Så mycket kärlek och skratt 🤣

Är det någonting jag älskar i livet så är det verkligen kärlek och lycka. Inte bara för min egen del, utan också att se andra kära och lyckliga. Vem älskar inte det?

Så därför vill jag återigen tipsa er om en av de vackraste platserna jag varit på. En liten ö i Grekland som har den mest magiska solnedgången jag beskådat, där halva ön har den mest magiska utsikten på höjden, högt upp över havet. Som bara har så mycket romantik och kärlek att man blir så himla varm inombords. Som har förstklassisk utsikt på restaurangerna. Där man med stor sannorlikhet ser bröllop och förlovningar. Jag pratar självklart om den ön jag har besökt fem gånger. Den ön där mina bästa vänner förlovade sig. Den ön jag önskar att alla någon gång besöker, för ni kommer att vilja åka tillbaka, fylld med glädje och kärlek när ni kommer hem. Den ön ni kommer att få kärleken att sprudla ännu mer. Såklart pratar jag om mitt älskade Santorini. Den ön kan jag utan och innan. I juni börjar direktflygen med Norweigen igen. Tyvärr går det bara direktflyg därifrån under högsäsongen. Om tiderna är som det var när jag flög dit landar man tidigt på morgonen på ön. Och det är PERFEKT. Att få utforska Thira ensamma är helt magiskt, tro mig. Santorini är som ett magiskt sagoland. Det är så vackert att man måste uppleva det på plats. Jag är otroligt kräsen när det kommer till platser, och det finns många anledningar till att jag gång på gång drömmer mig tillbaka till just Santorini. Kärleken och romantikens ö.

Santorini är inte känd för sina stränder, den sidan skulle inte jag rekommendera, det är stenstränder och en ”tråkig” del av Santorini. Man ska bo i Thira, Imerovigli eller i Oia. De städerna ligger så sjukt högt upp att det inte går att förstå när man tittar på bilder. Det är så häftigt och magnifikt. Tro mig.

Det tar 3,45 minuter att flyga dit. Flygplatsen ligger nära Thira. Man kan hitta billiga flygbiljetter, direktflygen börjar i juni. Ni får uppleva så himla mycket kärlek och romantik, både runt om er, men också med varandra. Det är hur mysigt som helst att åka runt ön med fyrhjuling eller åka på utflykt till vulkanen precis vid Thira, du får då gå på vulkanen, titta ner i öppningen, bada i varmt havsvatten. Santorini är en vulkanö därav att stränderna är av vulkanstenar. I städerna jag rekommenderar är det pool som gäller, men med den vackraste utsikten.

Har ni redan varit där? Vad tyckte ni om Santorini? Sen kan jag inte sluta tipsa er om att åka med din käresta och era vänner på en öluff i Grekland, så jäkla fina minnen, platser, ja allt. Vi var fyra stycken som åkte i tre veckor i ögruppen kykladerna, där vi på vissa platser hade förbokat hotell och på vissa platser bara tog vi det som det kom vilket var jättekul och spontant. Vi bokade hotell på Aten, Santorini och på Kreta. Sen därimellan åkte vi rutten Naxos, Paros, Antiparos och Ios. Vi ville även till Milos som är pyttelitet men tyvärr var det fullbokat där. Vi var jättenöjda med alla öar, vi åkte runt på öarna och upplevde magiska stränder och vackra platser. Wow vilken resa vi gjorde. Så himla kul och ett minne för livet.

Jag kommer ALDRIG glömma några specifika minnen från vår öluff. Greken som hade solat med tshirt och fått bränna efter det 🤣 bilen som inte orkade köra i backarna på Ios då vi åker i 2 km i timmen och asgarvar för att det går så sakta 🤣 alla mina pannkakor på ios som jag slängde i mig på morgonen i panik för att bina eller getingarna flockades runt mig tills jag fick panik och sprang till havet och satte mig och läste medan de andra i lugn och ro åt sin frukost 🤣 då var jag surmulen 🤣 eller den svarta saganakin (ost) som faktiskt var GOD 🤣🤣 eller stenfiguren som böjer sig ner och visar rumpan 🤣 min svindel som kom då och då men som jag övervann 🤣 alla tallrikar vi kastade sönder i Santorini på restaurangen som vi återkom till, OPA 🤣🤣🤣🤣🤣🤣 OMG säger jag bara, vad vi skrattade. Förlovningen mellan mina bästa vänner 😭😭😍😍❤️ förlovningen mellan andra då jag bara var tvungen att gå fram och krama okända nyförlovade människor 🤣🥰 grottan jag inte vågade gå in i för att den var så djup och jag satt fastklistrad på en mur med brant utsikt och inte vågade röra på mig alls ”fallkänsla, svindel i ett” där satt jag i någon timme, helt förstelnad 🤣🤣🤣 tills mina vänner kom och jag vågade röra mig. Hahaha. Alla våra spelkortskvällar 🥰🥰🥰 alla andra galna, helt underbara minnen vi har från den resan. Är det någon resa jag skulle vilja uppleva igen, så är det just den 🥰🥰

Kram till er.

