppet fick följa med in på toa. Det var ett himla bök men det fick gå.. Jag sov 23 av dygnets 24a timmar, smärtan var olidlig och jag längtade bara hem. Efter en vecka på sjukhuset ville jag åka hem. Nu fick det vara nog. Jag fick äta flytande föda i flera månader, tog examen på en yrkeshögskola och fick en stor godartad tumör i halsen på köpet. Ett år senare gjordes operationen om och jag vaknade upp med ett leende tacksam över att kunna andas igen.

Jag var bara barnet när jag först tackade nej till operationen. Jag var inte redo då men nu i efterhand undrar jag hur det hade varit i skolan. Att slippa bli hånad för att man lät annorlunda än alla andra.

Jag vill nog inte erkänna det för mig själv än idag att jag skäms över att öppna munnen och är fortfarande rädd för att någon ska skratta. Det var senast i högstadiet som det hände. Men jag är nog lite ärrad från det.

I dag spelade jag in en video där jag svarade på frågor. Jag tyckte att videon blev bra. Men jag vågar inte publicera den än. En dag ska jag våga, det ska jag.

Att bli mobbad på ett eller annat sätt är fruktansvärt. Att andra människor tar sig rätten till att kritisera din kropp på ett negativt sätt, att även ibland ta till fysiskt och mentalt våld. Att göra människor illa på ett eller annat sätt, vara rent ut sagt elaka. Snälla, snälla, snälla sluta. Oavsett hur människor ser ut, oavsett hur människor låter, va snäll. Vi alla ser olika ut, vi har olika kroppsformer, olika färg på huden, brunhåriga, blonda, korta, långa, smala, kurviga, vissa låter så, andra låter si. Och det är väl det vi ska älska, att vi alla ser olika ut. Vi är inte likadana och tur är väl det. Vi är redan så jävla självkritiska och då behöver inte andra kommentera. Lyft upp människor istället, stärk den som är svag. Lyft fram något fint istället.

Jag blir så ledsen på mig själv att jag inte klarade av att lägga upp den här videon idag. Men en dag ska jag våga. Jag var så nära.

 

 

 

 

24 oktober, 2022Nikys 1 kommentar

Funderingar och helgen

”Hand i hand genom den krispiga kyliga hösten. Två händer som värmer varandra, en trygg famn som gör mig lugn och lycklig”

Jag hade nästan glömt hur mysigt det är att ta en riktigt härlig långpromenad i skogen. Se sin vovve springa glatt i friheten, hur duktig han är och hur mycket han förstår. Jag minns fortfarande första gången jag såg honom, han var liten som ett marsvin och hans busiga glada ögon tittade på mig. Där och då förstod jag hur mycket jag kommer att älska en hund och hur mycket plats han kommer att få i mitt liv.

Att se min kille leka med honom är nog samma känsla som en mamma eller pappa känner när ens nya leker med ens barn. Fantastisk känsla.

Jag kan fortfarande känna att det är en stor sorg i mitt hjärta att inte vilja ha barn. Att inte vilja leva barnlivet fullt ut. Att inte ha en minime att leva livet med. Att alltid undra ”hur jag hade varit som mamma” undra hur det skulle kännas att se sitt barn för första gången” undra hur kärleken till sitt barn känns” så många frågor som jag aldrig kommer att få svar på. Så många åsikter man har hört från andra genom alla dessa år tills jag vågade vara ärlig mot alla i min omgivning. Jag är barnfri, barnlös eller vad man ska kalla det och det är ingenting jag vill ändra på. Men självklart har jag haft mina tvivel, när jag var i Tanzania klarade jag inte av att besöka ett barnhem för jag hade nog velat adoptera varenda unge då. Någonstans i mig finns en del av min mamma, den delen som öppnade sitt hem för barn som far illa hos sina biologiska föräldrar, barn som socialen har ansvar för. Det gör ont i mig att se så många barn som inte har det bra hos sina föräldrar. Som förtjänar ett hem av trygghet, kärlek, att få vara barn. Kanske var de dessa barn jag ville hjälpa istället för att skaffa egna barn. Ett tag var jag inne på det. Men jag hade nog inte pallat det i slutändan. Att ibland veta att barnen ska tillbaka till sina biologiska föräldrar fast dom inte är kapabla till att ha barn. Jag tänker på hur det måste ha känts när lilla hjärtat tvingades hem till ett otryggt hem som sedan kostade hennes lilla liv. Den sorg. Barn ska växa upp i bra hem. Så många gånger jag följde med min mamma vid ett överlämnande och magkänslan inte kändes bra alls. Men det är socialen som har det yttersta ansvaret. Dom bestämmer… Även om man har åsikter. Även om man för talan för situationen.

