sep - okt 2022

Det man ångrar mest i slutet

I går var det en äldre på jobbet som var så ledsen. Personen berättade att hon önskade att hon tog till vara på tiden med sina nära och kära mer. Hur mycket hon saknade dom. Och att det är det hon ångrar mest här i livet.

Och så är det verkligen. Det man till slut ångrar mest här i livet. Det är tiden med sina nära och kära. Inte framgång, inte pengar. Utan tiden.

Många som har varit med om en nära döden upplevelse börjar efter det värdesätta just tiden på ett helt annat sätt. Att leva är att ta vara på tiden med nära och kära. Dom människorna i ditt liv som du älskar. Det spelar ingen roll hur mycket tid du lägger på en människa, det handlar om tiden ni har när ni ses eller hörs, värdesätta den stunden. Att lägga ifrån sig mobiler, att vara i stunden, i det ögonblicket. Göra just den tiden till den bästa. Skicka iväg ett gulligt sms där du än en gång berättar vad en människa betyder för dig om ni inte kan ses så ofta. Ord, handlingar. Det är också tid man lägger ner på människor. Tid är inte bara när ni ses, utan det är att ge tid även när ni inte ses. Telefonsamtal, sms.

Jag började störtböla förra veckan när en tjejkompis som jag inte träffat på några veckor skrev att hon saknar MIG. Det var så himla underbart att få höra. Jag blev så himla glad att jag började gråta. Att jag betyder i någon annans liv, och när man inte träffat mig på några veckor, då saknar man mig. Herregud, det träffade rakt i hjärtat. Tre ord som gjorde mig så lycklig.

Man har alltid tid. Kanske inte alltid att ses, men att skriva några rader, visa att den här personen vill jag ha i mitt liv. Vad tar det att skriva tex ”du betyder för mig”. Fem sekunder. Inte ens det. Säkerligen lägger du ner mer tid per dag på främlingar. Men glöm inte människorna du faktiskt vill ha i ditt liv. Lägg ner tid på dom. I alla lägen. I glädje och i tårar. Några ord. Ett sms. Fem sekunder. Var närvarande på avstånd och tillsammans. Det finns alltid tid, men det finns inte alltid tid. Förstår ni skillnaden? Man har tid så länge tiden finns i någons liv, den tid på jorden du har, den tiden på jorden den människan du tycker om. Ta aldrig tiden för givet. Aldrig.

Bry er om. Ta vara på. Visa vad en människa betyder. Lägg ner din tid på rätt människor. På rätt saker.

Livet kan ändras på en sekund. Plötsligt kan en människa bara försvinna. För alltid. Du kan inte längre smsa, ringa och få ett svar tillbaka. Du kan aldrig mer träffa människan. Känna personens närvaro. Närhet. På en enda sekund kan en betydelsefull människa försvinna. Vet ni hur jävla tacksam jag är att jag och mamma ”skiljdes åt som vänner” när hon var med om sin okycka och dog. Att inte det sista var ett onödigt bråk med någon jag älskar och faktiskt vill ha i mitt liv, för det är det man minns hela livet. Det sista du sa till någon du älskar.

Värdesätt människor. Välj de människor du faktiskt vill ha i ditt liv. Vettiga, bra, genuina människor som du vet alltid finns där och vill dela både dina bra stunder, men också dina mindre bra stunder. Ge din tid till dessa människor. Mer. Skicka en kram, visa att du vill ha den människan i ditt liv genom att ta dig tid på olika sätt. Visa din närvaro, även på avstånd 🙏 framförallt, ignorera inte en människa du faktiskt vill ha i ditt liv. En dag har du inte den personen i ditt liv.

 

13 oktober, 2023Nikys 2 kommentarer

Husköp

I går jobbade jag hemifrån så medan jag fyllde i lite papper, fick i väg jobbmejl och ringde jobbsamtal så kikade jag på programmet Husköp i blindo och kommer i håg tiden för några år sedan då jag och mitt ex letade hus. Jag vet inte hur många visningar vi var på. Många. Varje helg i flera månaders tid. Jag var den kräsna, allt var fel, läget, rummen, färgval, tomt, toalett, kök.. Ja allt.. . Till slut hittade vi min absoluta drömtomt. Och byggde hus istället. Jag fick mitt dåvarande drömhus, precis som jag ville ha det. I ett område som är omöjligt att få varken hus eller tomt i. Där folk bor hela sitt liv. För det är så himla vackert. Samma område där jag växte upp från det jag var tio år. Och mina dåvarande grannar bor kvar. Sedan jag var liten.