30 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Våga dejta? 🤔

Som jag alltid tjatar om, att våga göra det man vill och längtar efter. Jag längtar ju inte efter att dejta utan att hitta någon som det känns så rätt med och som känner likadant för mig, som jag ger mitt hjärta till, och han ger sitt hjärta till mig. Som säger ”det är bara dig jag vill ha” och ger upp bekräftelser från andra, som känner att det räcker med bekräftelse från bara mig. Ja ni förstår vad jag menar. Ingen som har svårt att ge upp andra tjejer för att finna ett intresse för en enda. Som längtar efter mina pussar, kramar, sms och bara få träffa mig. Jag vill absolut inte vara en i mängden. Players går bort direkt. Och såna som flörtar med allt och alla, fast det kanske är ett playerbeteende? Jag vill ha någon som bara ser mig.

Sen är det väldigt attraktivt att veta vad man vill och visar det. Osäkra killar går också bort. Jag vill ta någon med storm och som känner att ”henne vill jag ha” som inte tar mig för givet och som självklart är rädd att förlora just mig i sitt liv. Som värdesätter mig.

Hur hittar jag honom då? Är det kanske att börja våga ta sig ut på dejtingappar? bara tanken känns läskigt, men jag vill ju hitta någon att dela livet med. Förr har det varit genom gemensamma vänner och via jobb. Men nu är jag i den åldern där många av mina vänners vänner är gifta, är sambos. De har liksom redan hittat sin själsfrände sedan många många år tillbaka.

Jag som person har hög moral och höga värderingar. Och värdesätter familjelivet, min partner väldigt högt. Jag älskar att visa kärlek, och få kärlek. Mitt kärleksspråk är nog väldigt blandat men jag värdesätter tid ihop mycket, att skratta och få och ge bekräftelse. Jag skulle aldrig kunna hålla på med en kille som är upptagen, där klipper jag direkt. Dels för att otrohet är bland det värsta jag vet och jag vill inte bidra till det, och jag känner mycket med den ovetande tjejen och sätter mig in i hennes situation och känslor och hur det skulle kännas att bli bedragen. Därför har jag svårt för killar som visar intresse, tar kontakt med massa tjejer och som har ett stort bekräftelsebehov från andra. Jag älskar att ge bekräftelse så där går det ingen nöd.

Vad söker jag då? En lång mörkhårig kille med snälla ögon, rökfri och drogfri, med en snäll personlighet och som också har hög moral och värderingar, en jordnära, lekfull, kärleksfull kille som man kan sitta timmar med och prata, som värdesätter trygghet och ärlighet, som man får lära känna på djupet och som vill lära känna mig på djupet, som kan och vill komunicera. Som gillar närhet. Som inte vill ha barn. Inget ytligt, utan en djup relation. Som vill bli överraskad, gilla hemmakvällar istället för partylivet. Som saknar min frånvaro, som längtar efter just min närvaro. Som är lojal och trygg i sig själv.

Han finns väl där ute, han som vill ha mig och han som jag vill ha. Jag måste ta klivet och öppna dörren och våga hitta honom. För tänk om vi hittar varandra. Två personer som byter hjärta med varandra och som skapar ett för evigt tillsammans. Som kämpar med och för varandra. Som känner att ”hon” är värd att kämpas för.

Kanske springer vi in i varandra när jag minst anar det, kanske är det ett swipe på tinder. Kanske är det på ett annat sätt. Men Han finns där ute, han som vill ha Mig. Vi måste bara hitta varandra.

Vem är då jag? Nicci, 30 plus närmare 40, utan barn men med hund varannan vecka, världens finaste kunspudel på tre år. Arbetar inom vården sedan 9 år tillbaka, utbildad undersköterska sedan fem år. Arbetat i över ett år inom demenssjukvård. En lång tjej på 174 cm, blå ögon, långt brunt hår. Värdesätter bra relationer. Gud vad svårt det är att skriva om sig själv. Jag som älskar att skriva men just det där ”vem är jag” , vad man ska ha med. Jag vet ju vem jag är.