Jag vill inte smutskasta socialen på något sätt men samtidigt är det många barn i vårt samhälle som far illa.

Nu kom jag in på ett helt annat ämne än vad jag hade tänkt. I går var vi iväg på loppis, det var en liten besvikelse så vi tog en lång promenad istället i solen. Den värmde och att få fläta sina fingrar med en annans är bland det bästa jag vet. Och bara stå och blicka ut över havet omhållen. Det värmer ända in i själen.

Senare på kvällen mötte jag upp en vän för att låta våra hundar få busa av sig medan vi hade djupa samtal och drack varm choklad.

I dag har jag många viktiga samtal att ta itu med. Jag har redan haft några av dom. Att jag tillsammans med myndigheter får lösa saker är för mig väldigt givande, intressant och jag växer oerhört mycket som människa. Så idag blir det mycket jobb och jag är så redo för vad denna vecka har att erbjuda.

Jag hoppas att ni har haft en bra helg. Jag ber om ursäkt för mitt kanske röriga inlägg men det var mycket av olika saker som ville ut, haha.

 

24 oktober, 2022Nikys Lämna en kommentar

Har ni också sjuka avgiftshöjningar?

Ska jag ta gnället först så har jag det gjort? Det är en minst sagt rörig värld vi lever i och jag är trött på dessa människor som sitter i makten och tar ut sin aggression genom att kriga. Varför stoppar ingen det? . Nu är det gnället gjort. Dags för nästa. Räntan stiger och tyvärr även en avgiftshöjning med hela 25 %… Det är galet.. Man har samma lön men allt runt om höjs, avsevärt. Och det är ingen ide att sälja i dessa tider. Kul. Jävligt kul. Hur är det för er som bor i hyresrätter? Höjs det mycket för er med? Hur klarar ni er som är ensamstående? Så jävla tråkigt att det blir så dyrt att bo…

God morgon fantastiska lördag och er mina läsare. Hoppas att allt är bra med er. Jag har precis kommit in från en morgonpromenad med Albert som blir här i helgen vilket är mysigt. Annars brukar han vara med sin husse på helger. Det är också något som är skönt med delad vårdnad, att man alltid har hundvakt. Man blir lätt ”låst” med hund men jag känner inte av det alls. Livet med Albert är helt underbart. Han är liksom, mitt barn eftersom att jag inte vill ha ”riktiga” barn.

Får se vad denna dag har att erbjuda. Inga planer alls för en gångs skull. Imorgon däremot är vi sugna på att gå på loppis och sedan blir det nog middag med vänner. Det blir en mysig helg. Hade jag inte haft Albert i helgen hade jag nog bara stannat inne i pyjamas och sockor hela dagen och myst.

Ha en fin lördag 🙏

 

22 oktober, 2022Nikys Lämna en kommentar

Dejtmorgon i Tanto 🥰 tips!

Varför går man inte på dejt tidigt på morgonen eller upptäcker Stockholm vid en soluppgång? Okej jag kan förstå om man verkligen har tider att passa men har man lite flextider, så varför inte ta en härlig dejt på morgonen?

