Sommarfest och bullbak

Vilken härlig dag det var på jobbet i går. Jag arbetar som undersköterska på ett demensboende och i går hade vi sommarfest för dom, plus anhöriga. Det blev en riktig somrig härlig lunch, uppträdande, bingo och gofika med tårta. Den där tårtan var så god så det blev en och annan bit. Jag som inte brukar vara förtjust i tårta.

På kvällen fick jag världens finaste komplimang. En kollega till mig var inne hos en boende och gjorde kvällsrutin, när hon kom ut därifrån sa min kollega att den boende sa att jag måste säga godnatt till henne innan jag går för att hon tycker så mycket om mig. Precis när hon hade sagt det kom den boende ut till oss, – jag ville bara säga godnatt till dig sa hon med gråten i halsen. Det blev kramkalas innan vi båda fick tårar medan hon gav mig fina komplimanger. Det värmde så otroligt mycket. Lilla hjärtat. Man blir verkligen deras trygghet. Och jag tror verkligen på att man ska vara empatisk, lugn och vara lyhörd. Ha förmågan att lyssna och skapa trygghet om man ska arbeta inom vården, det är så himla viktigt.

En mycket händelserik och bra dag och kväll på jobbet. Jag och Albert somnade direkt när vi kom hem.

 

I dag har jag haft samtal med prästen. Senast jag var där var i maj och det gjorde mig glad över att hon sa att man verkligen ser skillnad i mående, att jag strålar. För jag känner det själv. Jag mår bra och känner mig så trygg i mig själv över att vara jag vilket känns helt fantastiskt. Jag har hittat ett lugn som är otroligt och jag känner att jag växer hela tiden som människa. Jag vet vem jag är och vem jag vill vara. Att jag har kommit så långt i mig själv. Så så tacksam för dessa samtal med prästen. Och nej, det är inga gudsnack eller sånt. Utan vanligt samtal om jobbiga saker som man behöver reflektera om. Så himla skönt!

Efter det så tog jag och Albert en promenad till min väninna. Det blev en heldag där, hon lärde mig att baka bullar vilket var supermysigt och doften av nybakat spred sig i deras hus. Jag har verkligen så himla fina vänner, få vänner, men otroligt nära vänner. De bästa man kan ha. Jag har valt dom, och dom har valt mig. Jag är så tacksam för min vänskapskrets och kan tänka på det flera gånger om dagen hur jäkla glad jag är över dessa personer. Så himla bra människor ❤️

Det blev en hel del tjejsnack, tacos och bak. En dag helt i min smak ❤️❤️❤️

Nu sitter jag här med ett fånigt leende på mina läppar, så nöjd över min arbetsplats, så nöjd över människorns i mitt liv, bara så himla nöjd. Tack ❤️

 

23 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Lev ditt drömliv ❤️

Helgerna går så fort men jag fick en liten långhelg. Jobbade i fredags kväll och är ledig lördag-måndag så börjar inte jobba förrän i morgon igen. Söndagen var så mysig, helt i min smak. God mat, trevligt sällskap, serier och filmer en hel dag. Lugnt och skönt medan regnet duggade utanför fönstret.

I dag har jag och Albert tagit en långpromenad på förmiddagen medan jag hade lite jobbsamtal. Sen satte vi oss på en bänk och bara myste och kollade på alla vovvar som gick förbi. Nu är vi hemma igen.

Ibland känns det som man bor i en liten stad. Man träffar alltid på folk man känner här. Jag gillar ändå känslan att bo i en ”liten stad” men ändå ha Stockholms city 20 minuter i från med bil. Jag älskar ju kontraster. Det var dock inte så kul när jag bodde i Bollnäs i två år. Ca 30 mil från Stockholm. Det var ingenting för mig. Visst hade det sin charm på så många olika sätt med att man kunde åka sköter (jag har körkort för skoter och älskar att köra), marknader, massor av mysiga roadtrips, björn i det fria, vackra platser, brännbollsyran, massor av svenska band som spelade, man umgicks på ett annat sätt än vad man gör här i Stockholm. Men på något sätt var det för lugnt, och för långt i från Stockholms city. Jag älskar att bo där jag bor. Och jag hoppas att ni älskar där ni bor. Vare sig det är i en liten stad eller i en storstad. Det är ens eget drömliv man ska skapa, inte skapa någon annans drömliv och leva deras liv. Tänk vad olika vi ändå är och hur jäkla fantastiskt det är.

Men ändå får jag alltid försvara mig i frågan om barn. Att jag kommer att ångra mig, barn är livet, du ska ha barn, stackars dig, m.m.m. Men varför ska jag skaffa barn när jag inte är intresserad av det livet överhuvudtaget? Jag älskar barn. Men jag vill fortfarande inte ha egna. Det är inte mitt drömliv. Och så har det varit i hela mitt liv. Barn är inte MITT drömliv. Mitt drömliv är med en man och hund och det är det livet jag vill skapa och leva. Vilket jag älskar och jag hoppas att ni älskar ert liv, vare sig det är med barn eller inte. Jag antar att folk som har barn inte måste försvara sig hela tiden i deras val? Varför ska jag behöva försvara mig och höra vad jag ska göra och inte ska göra? Jajja 🤷

 

21 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll ❤️

I dag har vi firat min bästa väns dotter och min guddotter på två års dagen vilket har varit så mysigt. De bor som taget ur en saga, deras trädgård är den vackraste jag vet. Så som jag själv skulle vilja ha om jag bodde i hus.