Hmm. Röker och dricker inte. Jag vill inte ha en rökare så det går bort direkt, man ska ha bra alkoholvanor, jag dricker inte själv men min kille får dricka, men med måtta. Droger försvinner direkt också givetvis. Jag vill ha en vettig människa. Jag älskar att hitta på saker och kan göra vad som helst roligt att göra. Jag är inte kräsen med andra ord på vad vi gör, jag älskar att skratta och se människor, att lyssna och visa intresse för min partners intresse och det han har att berätta. Jag älskar att upptäcka fina platser. Roadtrips är bland det mysigaste som finns. Men också att skeda i soffan en hel söndag framför ett seriemaraton. Jag älskar mat. Och choklad. Jag har sett mycket att världen, europa, asien, afrika och nordamerika. Jag är en extremt nyfiken och glad tjej. Rolig som många säger. Jag bjuder mycket på mig själv och är väldigt välkomnande. Jag ÄLSKAR som sagt att skriva, så mycket att jag skriver på en egen bok. Jag är en romantiker som älskar att läsa in min partners kärleksspråk och överraska utefter det. Jag är extremt lekfull. Älskar att ta hand om människor, brinner för mitt yrke som är en stor del i vem jag är. Älskar parmiddagar, att spela spel och gå på dejter med min partner. Jag värdesätter att få relationen att blomma och jag värdesätter att trygga min partner. Tyvärr så mycket att man lätt tar mig för givet. Jag älskar att hålla i hand. Jag är kramgo. Älskar film. Bio. Gå på loppis. Träffa mina vänner och familj, träffa min partners vänner och familj. Fira högtider. Kyssas på tolvslaget. Ja, kyssar varje dag givetvis med. Jag är extremt lätt att överraska då jag blir så glad och tacksam för minsta lilla. Jag är spontan och positiv. Jag är barnkär men vill inte ha egna barn. Jag värdesätter att man har koll på sin ekonomi högt. Att man har bra hand om pengar. Jag gillar inte att bli förd bakom ljuset med lögner. Jag förstår att vi alla har positiva och negativa sidor. Jag är stabil i vem jag är och vem jag vill vara som människa. Jag är höjdrädd så när det kommer till skidor åker jag bara i blå och grön backe. Jag drömmer om att en dag få gifta mig så det står mig varmt om hjärtat. Jag vet vikten i att ta hand om tiden med nära och kära då jag har förlorat min mamma i en tragisk olycka för några år sedan. Jag har många syskon. Jag har två guddöttrar och värdesätter nära relationer i stället för massor av ytliga så jag har en nära relation med mina bästa väninnor. Så jag har få men väldigt nära vänner med andra ord. Jag älskar att skapa traditioner. Jag har körkort sedan 2007 men har inte ett behov av en bil just nu då jag bor på gångavstånd till jobbet. Jag gillar naturen och havet men badar helst i pool. Jag har svårt att lita på människor men ger alltid en chans, jag blir väldigt sårad av lögner och blir osäker då. Har du ett behov av att flörta och vara intim med andra tjejer är inte jag rätt tjej för dig. Jag värdesätter att man bygger pelare ihop i en relation. Jag har lång erfarenhet av sambolivet och vad det innebär. Jag älskar att städa, tvätta och piffa. Jag älskar att klä mig i svart. Jag älskar när killar har chinos. Jag älskar att ha morgonfrisyr och gå i pjyamas hela dagen. Jag värdesätter att prata och reda ut saker och mötas på mitten där det känns bra för båda. Jag är väldigt mån om att bygga en trygg, stabil, ärlig och bra relation där vi gör varandra till bättre människor, där vi aldrig tappar intesset för varandra utan fortsätter att jobba på en bra relation även när förälskelsefasen lagt sig. Att man inte slutar att dejta varandra även när man kommer in i en vardag.

Jag vill hitta min bästa vän och livskamrat i ett 🥰

Ja det var väl lite kort och blandat om mig 😊

Kram.

28 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

När det är läskigt

Men samtidigt något du vill, hoppa in i det för annars finns risken att du fastnar i samma mönster hela livet. En cirkel som inte får dig att komma framåt, som inte får dig att växa, en cirkel som begränsar dig pga tankar och rädslor, en cirkel som egentligen inte, är så kul och bra. Men du går i den, för att du inte vågar något annat, för att du brottas med tankar, för att cirkeln känns trygg på något sätt, för att du har gått i den så länge att den har blivit en del av dig, men du trivs inte, men vågar inte göra något annat än att fortsätta dag ut och dag in i att gå i cirkeln. Den trygga men inte så roliga cirkeln. Du vill egentligen något annat. Bryt cirkeln, bryt den. Hur läskigt det än är. För det är just i det ögonblicket när du kliver ut från din cirkel som livet får den vändningen du så länge velat, men inte vågat.

Du har ett liv, i detta liv. Slösa inte bort den tiden, det livet. Våga göra saker, våga älska någon, våga skapa det livet du drömt om. Gör bra val, ha bra vettiga människor runt dig, spara till det du vill ha istället för att sätta dig i skiten. Ett liv. I detta liv. Hur vill du ha detta liv? Vilka vägar vill du gå? Hur vill du må? Vad vill du göra?

Vi ställs alltid inför val, rädslor, massor med tankar, ibland är det inte alltid så bra att fundera så mycket, utan bara göra det som hjärtat säger. För hjärnan kan spela oändligt mycket spratt och stoppa oss i mycket, hjärnan agerar mycket i affekt när det kommer till känslor. I vissa situationer är det bra, i andra mindre bra. Det är hela tiden en balans man måste hitta. Istället för att lösa situationer, prata om det, i en relation tar man till den enklaste utvägen. Och gör slut.