Husköp i blindo, spännande och väldigt kul program. Modigt. När de ska fylla i kontraktet får de skriva tre saker som är viktiga. Sen har mäklaren fria tyglar att hitta deras hus. Och köpa det. Utan att deltagarna ens har sett huset. Vilket i sin tur öppnar upp vyerna lite. Eller väldigt mycket. Skulle ni våga köpa ett hus i blindo?

När mina föräldrar köpte mitt barndomshem var min första reaktion att jag störtbölade. Det var det fulaste hus jag någonsin sett, det luktade illa. Det var fallfärdigt. Visst låg det fint, nästan precis vid sjön, sjöutsikt och lummig natur. Men jag gillade inte alls det gamla rucklet. Nu är huset det vackraste jag någonsin sett och ser inte alls ut som det gjorde för många år sedan. Nu är det magiskt vackert.

Och lite så var det lär vi letade hus för några år sedan. Jag stirrade mig blind liksom deltagarna när de får se sina husköp för första gången. Samma känsla. Klaga på allt. Man glömmer bort att man faktiskt kan renovera. Och det vill man ju göra, för man vill skapa sitt eget hem. Och vilket skillnad det blir. Och efter att ha sett programmet, och varit väldigt väldigt ”allt ska vara vitt” har jag nu faktiskt sett charmen i det mer mörka mysiga, gråa. 50 nyanser av grått. Just nu sitter jag i soffan och stirrar på min tråkiga, stela lägenhet som är väldigt ljus. Vilket är fint. Men det känns inte levande.

Så nästa gång jag letar hus, då kommer jag verkligen ”gå utanför min comfortzone” mycket mer och se potentialen istället för att stirra mig blind på hur andra bor och har det. Det var så mina föräldrar tänkte när vi köpte det fula huset som blev en av de vackraste hus jag någonsin sett.

Så, om jag skulle skriva på ett kontrakt och köpa ett hus i blindo. Vad skulle vara mina tre viktigaste saker? Hmm.

1. Läget. Läget är det absolut viktigaste. Nära havet helst. Ingen störande trafik. Det ska vara fågelkvitter man hör när man sitter på altanen. Jag vill se Albert springa runt på en stor gräsmatta. Njuta av tystnaden. Naturen. Vågorna är ett stort plus.

2. Möjligheter att bygga ut hus, bygga garage, ett orangeri. Här tänkte jag först skriva enplansvilla. Men jag måste gå utanför min comfortzone lite så jag skrev detta istället. Och öppnar upp för en tvåplansvilla.

3. Eftersom att jag ska gå utanför min comfortzone så har jag faktiskt ingen nr 3. Utan jag måste våga öppna upp för fler möjligheter.

Oj, nu försvann tiden och jag ska alldes straxt bege mig till jobbet.

I detta område är jag uppväxt. Efter min tioåriga uppväxt på Södermalm. Jag älskar kontraster.

 

12 oktober, 2023Nikys Lämna en kommentar

Ett av mina bästa val i livet

Det var en mysig kväll på jobbet i går. Jag stormtrivs där, både med all personal och chefer, de boende och arbetsmiljön. Att trivas på jobbet är det absolut viktigaste för mig. Jag blir liksom kvar. I all evighet. Dom blir inte av med mig 🤣 jag hoppas att ni trivs lika bra på er arbetsplats som jag gör. För arbetsplatsen är en stor del av sitt liv. En viktig del. Lika viktig som att trivas hemma, i relationer m.m. få komma hem och berätta om sin fantastiska dag. I mitt fall får ni mina läsare höra om den. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni också trivs med det jobb ni har. Vad jobbar ni med? Själv är jag undersköterska på ett äldreboende för enbart demenssjuka, den ena dagen är inte den andra lik. Att utbilda mig inom vården som uska är bland det absolut bästa val jag gjort i mitt liv. Jag testade faktisk på det först, efter första dagen kände jag att detta vill jag hålla på med i resten av mitt liv. I nio år har jag nu jobbat inom vården och går utbildningar lite då och då och suger in mig alltmer kunskap och utvecklas. Jag skulle faktiskt vilja läsa en djupare psykologisk utbildning då jag möter depressioner mycket i mitt yrke. Jag besitter väldigt mycket kunskap redan men skulle vilja utveckla mig ännu mer inom det ämnet då det ligger mig varmt om hjärtat. Shit, nio år inom vården. Det är helt sjukt. Det känns som att det var max två år sedan jag började den resan. Tittar jag mig i spegeln är jag fortfarande 20+.. men om några år är jag liksom 40+.. vad hände med tiden? Jag hänger inte riktigt med 😅 jag är vuxen. 🤣 och det har jag snart varit i tjugo år. Herregud vad sjukt.