Det blev en heldag med gofika ute i trädgården. Albert sprang runt och lekte med barnen. När de andra hade åkt hem bestämde jag mig för att stanna på middag. Av mig fick hon en tavla med citatet ” den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll” ur Pippi. Här hittar du motivet jag köpte, sedan köpte jag även en träram från samma sida. Superfint tillsammans.

Tänk att två av mina bästa vänner också är vänner med varandra så att vi alla umgås och dom umgås ensamma. Jag älskar verkligen det ❤️ jag tycker att man kommer sina vänner ännu närmare då. Tänk att dom har valt mig som vän och jag har valt dom som vän. Så fina människor.

Det har blivit en hel del lek för den här tantelantan i dag, pussel, lego, ballongkastning, m.m. Jag är helt slut 😅 ett otroligt mysigt tvåårsfirande.

Hoppas att ni har haft en fin lördag 🪻

 

19 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Min fredag

Det var så himla underbart att komma tillbaka till jobbet efter att ha varit helt däckad i två veckor. Jag kände mig lite ringrostig men efter fem minuter var jag mig själv igen. Vad jag har saknat min arbetsplats. Jag tog mig an utmaningarna och fick så mycket beröm vilket gjorde mig väldigt glad. Jag är väldigt skärpt i akuta situationer som uppstår. Jag älskar det. Jag arbetar som undersköterska om ni har missat det.

Jag slutade runt niotiden och då hade mörkret sakta smugit sig på, det var riktigt skönt ute och jag tog en promenad förbi affären på hemvägen. Av någon konstig anledning blev jag sugen på färdig köttsoppa. För mig är det en barndomssoppa som jag åt mycket av när jag var liten, det och varma mackor. Jag vågar nästan inte berätta vad som hamnade mer i korgen då jag kommer att låta som en riktig pensionär. Men okej. Det blev även en färdig gulaschsoppa, fil med bra bakterier och massor av bananer. Jag älskar fil med bananskivor i.

Jag mötte på massor av ungdomar som var påväg ut för fest denna fredagskväll. Själv gick den här snart medelålderskvinnan hem till sängen med en godisskål och serier. Nu har jag bäddat ner mig här och kommer inte röra mig ur fläcken något mer i kväll.

I morgon får jag hem mitt bustroll igen efter två veckor utan honom. Han fick vara hos husse på min vecka när jag var sjuk. Det har varit så tomt utan någon att pussa och krama. Men snart så.

Jag kan liksom inte sluta le. Så om ni ser en supertönt som går och ler hela tiden. Ja då är det jag.

Med det sagt så önskar jag er en fin fredagskväll. God natt.

 

18 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Kan detta få ett stopp!

Sommaren leder sakta mot sitt slut och den här sommaren har varit så annorlunda mot tidigare somrar. Jag har bara ätit grillad mat en enda gång, jag har inte badat någonting, jag har inte åkt båt, jag har inte suttit på en klippa en sen sommarkväll. Jag har praktiskt taget inte gjort någonting denna sommar. Förutom att jobba.

 

Jag tänker på alla barn och ungdomar som återgår till skolorna nästa vecka. Vissa kanske redan har börjat nu. Vissa har jätteont i magen för att komma tillbaka vilket innebär kanske mobbning och utfrysning. Den oron som sätter sig i magen är fruktansvärd, att tvingas gå till en miljö där sånt här händer. Ingen människa ska behöva utsättas för mobbning. Varken barn eller vuxna. Att utsätta någon för en sån handling är bland det värsta man kan göra och sätter djupa ärr i en människa. Att ha den stressen sätter sig både fysiskt men också mentalt. Det sätter sig i hjärtat på ett fruktansvärt sätt. En känsla som gör ont.

 

Man kan inte vara kompis med alla men man ska inte vara elak mot någon människa. Man kan inte gilla alla. Men man ska ändå inte vara elak. Mot någon. Ingen. Jag är så trött på att höra ”ja men han/hon har det nog inte så lätt, därför mobbar hen” . Nej personen som mobbar har det förmodligen inte lätt själv men det är ingen jävla ursäkt till att utsätta andra för skit. Aldrig. Det är så fel. Så jävla fel. Jag blir så jäkla förbannad över att människor ska behöva utsättas för mobbing, för elaka ord, för elaka handlingar. Jag blir så ledsen över att veta att snart går både barn och vuxna tillbaka till skolor och arbetsplatser och utsätts för skit och får må skit pga andra människor. Varför? varför gör man så mot en annan människa? Trycka ner andra för att må bra själv. Men hur bra mår man över att göra såna elaka saker? Varför vill man själv vara en elak människa?

 

Jag har nämnt det så många gånger här på bloggen hur mycket ett enda ord kan betyda. Hur mycket ett hej faktiskt kan göra för en annan människa. Att bli sedd, bekräftad, att få ett vänligt ord. Ett enda ord. Hej.

Jag känner verkligen med dessa människor som utsätts för mobbning och jag önskar att jag kunde göra någonting förutom att trycka på vikten över att säga hej, och att be människor inte utsätta andra för elakheter. Jag förstår inte hur dessa människor har samvete att göra andra människors liv till ett helvete. Jag gör inte det. Jag förstår inte? Ingenting.

 

18 augusti, 2023Nikys 1 kommentar

10 saker

Augusti månad, den månaden som jag såg dig för sista gången i livet mamma. Då hela min värld vändes upp och ner och jag förstod att man kan dö på ett ögonblick. Fyra dagar på centralintensiven, scener jag bär med mig genom livet. Men som samtidigt utvecklar mig till den personen jag vill vara och är idag.