Om man lyssnar riktigt noga så känner hjärtat väldigt mycket. Där bor det många känslor. Hjärtat, med hjärnan får vår kropp att känna. Det är ibland ett himla krig mellan miljoner tankar, och hjärtat. Men bryt det livet du inte trivs med. Bryt kontakten med människor du inte trivs med. Stäng dörrar och öppna nya som leder dig till det livet du faktiskt känner i ditt hjärta att du vill leva. Det är bara du som kan göra det valet. Dina val skapar din framtid. Hur vill du att din framtid ska se ut? Vilka människor vill du ha i ditt liv?

Människor har en förmåga att ta den enklaste utvägen, i mycket. Människor tar skitlån istället för att spara till den där resan. Det blir ju enklare, och det går ju så mycket snabbare och vips kostar den där resan dubbelt så mycket än den skulle ha gjort om du sparade. Räntan är hög, du skiter i att betala, och sen sitter du rent ut sagt i skiten hos kronofogden, kanske får du utmätning. Och hur kul är det? Hur kul är det att betala skyhöga räntor? Sitta hos kronofogden som gör att du inte ens kan ta ett abbonemang till mobilen? Lån hos banken till bostad kan du glömma. Du kanske inte ens får hyra den där lägenheten som du stått länge i kö hos bostadsförmedlingen för att få, en hyresrätt. Det kanske låter läskigt. Men så är den bittra sanningen många blundar för. Hur kul är det? Det är många man skulle vilja bli förmyndare på INNAN folk gör dumma val.

Men alla har vi våra egna val på hur vi vill leva våra liv (sen finns det givetvis sjukdomar som gör livet begränsat). Vilka vi vill ha i våra liv…

Nog om det. I går hade jag en mysig fredag, med min bästa vän och hennes familj, hämtade min pudel hos sin bonusmatte, lekte med min lilla guddotter på två år, åt den godaste hemlagade skaldjurspajen, åt årets första vaniljsemla, lyckades förlora alla ostfrallor på lidl som jag var så sugen på, pappåsen gick sönder i botten och alla frallorna hamnade på golvet. Fan. Dumma påse 🤣

27 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Vart försvinner ditt hjärta när…

Du blundar?

Jag har inte bloggat på evigheter om min vardag. Dels har det inte hänt så mycket. Jobbat en del kvällar. I går var jag ledig och spenderade dagen med en tjejkompis i forum för lite shopping innan jag skulle bege mig till Arlanda och hämta upp några ur min familj som varit i Thailand i några veckor.

Jag parkerade som vanligt vid det där flygplanet som är ett hotell? Om det är ett hotell fortfarande. Där fick jag sitta i någon timme då planet dels var försenat en halvtimme, och dels tog det evigheter innan de fick kliva ut. Men det gick ingen nöd på mig, resegodis, dricka och ljudet av regnet som knastrade på fönstret, så mysigt. Jag älskar att åka till Arlanda även om det inte är jag som ska resa, så hämtar man någon/några man älskar, få kramas och höra om deras resa.

Resan hem var mindre kul. Massor av köer som vanligt i rusningen. Haha. Men jag älskar Stockholm. Så jäkla mycket.

Och jag fick massa kvalitetstid med familjen.

Men om vi ska återgå till rubriken. Vart försvinner ditt hjärta nät du blundar? Vem ser du då? Vem besöker dig i dina drömmar och vem finns i dina tankar? Vem saknar du när ni inte ses?

Hjärtat känner så mycket. Hela du känner så mycket. Tankar, känslor, drömmar. Man bearbetar mycket när man sover. Och får även känna så himla mycket. Man får många svar. Så vart försvinner ditt hjärta när du blundar? Vem ser du när du inte tittar?

25 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Det är så himla värt det ❤️

”Det kan få oss att göra galna saker, men det kan också låta oss uppleva nya äventyr, för när vi öppnar vårt hjärta kan vi få uppleva en värld av kärlek och bli positivt överraskade av människorna i våra liv”

En av de absolut läskigaste sakerna som finns är att just öppna upp vårt hjärta för någon. För i den stunden vi gör det, blir vi även sårbara. Det är som att ge vårt hjärta till någon annan. Den personen får då makten av att ta hand om vårt hjärta, vårda det, skydda det. Vi byter våra hjärtan med varandra. Och det är därför det gör så förbaskat ont när vi blir sårade. Det känns som att hela världen rasar samman, det känns som att vi, dör. Att vårt hjärta dör. Och med det, förlorar vi en människa vi älskar. Vi förlorar någon som vi trodde alltid skulle finnas i våra liv. Det känns som att vårt hjärta krossas samtidigt som att personen Vi älskar dör. Vi sörjer ett avslut, vi får lära oss att leva utan den personen vi levt med varje dag. Som vi har träffat varje dag, kramat och pussat på varje dag, smsat med varje dag. Från allt.. Till inget. Det är en stor förändring. Varje avslut är det oavsett vad som har hänt.