Jag har ett mysigt tips om man kan ha sin dejt på morgonen, oavsett om det är en ny person, det kanske till och med är den första dejten eller personen man har haft förhållande med länge, det är även viktigt att ha dejtnights eller dejtmornings om man redan är ett par. Även om man har varit tillsammans i tjugo år. Hur det än ligger till så kommer här mitt tips. Mitt tips är att köpa med sig en god frukost, finns massor av mysiga cafeer som öppnar klockan 07.00 . Vivels konditori ligger i närheten av Tantolunden. Och det är just Tanto jag vill tipsa om. Högst upp på kullen kan ni få se en magisk utsikt, speciellt i soluppgången. Det finns bänkar att sitta på. Glöm inte sittunderlag och filt nu när det är kallare ute. Sen strosa runt bland kolonilotterna och bara prata, lär känna varandra. På djupet. Jag och min kille gjorde denna dejt två gånger i somras vilket var otroligt mysigt. Jag fick verkligen visa honom vart jag är uppväxt. Vart jag spenderade en tredjedel av mitt liv, mina tio första år i livet. Där jag lekte som liten, dit jag brukade cykla på min gnisslande röda gamla cykel. Jag bodde precis mittemot Tantolunden. Men jag är även uppväxt precis vid Mariatorget. Hur som helst så är Tanto den perfekta morgondejten. Den lummiga naturen, speciellt nu på hösten och löven fortfarande finns på träden men också som ett tjockt täcke på marken och krispar härligt när man går. Att gå runt där känns som att gå i central park i New York. Ja lite iaf. Upplev livets skönheter och ta till vara på ert liv på bästa sätt. Sätt lite guldkanter i vardagen, dejta varandra. Mys. Hösten är helt otrolig 🍂

Södermalm förtrollar en och är en perfekt plats för att skapa kärlek och magi på.

Min och Alberts morgon började med nästan en mil runt på söder vilket var så härligt. Jag gick där med musik i öronen och log tacksamt. Mössan var på och den friska luften sträckte sig ner i lungorna på mig. Jag gick och jag gick och jag gick. Självklart blev det en chokladboll inne på Vivels. Den är så god. Att börja morgonen tidigt med en två timmars promenad, komma hem och upptäcka att det foetfarande är morgon är den perfekta starten. Jag älskar det. Jag älskar att gå upp tidigt och faktiskt ta vara på hela dagen. Från tidig morgon till senare kväll.

Vivels konditori på Ringvägen TantolundenTantolunden Tantolunden Tantolunden Tantolunden Ovanför södermälarstrand Pryssgatan/bastugatan

 

20 oktober, 2022Nikys Lämna en kommentar

03.00 😴

I morse blev det en tidig morgon, jag hade legat vaken sedan tre och vridit och vänt på mig och när klockan blev halv fem gav jag upp så här sitter jag nu och bloggar. Det fick bli en tidig start på den här torsdagen.

Jag tänkte ta en rejäl promenad med Albert nu på morgonen i stan. Får se hur många timmar det blir. Kanske att jag slinker in på ett cafe och köper med mig några chokladbollar hem. Sen tänkte jag åka hem och sätta mig vid datorn och skriva en hel del på min bok. Jag vill få den klar. Så den tänkte jag grotta ner mig i resten av dagen.

I går blev det en bra dag med mycket bus ute mellan varven av jobb. Dagen startade med en vän och hennes hund. Vi gick till en hundrastgård så att hundarna fick busa av sig medan vi hade djupa samtal om relationer. Jag blir så inspirerad av henne, både som person och i de yrken hon har och har haft. Tiden bara flyger iväg och när vi skiljdes åt tog jag med Albert tillbaka till hundrastgården för att leka av oss i en halvtimme. Solen var framme så jag sög in varenda solstråle. Det var en perfekt morgon. Sen var det bara att ta itu med lite mejl och samtal.

På kvällen beställde jag och killen indisk mat till middag. Min favorit är tikka masala. Vi beställde även naanbröd till. Det var så gott. Om den ligger kvar så kan jag varmt rekommendera en indisk restaurang vid Hornstull, jag minns inte namnet på stället men det ligger i motsatt riktning som Mariatorget. Mot Årstahållet.

Nu ska jag sätta lite fart och börja dagen. Vi hörs när jag är hemma igen.

 

20 oktober, 2022Nikys Lämna en kommentar

Dessa jävla droger…

Något jag börjar bli extremt trött på är hur enkelt folk ser på droger. Hur droger förstör människor, liv, omgivningen och samhället.