Jag kommer att skriva en hel del om mamma nu under augusti månad då årsdagen närmar sig. Detta inlägg kommer att handla om tio saker. Tio saker som jag och mamma är lika i, tio saker vi är väldigt olika i, lite sånt 🪻

Vi börjar med tio saker i vår personlighet som vi är lika i ❤️

Envishet är ett ord som beskriver oss väldigt bra. Vi vet vad vi vill ha. Ett annat ord är nära till skratt, åh herregud vad nära till skratt vi båda hade/har. Jag älskar att skratta. Bjuder på oss själva, två riktiga teaterapor. Vill hjälpa andra människor, mamma var fosterhemsmamma, jag hjälper dels vuxna människor som är i botten av vårt samhälle och dels är jag undersköterska på ett demensboende. Det är något vi båda verkligen brinner för helhjärtat. Kreativa, om ni undrar vart mitt intresse för skrivande kommer ifrån så är det 100% från min mamma. Hon skrev dagböcker varje dag. Jag själv började med handskrivna dagböcker, sedan började jag skriva dagbok på internet (blogga) 2006. Text har liksom alltid varit en stor del av oss, och nu skriver jag på en bok också. Att skriva är mitt absolut största intresse. Trygghet är ett ord som beskriver oss båda, vi skapar trygghet hos människor. Min mamma var fenomenal på att skapa trygghet, hon var min stora trygghet. Busig/lekfull är något som vi båda har gemensamt. Så många knasiga minnen vi har skapat genom åren. Inbjudande, vi får människor att känna sig välkomna och sedda. Vi skrattar likadant nu. Vi båda är/var så att ”varför vänta”, känns det bra så känns det bra. Go for it.

Fyfan vad ont det gör i mig att skriva detta inlägg. Det känns som att jag går sönder om och om igen av en bottenlös saknad och tomhet. Jag saknar henne så jävla mycket. Fan, fan för en jävla trappa. Fan för den. Hade jag bara varit där hade hon aldrig dött.

Då fortsätter vi. Vi båda älskar att städa. Jag tycker att det är så rofyllt att lyssna på en rättegångspodd och gå och städa och piffa. Vi båda är riktiga söderbönor. Jag tror att det var tio saker som jag och mamma är väldigt lika i. Kanske blev något mer.

Tio saker vi är väldigt olika i både utseendemässigt jag och i personlighet. Längden. Min mamma var ”kort”, 168 cm medan jag är 174 cm. Jag hamnade typ i mitten av mina föräldrar, ja nästan. Min pappa är över 190 cm. Håret. Mamma var ljus i håret, medan jag är chokladbrun. Men hon blev grå tidigt, vilket jag också har blivit. Mitt gråa hår kom redan för tolv år sedan och blev som en grå tunn slinga så många tror att jag färgat och färgar håret men allt beror på frisyr och skiftningar för min del. Min mamma hade skinn på näsan, inte kaxig men skinn på näsan, jag själv är världens mesigaste och töntigaste tjej. Min mamma var väldigt social, själv är jag bara det med några få. Mamma gillade fester, jag gillar inte alls att festa. Mamma älskade att sola och ligga på stranden en hel dag. Jag kan max sola i en halvtimme innan jag blir rastlös. Min mamma var grym på att rita, själv förstod jag inte varför jag valde bild och form på gymnasiet då jag är sämst på att rita. Min mamma trodde på sig själv och sin skönhet. Själv är jag fortfarande på väg att nå dit då jag absolut inte tror på mig själv eller min ”skönhet” men jag har blivit så mycket bättre på det. Mamma älskade lakrits, jag älskar choklad. Hon älskade barn. Det gör jag med, men skillnaden är att hon ville ha massor av barn i sitt liv. Och ja det vill väl jag med, hmm hur ska jag förklara, hon ville ha barn, jag vill inte ha barn men jag älskar mina vänners barn. Jag vill inte bli mamma, hon ville bli både mamma och fostermamma, det förklarar nog bättre 😅

Så himla vacker. Som en ängel. Som en hjälte. Som få ❤️

 

4 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Vinna över den största kritikern!

Man lär sig saker hela tiden här i livet. Ett av mina stora problem i livet är att jag inte känt att jag duger. Att jag inte känner mig tillräckligt bra och fin och att jag är så rädd för att bli bedragen för sånt kan jag inte förlåta.

Den inre rösten som hela tiden säger ”klart som fan ingen vill ha dig” ”du duger inte” ”men kolla på dig” ”tråkiga tjej” och så fortsätter det. Min största kritiker. Mig själv. Jsg är en övertänkare. Och det bästa jag kan göra är att jobba med mig själv för att inte tro det värsta hela tiden. Och börja tro på mig själv. Att det är där jag måste börja mitt jobb. Med mig. Sluta tro att jag inte är bra nog, sluta vara rädd för att någon ska vara otrogen mot mig, sluta sätta upp murar redan från början. Bara sluta. Och istället. Bli den bästa versionen av mig själv. Att sluta vara rädd för vad som kan hända innan det ens har hänt. Sluta jämföra mig med andra och tro på den unika tjej jag är. Jag kan inte tvinga någon att inte krossa mitt hjärta. Alla gör vi våra val. Det enda du kan göra är att styra dina egna val, vad du gör, vad du känner, vem du vill vara. Inte någon annans val. Och istället fokusera på dig , att bli den bästa versionen av just dig, tro på vilken amazing tjej du är. Hitta lugnet i dig. Jobba med din självkänsla. Det kommer inte att garantera att inte få sitt hjärta krossat men du kommer att stråla på en helt ny nivå och du kommer att må så himla mycket bättre i dig själv och du kommer att vinna över den största kritikern. Du.