Men, det är värt det. Det är värt att byta hjärtan med någon vi älskar. Det är så himla värt det. Det är så värt att känna den kärleken vi får känna, de fina, tokiga minnena man skapar för resten av våra liv, för att få känna den magnetism mellan två människor, att få känna den närheten, längtan, saknaden, kärleken, kyssarna, för att få vara i den där famnen, uppleva saker vi aldrig upplevt tidigare, få lära oss nya saker, få uppleva en vardag tillsammans, få skapa ett liv ihop, lära känna nya människor, få laga mat ihop och sitta i timmar och bara prata med varandra, nå varandra på djupet, bli sårbara. Få känna längtan efter en person när vi inte är med varandra, känna pirret efter att få kyssa varandra nästa gång, och när vi ser varandra, är det som att världen står still och man vill inget hellre än att bara springa fram till personen och krama om den, för evigt. Få leva tillsammans så länge tiden ger oss varandra. Ta vara på varenda ögonblick och göra det till det bästa ögonblicket.

Aldrig ta tiden och stunden för givet, aldrig ta varandra för givet. När du möter kärleken är det som en berg och dalbana, allt är inte en dans på rosor, förälskelsen svalnar med tiden, och det är då det verkliga jobbet börjar, det är då kärleken tar nästa steg, utmaningen med att just ”inte ta varandra för givet”. Ett förhållande kräver underhåll, varje dag. Inte bara ibland. Hela tiden. Vi stör oss på småsaker istället för att tänka på allt det fina. Vi struntar i att kämpa för någon, för vi tror att vi alltid har varandra. Och varför kämpa när vi ändå tror så? Att vi alltid kommer att ha varandra. Vi tänker ”vad trött jag blir på den här personen” istället för att strunta i småsaker och tänka ”vad jag älskar den här personen” hon/han gör mig galen ibland, men vad vore livet utan varandra?

Låt inte bitterhet förstöra. Låt komunikation, kärlek, lyssna, förståelse, mötas, uppoffring, närhet, saknad, ärlighet, förlåtelse föra er närmare varandra ❤️

För en dag kanske du förlorar personen du aldrig trodde att du skulle förlora.

Det är lättare att ”hata någon” för då blir vi inte sårbara på samma sätt. Men det är så himla mycket bättre att älska. Om och om och om igen och om igen ❤️ alltid.

22 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Det där med att överraska 🫣🥰

Det där med att överraska och se någon annans glädje gör mig otroligt lycklig. Jag blir så ivrig för att få se någon annan persons glädje. Här om dagen mötte jag upp en av mina bästa vänner och som är mamma till mina gudbarn och så följde jag med henne och hämtade de små på dagis, ja jag säger fortfarande dagis. Och fröken. Hur som helst. Överraskningen var. Mig. Och de blev så glada.

Jag skulle vara med och leka med deras kompisar, tyvärr hade jag klätt mig för 100 minusgrader så jag orkade inte springa runt på dagiset länge. Haha.

Barns glädje är bland det absolut bästa och ärligaste som finns.

Sen blev det lek i flera timmar. Till middag åt vi tacopaj, nacho och guacemole. Jag älskar familjelivet och värderar det mycket, och dessa stunder i vardagen är de bästa stunderna.

Mina små hjärtan. Mina bästa vänners barn har blivit mina små bästisar.

Jag vet inte varför riktigt jag hamnade i den här situationen jag är i idag. Ett liv utan egna barn. Ett val jag alltid gjort. En längtan jag aldrig haft. Att ha egna barn. Varför blev det så? Och har jag tvekat någon gång? Jag har tvekat många gånger, eller inte tvekat, men funderat och alltid kommit fram till samma svar. Att jag inte vill ha barn. De flesta vill ju ha barn, alla mina vänner har barn. Eller vill ha barn. Men inte jag. Vad är det för fel på mig? Men är det något fel, bara för att det är normen. Många där ute skaffar barn. Fast dom egentligen kanske inte vill ha barn. Men många skaffar barn för att de är deras största drömmar också, och hur fint är inte det. Att följa sin egen dröm. Och att vi har så olika drömmar. Att följa sin egen, och inte någon annans.

Jag ÄLSKAR iaf livet med mina små hjärtan, mina små bästisar ❤️

20 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Men förändras vi?

Jag är uppväxt på en tid då man behövde telefonkort för att kunna ringa. Hur sjukt. Jag tror att jag fick min första mobiltelefon när jag var runt 11 år gammal, en 5110 med ett rosa skal, om man ville ha någon låt som mobilsignal så fick man köpa det, och det enda man kunde spela var snake. Jag hade inte ens en kamera på mobilen.