I går hade vi bland annat musikfrågesport för de boende, jag gick dit med några boende från min avdelning, tog en bild och sen gick jag tillbaka till min avdelning igen för vårdbiten och medicinering.

Jag kan säga att jag ÄLSKADE min tidigare arbetsplats med, herregud vad den abetsplatsen betyder mycket för mig och finns alltid i mitt hjärta. Fan vilka grymma, fina och alldeles alldeles underbara människor det faktiskt finns på denna jord. Jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet. Det var också helt magiska chefer, kollegor m.m. ❤️ och en av dessa kollegor arbetar faktiskt på mitt nuvarande arbete nu 😭🥰 vilket är så himla mysigt 🙏 så himla glad för det.

 

Jag har blivit så mycket bättre på att säga face to face vad människor betyder för mig. Jag är en känslomänniska deluxe. Nära till skratt, kärlek, tårar, känna med människor och bli ledsen. Jag kan inte känna ilska, jag kan inte ens stå upp för mig själv.. jag är jättemesig. Inte konflikträdd, utan jag vill lösa allt genom att prata och kommunicera på ett bra sätt, lugnt, hitta förståelse, lösningar, lyssna, säga mitt.

Jag mer den som blir ledsen, den som försöker hitta ursäkter för andras dåliga beteenden. Den som får tårar att rinna både i sorg men också skratt. Jag är med andra ord en riktig kräfta som är född i det stjärntecknet 😅 jag känner så himla mycket, och det ser man. Jag har mina känslor på utsidan. Så därför har det varit lite svårt att säga till folk face to face vad de betyder för mig, för då bölar jag. Av så mycket känslor för människorna i mitt liv.

Jag önskar er en fantastisk lillördag. Än en gång, jag hoppas att ni också känner en sån glädje över att gå till just ert arbete 🙏

 

11 oktober, 2023Nikys 2 kommentarer

Den där perfekta tröjan

Jag hade ett mission i går. Att hitta vinterskor, jag kom hem med två par vilket var kul. Supersköna. Så nu är jag redo för kallare dagar. Mission complete. Sen hittade jag den gosigaste tröja som jag var tvungen att köpa och jag fick så många frågor vart jag köpt den (se bild nedan på tröjan) den är från H&M. Fanns dock inte många kvar i butiken.

Det blev tacos till lunch. Dock på tacobar, men gott var det. Jag passade även på att göra lite jobbärenden när jag ändå var iväg.

Nu ligger jag fortfarande kvar i sängen. Passar på att blogga lite medan jag samtidigt tvättar kläder. Om några timmar ska jag iväg till jobbet.

Den här tröjan är så jag. Tillsammans med ett par tights och sockor. En riktig mysig biooutfits, en sån där ”jag vill bara kramas en hel kväll outfit”. Har ni föressten sett nya saw filmen?

Min kropp är inte gjord för kläder. Helst av allt vill jag bara gå naken. Skämtåsido.. Jag har riktigt svårt att hitta kläder. I inlägget innan som jag föressten inte kunde publicera på fb i går pga tekniskt strul nämner jag min längd. Och även min kroppsform som gör det skitsvårt att hitta kläder. Jag är lång och smal. Med rumpa, och med bröst. Toppar är lätt att hitta, tröjor över lag. Det enda problemet där är att mina långa armar, är för långa. Samma problem har jag med byxor. Jag måste gå upp två storlekar för att rumpan ska få plats, men samtidigt måste jag gå ner i storlek för mina smala ben. Och även långa ben. Gina tricot har de perfekta jeansen då det är stretch i många av jeansen. Men jag tycker fortfarande att de blir för korta i längden. Jag vill liksom att storlek M ska finnas i olika längder. Så inte mina jeans, eller långklänningar blir cykelbyxor och en knälång klänning… Suck.

Tröjan i går var perfekt för mina långa armar, de nådde ända fram och en bit över vilket gjorde mig glad. Äntligen en perfekt tröja för mig.

Nu ska jag fortsätta att tvätta innan jobbet. Önskar er en fin tisdag.