Jag och en kompis diskuterade det här med ”att ge tillbaka med samma medicin” att det är okej att göra samma sak som ens partner gjort mot dig. Hur fel det är att tänka så. För då sjunker du till samma nivå. Då blir du lika svinig som din partner. Då är du inte bättre själv. Nej. Bestäm dig för vem DU vill vara som människa, vad DU vill ha för värderingar och moral. Och fokusera än en gång på att bli den bästa versionen av DIG. För än en gång. Du kan inte styra andras val. Att dela sitt hjärta med någon är bland det läskigaste som finns, men samtidigt en av de bästa som finns. Man blir sårbar, det gör ont att bli sårad. Och det kanske händer. Eller inte. Än en gång så kan du inte styra över vad den andra personen gör för val. Det är upp till den personen. Det enda du kan göra är att finna lugnet i dig själv och lita på ödet. Och sluta ha tankar som ”tänk om han börjar gilla en annan tjej” tänk om han är otrogen ”tänk om han flörtar med någon annan” ”tänk om han ljuger” tänk om tänk om tänk om. Och JA, han skulle kunna börja gilla en annan. Och Ja, han skulle kunna vara otrogen. Och Ja, han skulle kunna flörta med andra. Och JA, han skulle kunna ljuga för dig. Det kan du aldrig styra över. Sanningen kommer alltid fram förr eller senare ändå. På något sätt. Och tänk om sanningen är att han aldrig gillade någon annan, tänk om sanningen är att han aldrig var otrogen, tänk om sanningen är att han aldrig flörtade. Tänk om det han faktiskt sa var sant. Slå inte krokben på dig själv med massor av ”tänk om” . Om han vill riskera att förlora dig, ja men då kommer han att göra det oavsett. Du kan inte styra andras val. Bara dina egna val. Vad du än gör. Så snälla du. Slappna av, jobba med dig själv och sätt ditt eget värde, få tyst på hjärnspöken och börja tro på dig själv. Hur fantastisk du faktiskt är som människa. Hur fina värderingar du har. Vilken otrolig moral du har. Skönhet kommer inifrån. Hur du är som människa. Väljer han någon annan ja men då är det så. Kärleksspelets baksida. Risker med krossade hjärtan.

Slösa inte tid på att vara så rädd hela tiden. Blomma ut istället. Allt kan hända. Låt inte rädslan bygga upp onödiga murar runt dig. Börja inifrån. Börja bygga upp den personen som du vill vara. Börja lita på dig själv. Börja tro på dig själv. Ja, det finns svin där ute, men det finns så jäkla fina människor också ❤️

Vem vill DU vara som människa?

 

3 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Piano, bullar och ett ovanligt husdjur

Jag har hängt med en tjejkompis och hennes familj från i morse till senare eftermiddag. I princip hela dagen vilket har varit supermysigt, jag kom hem för en liten stund sedan. Ser fram emot nästa gång då hon ska få lära mig att baka bullar, mums. Slippa bjuda på köpt fika varje gång man väntar besök.

I dag har vi spenderat dagen med att äta gofika, ätit buffe, lekt med barnen, hur mysigt ❤️ och även spelat lite piano. Vi spelade en melodi fyrhänt. Jag tror faktiskt att det var första gången för mig vilket var svårt för man tappade bort sig när man lyssnade på den andras melodi, men till slut så, när man började höra melodin inom sig, då gick det. När jag gick på piano när man var mindre hade vi alltid hörlurar på sig. Jag var absolut inte gammal när jag började på piano i en gammal piano”butik” på folkkungagatan. Jag måste ha varit runt fem, sex år däromkring. Jag älskade att spela. Även Medborgarplatsen var en stor del av min uppväxt, där gick jag både på simskola, teater och balett. Jag kan inte fatta att jag har dansat i flera flera år (balett och sen showdance) jag som är stel som en pinne i dag, haha. Men man är ju så mycket äldre nu. Tiden går så fort.

Åh jag kom och tänka på ett så roligt minne från min uppväxt på 80 och 90 talets söder, hahahahaha.. Okej. Vet ni vad jag hade som ett husdjur… Ett ägg som jag tog från kylskåpet, jag var säkert runt sex år på denna tid. Jag trodde att mitt ägg skulle kläckas och bli till en kyckling. Gud vad jag tog hand om mitt ägg, bäddade ner det, hade med mig mitt ägg överallt, på restauranger, ja vart jag än var, där gick jag på söders alla gator, jag och mitt ägg. Mamma försökte många gånger att få mig att inse att ett ägg kanske inte är det bästa husdjuret. Men jag älskade mitt ägg mer än allt annat. Jag och mitt ägg 🤣😂 jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker tillbaka på tiden då det var jag och mitt ägg…

 

2 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Årsdagen närmar sig

I går hade jag en mysig shoppingdag med min bästa vän. Jag hittade dock inte så mycket, eller ja, nästan ingenting. En vit pjyamas som är amazing. Jag får visa er den senare. Sen ansiktsmasker och favoritchokladen. Perfekt att ha hemma. Sånt man alltid behöver.