Jag fick min första dator när jag var i samma ålder. Ljudet från modemet är ett ljud man aldrig glömmer. Den jobbade på medan internet kom igång. Men så fort det ringde på vår fasta telefon så avbröts internet, och jag fick sitta i timmar ovh vänta på att mamma skulle lägga på luren så att jag kunde återgå till msn och lunarstorm. Jag minns fortfarande vårt hemtelefonnr. Och jag minns hur jag surmulen satt där vid min dator och bara hoppades på att hon snart skulle lägga på luren…. Nu kan jag surfa på internet hur mycket jag vill, när jag vill, vart jag vill.

Jag är uppväxt på en tid då Spice Girls var som störst och allt handlade om dom. Jag stod där längst fram vid scenen när jag såg dom i Globen. En tioårig Nicci som fick se sina största idoler, så nära att jag kunde röra dom. Och i skolan hade jag och mitt tjejgäng uppvisningar som just Spice Girls. Jag var Emma. Vi samlade på idolkort och bytte med varandra. Förutom det så var även brevpapper och klistermärken väldigt populärt att hålla på med. Jag tror att butiken där jag köpte alla mina klistermärken finns kvar i söderhallen längst ner, intill tacobar. Mycket av min barndom lever fortfarande kvar på söder sedan jag växte upp där. Butiker, kafeer, restauranger. Jag bodde vid Mariatorget. Wolmar yxkullsgatan, våning 3. Men även på Sköldgatan och på Fatburgs brunnsgatan. Jag har även bott i Fredhäll.

Det känns som ett annat liv. Så länge sedan, men ändå som att det bara var några år sedan. Är det inte häftigt hur mycket man faktiskt minns av sitt liv. Från det att man var väldigt liten till nu, precis nu. Och sedan kan man bara drömma, visualisera och hoppas på saker i framtiden. Det vi redan vet, det vet vi, det vi inte vet, det får man se. Man vet aldrig vad som händer i morgon, i framtiden och det är spännande och läskigt på samma gång.

Bara sedan jag var liten har det förändrats så himla mycket. Samtidigt står vissa saker stilla.

Jag känner mig fortfarande som den där nyfikna, lekfulla, spralliga södertjejen som jag alltid varit, nära till skratt och bus. Och då är min fråga, förändras man så himla mycket som människa? Visst förändras man, men inte så jättemycket. Man är dom man är. Vem var ni som unga? Och vem är ni idag?

Materiella saker förändras. Men förändras VI?

Varför slutar alltid mina inlägg med att jag kommer in på djupare ämnen. Jag börjar med något, men avslutar med något helt annat. Det liksom bara kommer medan jag skriver. Och brevpapper är än idag jag älskar. Och jag drömmer fortfarande om när jag går till brevlådan, öppnar den, att där ska finnas ett handskrivet kärleksbrev. Som jag alltid drömt om, då som nu. En dag ligger det där 🥰

Önskar er en fin torsdag 🙏 kram.

18 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Skapa minnen du vill minnas 💛

Jag blev inspirerad att skriva detta inlägg av en mening som bara dök upp ”skapa minnen du vill minnas” och som får bli dagens inlägg.

Skapa minnen du vill minnas. Kanske låter det klychigt eller vad vet jag. Och självklart händer det saker som gör att man tvingas att skapa minnen man inte vill minnas. Men det jag menar med min mening är att faktiskt försöka skapa minnen du vill minnas. Håll inte på med massor av skit, gör ingen ledsen med flit. Utan gör val som gör dig lycklig inombords, gör val med gott samvete, gör val som får dig att titta på dig själv i spegeln med stolthet. Gör val som definerar dig som person. Ibland gör man fel, utan att veta att man gör fel. Då kan man försöka att rätta till det, ta lärdom av det, göra om, och göra rätt.

Skapa minnen som får dig att vilja minnas det hela livet. Skapa minnen som får din mage att bubbla av den där härliga känslan just det minnet ger dig och varje gång du minns det, så ler du. Skapa lekfullhet, kärlek och skratt. Vad drömmer just du om? Gör det. Förverkliga drömmar och låt inte en känsla som rädsla stoppa dig. Alla vet vi hur en rädsla kan stoppa oss, begränsa oss men vi alla har nog också upplevt känslan efter att göra något vi vill men inte vågar, men sen gör vi det. Den känslan efter. Herregud. Wow.

För mig var inte att åka till Tanzania en självklarhet. Jag var egentligen lite rädd för att åka dit, flyga dit. Jag älskar kontraster, men just den här kontrasten skulle kännas läskig. Jag gick utanför min comfortzone med stora kliv. Livrädd men samtidigt hade jag så länge jag kan minnas velat se elefanter i det fria. I sitt rätta element. När jag klev av planet i Kilimanjaro andades jag ut, jag fick ett sånt där leende på mina läppar som fastnade där under hela resan, ibland kom glädjetårarna, speciellt första mötet med en elefantflock. Det var bland det vackraste jag sett. Tanzania var bland det absolut häftigaste jag sett, vilka kontraster, vilken natur. Jag levde här och nu och sög in varenda ögonblick och satte det minnet i mitt hjärta.