Jag säger inte att jag är guds bästa barn..Men jag har aldrig tagit droger, jag har aldrig provat, jag har aldrig varit i kontakt med droger mer än att det var det första jag möttes av när jag besökte Christiania i Danmark. Jag gick förbi dessa enorma hashkakor och undrade varför människor ens testar droger och hur det sen leder till ett missbruk. Utöver det har jag aldrig varit i nära kontakt med droger alls. Men jag har sett hur det förstör människor något enormt. Hur människor gång på gång varit nära döden för att de lever i ett missbruk. Jag är så förbannat trött på hur människor pratar om droger som om det vore något häftigt, något enkelt, något som inte är en ”big deal”. Men det förstör. På så jävla många sätt. Visste ni tex att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän runt 25-30 års åldern och om man brukar droger innan dess, ja självklart efter också så förstör man sin hjärna på många sätt, även andra delar av kroppen skadas.

Droger är inget som är häftigt att hålla på med, ibland är det grupptrycket som gör att du börjat ta droger, ibland är det för att du mår dåligt. Hur det än är så säg NEJ TILL DROGER. Våga säga nej. Och hitta andra sätt att må bra på. För droger är inget alternativ till det. Att dämpa sina känslor slår tillbaka längre fram. Att lära sig hantera sina känslor, våga möta dom, lära sig av dom är ett av de bättre alternativen.

Ja jag kanske är en moralkärring när det kommer till både droger och alkohol men då får det vara så. Jag har varken druckit eller tagit några droger. Dock har jag sett vad både det ena och det andra gör mot människor, det skrämmer mig. Väldigt mycket.

Mår folk så pass dåligt att droger är det enda alternativet till att känna lycka? För en liten stund… Och hur kan vi förändra måendet hos människor? Det känns som att många blundar för det. Förstör sina liv. Vart ska man börja och hur får man slut på det innan fler hamnar i missbruk av olika slag? Även alkoholmissbruk. Hjälper det att prata om det? Hjälper det att nämna hur det förstör människor? Hur det förstör ens hjärna? Hur det leder in till allt farligare droger, kanske till och med döden. Hur det gör att man inte klarar av att ta hand om sitt hem, det ekonomiska, skuldbärget blir högre, man ger upp, skiter i det. Högen växer. Skit samma. Sen sitter man där en dag hos kronofogden. Det gör att man kanske inte får vissa jobb, man får inte ta några lån m.m. Spolar man tillbaka bandet och försöker få stopp på ett drog eller alkoholmissbruk innan det går riktigt illa. Hur ska man då stoppa det?

De som säljer droger skiter i ditt mående. Det enda dom bryr sig om är att tjäna pengar på dig. Helst att du blir beroende och är en återkommande kund. Ju mer droger du köper destu bättre. Det finns så mycket annat här i livet. Visst kan jag också känna att livet är skit ibland, jag mår också dåligt vissa dagar. Vem gör inte det. Men förstör inte ditt liv för det, det finns så många bra vägar att gå till ett liv som ger dig harmoni, som får dig att må bra. Kanske är det lättare sagt än gjort. Men hamna inte i nått skit, betala räkningar, gör saker som får dig att må bra istället.

Jag är så förbannat trött på att se hur folk förstör sina liv på ett eller annat sätt. Jag är verkligen det. Jag tycker så synd om dessa människor. Och jag vill verkligen kunna göra något för att bygga upp människors välmående istället. Kanske hjälper det att skriva här? Kanske hjälper jag någon inom mitt yrke? Kanske kommer jag hjälpa fler när min bok är klar och man kan köpa den? På något sätt vill jag få människor att må bättre och inte hamna i någon skit… Vad fan kan man göra? 🤷

 

19 oktober, 2022Nikys Lämna en kommentar

Galna cravings

Jag har haft sjuka cravings på gammal mat. Inte gammal som i möglig såklart, utan jag menar gammal som i det mat åt när man var tonåring. Det är helt sjukt vad jag tänker på mat. (tänk om jag är gravid?😱) i förra veckan hade jag ingen matlust alls på två dagar och efter det började dessa cravings. Mat är det enda jag tänker på. Rostad långfranska med smör och ost på, till det ett kallt glas oboy eller varm choklad 🤤 eller en Billys panpizza med ost och skinka. Fiskpinnar med potatismos (det ställde jag mig och lagade igår, herregud vad fort jag åt upp det) pannkakor har jag varit sugen på bra länge. Hemlagade köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt 🤤😋 fast jag har även varit sugen på mat över lag. Mycket indiskt, tandoorikyckling 🤤 och i dag kan jag inte sluta tänka på hur gott det vore med en tikka masala med ris. Och något jag måste lära mig att göra egen är sushi. Fyfan vad gott med hemlagad sushi, eller hemlagad guacemole med tortilla (en stor favorit för mig). Jag har riktiga mat cravings…. Galet! Tänk er att doppa en rostmacka( helst ska det vara skurna som trianglar och doppa det i choklad, kall eller varm) hur gott.. Nyss fick jag ett sug efter massor av morötter (skalade sex stycken) och la in dom i ugnen med olja och salt.. Det var så gott.