Det känns som att modet är riktigt 80 tal. Massor av färger. Det har jag missat helt. Min garderob innehåller mest bara vitt, grått, svart och beige. Jag har verkligen ingen koll alls på kläder. För det mesta blir det bara träningsbyxor och en tjocktröja. Enkelt och funkar alltid. Jag är långt i från en modetjej.

Jag glömmer ibland att mitt jobb handlar mycket om döden. I livets slutskede. Och det är tufft. Speciellt när man sitter vaka, vilket innebär att man kollar så att personen inte får ångest, oro eller har ont. Och man tryggar väldigt mycket för personen. Det är andra gången jag satt vaka efter mammas bortgång. Första gången var jag fortfarande i förnekelsefasen och bara körde på. Den här gången var det annorlunda. Det var tufft samtidigt som jag gjorde allt jag bara kunde under vakan. Men ibland fick jag flaschback från dom dagarna på sjukhus när jag desperat bara ville väcka min mamma från koman. Hon var där, men ändå inte där. När hon höll i min hand, eller rättare sagt, jag höll i hennes och tryckte den desperat i min bara för att lossas en stund att hon tryckte tillbaka. Så desperat var jag för att få känna hennes närvaro. Min fina mamma. Årsdagen närmar sig med stormsteg och det känns i hela kroppen. Kroppen minns allt även om jag inte tänker på det. Det är som att jag flyger tillbaka i tiden till dom dagarna på sjukhuset. Dagarna innan vi stängde av respiratorn. Sen blir det lättare igen att leva med en sorg. Kroppen måste få känna, visst är det läskigt med känslor men så otroligt viktigt och inget farligt i sig. Va i känslorna. Och lär dig från dom. Mina känslor har lärt mig så himla mycket. Det är inge bra att stänga av känslor. På något sätt måste dom komma ut. Andningstekniken och hur man ska tänka gör det otroligt mycket lättare.

Nu måste jag börja göra mig klar för att åka på en tidig morgonfika till min väninna och hennes familj. Ska bli så mysigt. Catcha up lite sedan sist ❤️

Den här bilden togs inte långt efter mammas bortgång. Jag rasade så mycket i vikt, säkert 15-20 kilo till begravningen en månad senare. Jag var så liten i kroppen.

 

2 augusti, 2023Nikys Lämna en kommentar

Aldrig nöjd

God morgon. Jag vaknade redan vid halv fyra och skrev på ett inlägg men valde att lägga det i utkastet så länge då det blev för personligt om mig. Så nu skriver jag ett annat inlägg så får vi se om jag ”vågar” publicera det andra inlägget senare.

Sista dagen för juli för det här året och jag läste om alla resor folk gör under sommaren, utomlands. Men hur folk också längtar till en svensk sommar hela året, men när den väl är här så åker man utomlands istället. Nu kanske jag sätter krokben på mig själv. Men. Varför reser man inte till hösten istället? Jag förstår det här med skolan och skolplikten, utbildningar som startar igen m.m. Men ni andra. Det bästa som finns är att resa på våren och på hösten. Grekland är fortfarande varmt långt in i september. Och storstäderna är behagliga att vara i under våren och hösten. Jag älskade våren i Rom, jag är nöjd med våren och hösten även här hemma. Det jag menar är att folk klagar konstant. Det känns som att folk bara vill hitta saker att gnälla på hela tiden. På hösten och vintern tjatar folk om sommaren och längtar tills den kommet. Men sticker så fort den kommer 🤷 Klagar på vädret, allt. Jag själv om jag ska vara ärlig, njuter jag av den svenska sommaren. Jag njuter av alla årstider och ser charmen i alla väder. Hur mysigt är det inte att ligga inne en hel dag och kolla på serier när regnet öser ner utanför? är det för varmt ute klagar man på att det är för varmt men tvingar ändå sig själv att vara ute för att det just är varmt och soligt. Haha. Vi blir aldrig nöjda med någonting. Det ständiga klagandet. Ständigt leta fel, ständigt vilja ha någonting annat, ständigt vilja ha större men när man har större, ja då vill man ha ännu större. Aldrig nöjd. Med någonting, Hua. Vi människor är verkligen aldrig nöja, vill bara ha mer och mer och mer. Nu pratar jag inte om drömmar.

Jag får ibland frågan. Jaha nu då, ska du plugga till sjuksköterska och sedan läkare? Jag hann inte ens få glädjas åt att jag är undersköterska innan den frågan kom. Och vad är det för fel med att vara uska? Jag älskar omvårdnadsbiten och kontakten man har med människor. Visst älskar jag även det medicinska men det medicinska jag gör nu räcker gott och väl. Visst tjänar man mindre. Men jag vill ju ha ett jobb jag älskar. Inte ett jobb bara för pengarna 🤷 då är vi tillbaka i den där ”aldrig nöjd cirkeln”. Titelsökandet, pengasökandet, mer mer mer mer och ännu mer. Aldrig nöjd. Jag skäms inte över att vara undersköterska. Jag skulle inte skämmas över att ha något annat jobb heller. Jag vill ha ett jobb jag älskar. Och jag älskar mitt jobb och allt vad det innebär. Så mycket. Jag är asnöjd med det. Jag är asnöjd över min lilla lägenhet. Den är så mysig och vacker. Den är perfekt. Mitt jobb är perfekt. Visst har jag en dröm om att bo i ett hus en dag vid havet. Men jag är nöjd. Det är skillnad på att sträva efter mer och mer och att drömma. Förstår ni skillnaden? Tänk på att jag varit vaken sedan halv fyra och är ibland dålig på att förklara. Jag hoppas att ni förstår skillnaden, dit jag vill komma till.