Bland det absolut bästa jag vet är att just skapa minnen som får sin djupa plats i hjärtat och som för alltid lever kvar där. Som man kan minnas tillbaka, med den där känslan, med det där leendet, med det där pirret.

Vad vill du minnas? Lossas att du skriver om ditt liv som en bok, kapitel efter kapitel, bra kapitel, jobbiga kapitel, nya kapitel, gamla kapitel. Hur ser ditt liv ut? Vem har du varit och vem vill du vara? Du fortsätter att skriva, du hittar dig själv mer och mer för varje kapitel, för varje känsla om hur du vill att just ditt liv ska vara, hur du vill vara som människa, hur du vill leva. Du är fast med dig själv hela livet och det enda som är säkert är att du gör livets resa med dig, genom varje kapitel, genom varje framgång och motgång, genom varje val. Genom allt. Så skapa minnen du vill minnas med dig. Med andra. Du kan inte ändra på någon annan, du kan bara ändra på dig själv och bli och vara den du vill vara.

Minnen gör människor levande när dom inte finns längre. När min mamma försvann var det bara olyckan jag mindes. Gång på gång på gång på gång. Bara olyckan. Alla minnen innan olyckan med henne var som bortblåst. Helt svart. Jag gick i traumaterapi flera dagar i veckan i ett års tid, dels jobbade jag med skuldkänslor, dels jobbade jag med själva olyckan, att det faktiskt har hänt och att det inte är en skräckfilm jag pratar om. Jag la hela olyckan på mig, om jag bara hade varit där hade det aldrig hänt. Jag var inte där, så därför var det mitt fel. Men jag kunde inte veta vad som skulle hända. Jag var ju inte där. Hade jag vetat vad som skulle hända, hade jag varit där.

Efter det började jag minnas alla fina minnen med min mamma. Livet innan olyckan, vem hon var, alla våra skratt, alla våra resor, det fina vi sa till varandra, ja allt. Och hon känns så levande. Så himla levande. Jag gråter ibland av saknad, men jag skrattar mycket åt våra minnen, jag får den där härliga känslan av allt fint vi upplevt. Visst har vi även haft dåliga minnen. Men de fina är viktigare, det fina är det som tar över. De fina minnena 💛

16 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Våga känna ❤️

Ibland lossas jag att du finns här, vid min sida, att du lever, här. När gamla minnen dyker upp på facebook och du har gillat det, då blir jag glad. För då känns du så levande. Har jag fastnat i fasen förnekelse? För när jag kommer till acceptans känns det som att jag ska dö av sorg och saknad. Efter dig. Men jag vågar känna. Jag måste våga känna och inte vara rädd för att känna. Och tro mig, jag känner.

Ibland när jag tar en äldres hand på jobbet och känner hur den personen håller i min hand, önskar jag att det var din hand jag höll. Jag höll den på centralintenciven, hela tiden, men du kändes inte där. Du var där, men ändå inte. Din livlösa hand i min. Jag tryckte den gång på gång för att få någon som helst tryck tillbaka. Men det kom aldrig. Alla beslut som skulle tas. Det enda jag ville var att ge det mer tid, för kanske, kanske kunde det finnas en liten chans, ett hopp om att du skulle vakna igen. Tänk om din hjärnaktivitet hade börjat igen på maskinen. Som ett hjärta som hade börjat pipa igen. Pip. Pip. Pip. Pip. Tänk om du hade öppnat dina ögon igen och sagt ”hej min älskade dotter” . Det var ju så det skulle vara. Läkaren sa ju det. Jag trodde honom efter att jag ställt samma fråga fyra fem gåmger ”kommer hon att överleva” ja det kommer hon. Vi ska väcka henne snart. När han sa det, det var min lyckligaste sekund jag någonsin upplevt. Från skräck till total lycka. All min rädsla försvann. All min oro var som bortblåst. Jag var den lyckligaste tjejen på denna jord. Men det var kört, det var så jävla kört. Du var ju hjärndöd.

Ditt hjärta ville ge upp gång på gång på sjukhuset, hjärtstopp efter hjärtstopp fick du klara av själv. Din kropp ville ge upp. Men inte du. Inte jag. Jag behövde dig. För jag visste inte hur livet utan dig var. Eftersom att du alltid funnits i mitt liv. Jag tog dig för givet.

Jag saknar dig…

Från helt levande, skrattande, till att bara halka till i en trappa, sväva mellan liv och död tills du försvann. För alltid.. På ett ögonblick. Jag hann verkligen inte med. Jag var inte beredd. Men blir man någonsin det, oavsett hur någon dör?