Nog pratar om mat nu, jag blir bara hungrig. Och jag kan inte släppa den sjukt goda chokladbollen inne på Vivels konditori på Ringvägen precis nedanför Södersjukhuset. TIPS!!!!!

Älskade att äta mellis efter skolan. Mhm jag ska nog göra mig en kopp varm choklad och svara på lite mejl nu. Återkommer vad det blev för middag sen.

 

 

 

 

18 oktober, 2022Nikys Lämna en kommentar

Är jag en tant jämfört med honom? Och vart går gränsen vid en åldersskillnad mellan ett par?

Visste ni att det skiljer hela sju år mellan mig och min pojkvän. Jag är den äldre och han är den yngre. Det kanske inte är så vanligt att det är så, oftast kanske killen är äldre. Vad tycker ni är en okej åldersskillnad för er? Här skulle jag nog säga att min gräns går vid just sju år. Jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon ännu yngre. Jag har tidigare varit tillsammans med en man som var elva år äldre än mig och sedan jämngamla killar. Så åldern är egentligen inte så viktig och självklart har jag mina personliga gränser. Jag kan säga att det kändes jobbigare att vara med en man som var mycket äldre då jag ser ung ut för min ålder, men det var ett kapitel och en lärdom i sig. Nu känns det inte jobbigt alls och jag tror faktiskt ingen ser åldersskillnaden mellan oss. Men ja, jag är den äldre och han är den yngre i vår relation. Jag skulle aldrig ha träffat honom på Tinder då jag inte hade haft det spannet så det var väl tur att vi träffades på det sätt vi gjorde. På jobbet. För länge länge sedan. Men som inte blev något förrän nu. Då åldern kanske hann ikapp på ett annat sätt? Tiden var kanske inte rätt just då? Kanske är det så att under en viss ålder mognar man på sig en hel del medan jag som redan är ”gammal” har stannat av lite på vissa plan. Hur som helst så möttes vi nu. Jag skäms inte övar att säga att min pojkvän är sju år yngre än mig. Jag skäms varken över honom eller mig. Vi har haft djupa samtal kring detta många gånger. Ibland ett ältande om jag är en tant för honom. Men nä, jag är ingen tant. Kärleken hittade oss efter så många år som vi har känt varandra. Från en vänskap, till ett dejtande, till att klippa kontakten helt till att finna varandra igen. Vilken resa. Vilka kapitel vi har haft.

Livet är ändå bra härligt. Att inte veta vart den tar en, vilka människor man skapar starka band med, vilka människor som korsar ens vägar. Hur ens liv ser ut om exakt ett år. Hur man klickar med vissa människor, och hur man inte klickar med andra. Vissa kanske man växer helt ifrån. Du kanske inte bor där du trodde att du skulle bo i resten av ditt liv. Det är så himla mycket som kan förändras på ett ögonblick. En del kan du styra över, en del kan du inte styra över.

Något som jag tycker är helt underbart är att jag tycker faktiskt att man blir klokare ju äldre man blir. Det kanske har med självutveckling att göra men jag tycker iaf att jag har blivit klokare med åren. Jag älskar att vara där jag är nu och jag hoppas att jag skriver så om tio år också. Jag är väldigt nöjd med att bli äldre på så många plan. Herregud vad livet ändå är häftigt.. Och ja, ibland känner jag mig som en tant, men äsch, isåfall är jag en väldigt cool tant. Eller som min pojkvän alltid säger ”jag har alltid velat hitta min tönt och nu har jag henne” 😉

 

17 oktober, 2022Nikys Lämna en kommentar