Det är skillnad på att köpa nytt, och att köpa nytt. Det är HUR vi tänker och känner för det ”nya”. Okej, nu känner jag att det kanske är lite för tidigt för mig att förklara. Det är skillnad på att sträva efter något mer hela tiden och att drömma och vara nöjd. Den som strävar efter mer hela tiden, den nyaste bilen varje år, den nyaste mobilen bara för att det kommer ut nyare exemplar (man köper enbart mobilen för att den är ny). Den personen kommer aldrig att bli nöjd. Ha ha. Nu ger jag upp mitt försök att förklara och önskar er istället en fantastisk måndag, en fantastisk sista dag av juli och va nöjd och se det du har.

 

31 juli, 2023Nikys 1 kommentar

Den kostade skjortan

Omg. Jag tänker inte nämna prislappen på min Max Mara jacka. Jag blev förälskad i den när jag var i Rom, tro mig, jag sov på saken och hängde på låset dagen efter till Max Mara butiken. Men jag ”betalade ingenting” för den fast den var svindyr. Självklart betalade jag för den. Men. Det var pengar som jag lagt undan utan att ens tänka på det. Hur då kanske ni tänker?

Jag betalar alltid för mycket skatt helt enkelt. Pengar som jag inte ser eller märker av men som jag sedan får tillbaka genom skatteåterbäring. För mig är ekonomi extremt viktigt. Att inte ha skulder. Att inte köpa över mina tillgångar. Aldrig ta lån utan spara till det jag vill ha. Ge mig själv ”veckopeng” men först och främst betala räkningar m.m.

Jag fick lära mig tidigt av mina föräldrar att man får spara till det man vill ha. När jag var tonåring betalade jag min första resa själv till Dominikanska Republiken. Jag förbjöd mig själv att shoppa på ett helt år, jag sparade undan pengar, jag sommarjobbade på zinkensdamms hotell och sedan blev resan av till Västindien. Stolt över mig själv. Och det är faktiskt väldigt kul att spara till det man vill ha och förstå värdet av pengar och att saker kostar och att ena liv kan rent ut sagt gå åt helvete med massa skitskulder. Nu ordnar jag upp människors ekonomier i mitt yrke som ställföreträdare, ett jobb jag aldrig ens skulle få om jag hade minsta skuld.

Så mitt råd till er är att inte ta onödiga lån. Bostadslån och studielån är väl det enda i såfall.. Spara till det du vill ha. Lev inte över dina tillgångar. Ligg alltid plus. Betala räkningar. Betala mer skatt. Se värdet i pengar. Och förstå vilken katastrof det är att hamna hos kronofogden. Problem med att ens få en hyresrätt. Inga bostadslån, vissa jobb kräver ett cleant register även hos kronofogden. Jag vill inte skrämma er men samtidigt vill jag det för jag vill inte att folk ska sätta sig i skiten. Förstör inte era liv på det sättet.

 

30 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Döden lärde mig livet

Varför ser man allt med nya ögon, när det är för sent? Varför ser man inte allt det vackra i sitt liv, förrän det är borta? Varför tar man allt man har för givet när man har det och inser inte vad man förlorat förrän man förlorat det? Varför dömer vi andra hela tiden från topp till tå, men inte oss själva? Varför strävar vi efter att vara någon annan, när vi bara ska vara oss själva? Varför ska allt bara vara bra, när man helst av allt bara vill krypa upp i en famn och gråta en skvätt? Varför ska allt bara vara fejk när det borde vara äkta? Varför börjar vi leva på riktigt när våra dagar är räknade? Varför vänta med att säga vad man tycker om någon tills man är på dennes begravning? Varför tar vi tiden här på jorden för givet, att vi ska leva för alltid, det finns alltid tid. Men vi slösar på tiden, vi värdesätter den inte, vi leker med den. Vi leker med känslor, vi leker med andra människor, vi slösar bort andra människors tid. Vi leker med kärleken och byter ut den hur lätt som helst. Vi krossar hjärtan som om det inte har ett värde. Vi är rädda för att känna, vi är rädda för att nå botten, vi är rädda för att må dåligt ibland. Vi är rädda för smärtan en sorg kan ge oss. Allt ska bara vara enkelt, på topp. Men det är inte äkta. Äkta är att känna det man känner.

När min mamma dog efter fyra dagar på sjukhuset så föll jag ihop i sjukhuskorridoren. Jag kände mig som den ensammaste människan på jorden. Och det blev värre. Folk viskade och pekade på mig, jag kände mig som döden som ingen ville vara nära. Som påminner om döden. Ibland kändes det som att det var mitt fel att mamma var med om sin olycka. När jag inte ens var där just då. Jag hade redan lagt den skulden på mig själv och helvete vad tungt det var. Inte nog med att jag själv la skulden på mig och tänkte hela tiden ”tänk om jag hade varit där just då, det hade inte hänt då, jag var ju så nära på att vara där”. Folks undvikande, pekande och viskande bekräftade det jag redan kände inombords. Inte nog med att jag förlorade min mamma, min bästa vän, min person och sorgen med det. Så fick jag bära skulden.

Nu i efterhand har folk kommit fram till mig och sagt att de undviker mig för att jag är lik min mamma. För att de själva är rädda för just döden och att förlora någon och att det är just det som folk blir påminda om när de ser mig. Men då har jag faktiskt något att säga till er.