Livet är en lånad tid. Vi tar den för givet och lever som om vi skulle leva för alltid, med dessa människor omkring oss jämt. Vi bråkar om småsaker, vi skiter i att uppvakta varandra, vi minns allt det dåliga istället för att fokusera på det bra hos människor. Vi ser oss själva som perfekta och dömer minsta lilla misstag någon annan gör. Vi hatar istället för att älska, vi fokuserar på vad andra gör och lever istället för att fokusera på oss själva och vad vi gör. Vi säger sällan förlåt, för det är vi för stolta över. Ett litet ord som är så jobbigt att säga men som betyder så oerhört mycket. Och gör mycket med en själv samtidigt som det kan ta bort smärta från en annan människa. Vi lär oss först av våra misstag när vi vågar känna vårt misstag och förstår dom. Många vågar inte känna, och skyller hellre på någon annan. Men när vi känner, när vi verkligen vågar känna, det är först då vi att börjar leva. Det fanns ett liv innan min mammas olycka, ett liv jag tog för givet och det fanns ett liv efter mammas bortgång. Ett liv jag tvingades lära mig leva med en sorg i mitt hjärta men som även lärde mig se livet på ett annat sätt, se människor på ett annat sätt. Jag började förstå livet på en helt ny nivå och ta hand om det. Visst gör man fortfarande misstag. Inga medvetna misstag, men jag lär mig hela tiden, jag kan inte veta allt, ibland gör man misstag man inte visste var ett misstag. Jag har lärt mig vikten i att förlåta, och säga förlåt. Hur mycket det kostar av en själv, sin tid och känsla i att vara bitter.

Istället för att fokusera, jämföra mig och se hur andra lever fokuserar jag på mig själv, mina fel och brister, lär mig, blir en bättre version av mig, jag fokuserar på mitt liv, det jag har och vill ha, den jag vill vara som människa, våga ta nya vägar, bryta cirklar, våga känna, våga vara jag. Lycka börjar inom sig själv. Jag vill bli en person jag kan vara stolt över.

Som du kan vara stolt över mamma ❤️ för även om du inte fysiskt finns kvar, så är du en sån jäkla stor del av mig, i mitt hjärta, i mitt liv, i mina val, i vem jag är, i mitt skratt, i mitt gråt, i mina tankar, i min sorg och smärta, men också i min glädje. Jag ser dig när jag tittar mig i spegeln ❤️ jag ska göra dig stolt, så jäkla stolt över mig, jag lovar.

Det är så jäkla viktigt att våga känna.

Jag saknar dig.

13 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar

Skrattanfall och minnet från en mardrömsresa 🤣

En dag och kväll full med skratt och mys med mina gudbarn och deras föräldrar fick denna fredag stå för. Och en match i monopol. För något år sedan spelade vi också monopol och det slutade med att vi satt i två dagar och spelade klart. Helt sjukt. Men i går tog det bara några timmar, och vinnaren blev….. jag. Jag hade bara centrum och norrmalmstorg och byggde hotell där. Och då var det kört för vissa. Hahaha. Efter allt mys, prat, spel, lek och skratt somnade jag och Albert direkt när vi kom hem. Våra spelkvällar är helt magiska. Dessa människor har jag känt i sex år och från dag ett har vi suttit ihop och i något år träffades vi i princip varje dag. Och hängde varje helg. Den perioden kan jag sakna men det blir som förut när vi ses som tur är.

Jag kommer ALDRIG att glömma vår resa till Polen. Vi tog båten dit. Och det kan jag säga, det gör jag aldrig om. Hahahaha. Resan dit gick bra, men hem. Då var det oväder utan dess like och så fort vi klev på båten såg vi spypåsar överallt som man kunde ta.. jaha, då kommer det att vara lite vågigt tänkte jag. Resan hem började, och det gjorde vågorna med. Och dom var inte små. Jag var så åksjuk att jag inte kunde röra mig för då skulle jag spy, det var inga ”vaggande vågor, sida från sida” utan man var i princip upp och ner, upp och ner. Vi hörde folket runt omkring oss spy i flera timmar. Det var en ren mardröm och mitt i allt elände så gapskrattade vi. Som vi alltid gör. Resan tar ungefär 18 timmar. Och 14 av dessa timmar var extremt vågiga. Det gungade i min kropp fyra dagar efter denna resa. Men trots det är det för mig ett av de absolut roligaste och starkaste minnena 🤣 sen bilade vi även från Gdansk till Warszawa vilket var jättekul. Älskar roadtrips. Och jag älskar att skapa minnen.

Och jag fick den stora äran att bli gudmor till deras dotter. Vilken ära. Denna lilla tjej, när hon säger mitt namn, då smälter mitt hjärta gång på gång på gång. Älskar livet med henne. Med dom ❤️

I dag blir det mysdag med godis och serier. Jag har precis börjat titta på serien Sanningen med Sofia Helin i huvudrollen, en av mina absoluta favoritskådisar, hon spelar Saga i serien Bron med, älskar den serien. Tips.

6 januari, 2024Nikys Lämna en kommentar