Jag har aldrig känt mig mer levande som människa. Alla känslor som jag inte visste fanns eller hade känt tidigare. Hur mycket jag lärt känna mig själv. Och framförallt hur medveten jag är med tiden på jorden, med nära och kära. Med tacksamheten över det jag faktiskt har. Att det är först när jag blev medveten om döden som jag började leva livet levande på en annan nivå än tidigare. Hur jag tillåter mig själv att känna och se saker med helt nya ögon.

Jag är långt i från perfekt. Men jag strävar inte efter att vara perfekt, vad nu definitionen av perfekt är. Utan jag vill bara vara äkta och bara vara jag. Döden är något vi både undviker att prata om och tänka på, men samtidigt gör det oss medvetna om det viktigaste. Här och nu. Om livet, tiden vi har. Om allt det vackra runt omkring oss. Om det vi faktiskt har.

Gör dig själv till den bästa versionen av dig. Skriv dina egna kapitel här i livet. Se dina egna fel och brister och jobba på dom. Se det du har och sträva inte efter det du inte har. På så sätt blir du aldrig nöjd. Låt inte någons elaka kommentar påverka dig, jag vet att det är skitsvårt och tyvärr har människor så jävla mycket åsikter om andras utseenden, andras sätt att leva m.m. Så många gånger jag har fått försvara mig när jag säger att jag inte vill ha barn tex. Men jag vill inte leva andra människors drömmar eller liv de valt. Jag vill leva mitt liv, mina drömmar, mina val. Skriva mina kapitel här i livet. Lära känna mig själv och stå upp för min egen moral. Ja jag har hög moral men det är den jag är. Och den jag är stolt över. För det är jag. Jag är så jävla stolt över den här tjejen, Nicki. Jag säger inte att jag är perfekt. Men jag har blivit bästa vän med mig själv, med den jag är, med hur jag ser ut, med mina åsikter och min moral, med det jag gör här i livet. Jsg har uppnått den jag är och vill vara och jag är en jäkligt bra tjej. Inte perfekt. Men jävligt grym ❤️

 

30 juli, 2023Nikys 1 kommentar

Pyjamas en hel dag

Nu har jag varit hundägare på heltid, helt ensam en hel månad vilket resulterar i fem promenader per dag varav en till två långpromenader och i dag blir Albert hämtad av sin andra familj. Dags för hussevecka och vanliga rutiner. Varannan vecka. Är det okej att tycka att det ska bli skönt att kunna ligga i sängen en hel dag utan att gå utanför dörren? Mysa hemma i pyjamas en hel dag. Jag älskar Albert mer än allt annat på denna jord men jag ser verkligen fram emot en heldag i sängen framför en serie och ha seriemaraton och inte röra på mig förutom till köket och toan. Helst äta i sängen också. Haha. Inte börja dagen med att ta en långpromenad kl 06.00 på morgonen. Soffveckan väntar 🙈

I dag tog vi vara på solen med en promenad på 2,5 timme. Sen var jag förbi jobbet och hälsade på med Albert då han blir borta i över en vecka därifrån . Han ville inte gå hem. Vi han precis hem innan regnet vilket var skönt.

Jag önskar er en fin fredag 🙏

28 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

En andra chans

Tänk att få en andra chans. Med någon. Tyvärr kan man inte få tillbaka någon som är död, men man kan få en andra chans med någon som fortfarande lever. Ta den chansen. Ta vara på den chansen. Ge den chansen till någon. En andra chans. Medan det fortfarande finns tid. Ångra inte chansen du aldrig tog eller gav till någon.

Förlåt, förlåta. Säg förlåt. Vi har bara ett enda liv i detta liv så var noga med vilka människor du vill ha i ditt liv här och nu. En dag finns dom inte kvar. Så ta vara på den tiden. Välj in rätt människor. De som är värda att vara i ditt liv. Slösa inte bort tid. För tiden kommer du aldrig att få tillbaka. Men personen kan du få tillbaka som du vill ge din tid till. Som du vill ha i ditt liv. Som du vill ge en andra chans.

Det är så läskigt att tänka att vi bara har en viss tid på jorden. Med människorna som du älskar. Att förlora dom med tiden vilket kommer att hända. Men om vi inte tänker på det, då tar vi både livet, tiden och människor för givet. Och det är då man förlorar. Istället för att värdesätta och ta vara på. Det ännu läksigare är att vi kan förlora en människa på en sekund. Man kan dö precis när som helst. Det enda vi kan göra är att göra precis varje stund till den bästa stunden med varandra. För man vet inte hur länge man har tillsammans. Man är alltid en sekund från döden. Så lev livet. Välj dina människor, välj ditt liv, välj vilka som är värda en andra chans och vilka som inte är det.

Har du gett en människa en andra chans någon gång? Finns det någon där ute som du vill ge en andra chans till? Fråga dig själv om han eller hon är värd det, om du vill ha personen i ditt liv, eller inte. En dag skiljs ni åt. Men ni har idag.

 

27 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar

Mitt galnaste reseår 😍

2019 var det galnaste reseåret jag har haft. Så många platser och minnen som skapades detta år att det är helt sjukt. Jag tar det från början.

I februari 2019 var det bara att packa väskan, påbörja malariatabletterna (tror man började äta tabletterna 2-3 dagar innan avresa) sätta sig på ett flyg först mot Amsterdam, sedan flyga till Kilimanjaro där en häftig roadtrip i hela Tanzania väntade. Vi landade sent på kvällen. Drt var bäcksvsrt ute så det var lite tråkigt då jag ville se berget Kilimanjaro då flygplatsen är precis där. Men jag fick nöja mig att se det på avstånd när det ljusnande. Första natten spenderades på ett hotell där vi mötte upp andra safari resenärer, blev tilldelade chaufför och bil. Vi hamnade med två äldre par som var hur trevliga som helst. Med dessa skulle vi nu spendera en hel vecka tillsammans med och extremt många timmar i bil (ca 10 timmar per dag). Vi ”unga” tog platserna längst bak i orange rovern och sedan påbörjade en resa jag aldrig kommer att glömma. På vägarna var det beväpnade poliser med hur stora vapen som helst. Ibland stannade vi till. På kvällarna åkte vi till vårt nya hotell för någon dag. Åt afrikansk buffe, och somnade. Man var helt slut på kvällarna och somnade gott.

Kl 5 varje morgon ringde klockan. Malariatabletter, frukost, njuta av en timmes kyla innan hettan smög sig på. Herregud vad man njöt av den lilla timmen av kyla, och frisk luft innan typ 50 grader väntade i en bil utan fungerande AC. Vi fick lunchlådor med oss, bland annat kyckling som hade legat framme länge så jag vågade inte äta den (de andra åt den och blev såklart inte sjuka) jag höll mig till frukten och nötterna. Bananen i Tanzania var den godaste bananen jag någonsin hade ätit. Så det blev många bananer per dag. De var små, härligt mjuka och smakrika. Att se alla dessa vilda djur, i det fria, i sin rätta natur var magiskt. Och vi kom dom så nära. Man var helt tagen så man glömde bort hur ”jobbigt” det var att sitta i extrem hetta och få damm på sig konstant. När man kom tillbaka till hotellrummet försökte man duscha av sig smutsen men drt gick inte. Det fanns inget tryck alls i duschen så att tvätta håret var bara att glömma. Men det gjorde ingenting. För man kunde ändå inte sluta att le åt den magiska dagen.

Sen väntade två nätter mitt ute i nowhere. I ingenstans. Mitt på savannen. Kolsvart på kvällarna. Där vi bara var en tältvägg från zebror och lejon. Där man gick med beväpnade vakter till och från den lilla restaurangen. Där man undrade om man skulle stöta på ett lejon i mörkret till tältet medan vakten var beredd med sitt vapen och ficklampa. Den natten jag aldrig kommer att glömma. När jag vaknar vid två och hör tusentals steg utanför tältet. Hur lejon låter intill. Där låg jag och lyssnade i flera timmar med ett leende. Jag vågade såklart inte titta ut utan fick reda på dagen efter att en stor hjord med zebror passerade, därav att jag vet att det var zebror. Lejonen hörde jag klart och tydligt.

Jag slapp det jag helst av allt inte ville se. En jakt mellan djuren. Nere i kratern var det galet mycket djur. Vilket man inte kunde se när man stod ovanför och tittade. Där såg jag en jakt mellan det där elaka djuret i lejonkungen. Åhh jag kommer inte ihåg vad det djuret heter, som påminner om en vildhund. Och en gnuunge. Ungen klarade sig tack gode gud.

Efter en vecka var det dags att åka till en flygplats. Om man kan kalla det för det. I Arusha. Ett ”skjulliknade” ställe. Med några bänkar. När det var dags att gå till flygplanet som skulle ta oss till Zanzibar så gick jag mot de större flygplanen till höger medan de andra gick till vänster. Ehh, vart är vi påväg tänkte jag och skräcken växte. Inte ska vi flyga med ett litet propellerplan med propeller på nosen och ingenting på vingarna. Men mycket riktigt. Vi gick till det lilla planet där tio personer fick plats, där jag näst intill slog i huvudet och satt trångt. Där jag kunde se piloterna. Omg. Dödsångest. Mina trumhinkor sprack på den flygresan på 1,5 timme. Herregud vad ont det gjorde i mina öron. Men när vi landade sedan var jag otroligt tacksam, sprallig och glad. Successivt kom hörseln tillbaka och värken försvann med tiden. Zanzibar var magiskt med ett vackert lyxhotell med tryck i duschen (stod länge och duschade bort Afrikas damm) sängen var tre meter bred. Utsikt över palmer och havet. Kritvit sandstrand. Stor buffe med allt möjligt. Livemusik varje kväll. Två pooler. En avkopplande vecka.

 

Bara någon vecka efter blev det en weekend i Gdansk. Lite historisk då det blev ett besök till ett koncentrationsläger bland annat. En väldigt vacker stad med god mat och fina platser att se. Vi åkte en dag till stranden i Sopot . En regnig dag, dessvärre, haha.

 

I december väntade en galen resa i Polens huvudstad Warszawa med födelsedagsfirande, limousine, polsk restaurang, shopping m.m. Men pricken över i:ET var båtresan hem. Mardröm. Vågorna var så höga så folk spydde överallt. I tolv timmar var det galna vågor. Jag låg paralyserad i min säng men vi låg och skrattade hela natten och ingen av oss spydde. Men det gungade fyra dagar efter den båtresan. Hahahaha. Så jäkla roligt trots det. Aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Det var även härligt att åka på roadtrip mellan Gdansk och Warszawa. Älskar roadtrips.

 

Så himla mycket kontraster detta år. Så många magiska minnen, så mycket god mat, så många djur, så många upplevelser, så fina platser, så vackra stränder. Wow. Mitt galnaste reseår var 2019.

25 juli, 2023Nikys Lämna en kommentar