 

10 oktober, 2023Nikys 2 kommentarer

10 saker om mig

Varannan måndag är helig för mig. Förut var det söndagar då jag kunde gå i pjyamas en hel dag och bara glo på massor av serier och käka godis. Nu har vi byte av Albert på söndagar så man har honom varje söndag, vilket är självklart jättemysigt i sig, jag älskar att ha mitt bustroll som för övrigt åkte hem till sin bästa bonusmatte och husse i går. Så, måndagarna när jag inte har Albert passar jag på att ha egentid och i dag på schemat står det att hitta ett par vinterskor. Bland annat. Så jag är på plats, innan butikerna har öppnat. Och ikväll ska jag catcha up med en långpromenad med en av mina finaste väninnor vilket ska bli mysigt. Därimellan har jag lite ställföreträdarjobb att göra, men det är inte så kul att blogga om. Så i stället tänkte jag skriva om tio saker om mig.

 

1. Jag ÄLSKAR att shoppa ensam. Jag föredrar verkligen det då jag kan känna mig stressad annars. Fast det var iof kul att shoppa med mamma, för hon kunde gå i evigheter i en butik vilket var najs. Fan vad jag saknar henne…

2. Som ni nog redan vet älskar jag mat, godis m.m. Men jag har jättesvårt med att gå upp i vikt. När jag var yngre drack jag gainer och andra saker för att försöka gå upp i vikt…

3. Och det tar oss in på sak nr 3.. Jag förstorade delvis mina bröst för att det skulle se ut som att jag hade lite kött på kroppen. Jag tycker kurvor är skitsnyggt. Något att ta i..rumpan har jag, men resten av mig är ett benrangel… Men ibland har jag laktosmage också 😅

4. Folk uppfattar mig längre än vad jag är. Okej, lång är jag men jag får ofta höra, ”oj, jag trodde att du var längre” jag är 173 cm lång så lång är jag. Uppfattas jag då som en flaggstång? 🤔

5. Jag är stolt över att säga att jag aldrig testat droger. Och kommer aldrig att göra det heller.

6. Jag dricker fortfarande inte kaffe.. Och kommer nog aldrig att lära mig det heller 😅

7. Jag älskar att hjälpa människor och få människor att må bra. Det är en av mina absoluta största passioner i livet.

8. Jag älskar att spela piano och en av mina absolut största drömmar är att ha ett hus vid havet, ha mitt kontor med skrivbord där jag kan sitta och skriva böcker. Och sen vill jag ha ett piano där inne också. Fyfan vad underbart det hade varit. Vi har ett piano på mitt jobb och det kliar i fingrarna att sätta sig där och spela varje gång jag kommer till jobbet…hos mina vänner som har piano, ja då blir jag besatt och sätter mig där och spelar…

9. Jag skulle aldrig vara tillsammans med någon, eller ens dejta någon som röker. Det är det mest avtändande jag vet. Sen luktar det så illa…Och är skadligt.

10. Jag hoppas att jag inte kommer att få hat nu, men jag älskar livet utan att ha barn. Förstå mig rätt. Jag älskar mina vänners barn. Jag avgudar dom och jag tycker att det är så kul att va med dom. Och jag tycker inte synd om er som har barn. Utan människor skapar det liv de själva vill leva, och jag har valt ett liv utan barn. Och jag älskar det. Likaså älskar mina nära och kära sina liv med barn vilket är HELT FANTASTISKT och det är så det ska vara 🥰

Nu öppnar snart butikerna. Önska mig lycka till i letandet efter vinterskor 🙏 önskar er en fin måndag.

 

9 oktober, 2023Nikys 2 kommentarer

Tips på present

Något som jag har fått mersmak på att ge bort i present är tavlor. Speciellt med texter med budskap. När jag var på dop i går blev det just en tavla i doppresent med ett fint Pippi citat. Både motivet och ramen är från Desenio och de har otroligt fina motiv och ramar. Jag själv vet att jag har jättesvårt att komma på vad jag ska ge bort i present och vill ofta ha vägledning. Men inte nu längre. Tavlor passar för alla åldrar. För alla tillfällen. Klicka HÄR för att komma till just det här citatet. Jag köpte storleken 30*40 och blev väldigt nöjd.

 

8 oktober, 2023Nikys Lämna en kommentar

Historiska Nicki

Ja inte att jag är historiskt utan jag tänkte skriva om min klädhistoria för er 😂 Mina stilar genom åren. Jag ska se om jag kan leta upp bilder från den gångna tiden någon gång men så länge får jag försöka att berätta i ord.

Jag växte upp på 80 talets södermalm. Där 80 talet lever kvar än i dag. Jag som liten fick bekanta mig med axelvaddar, skrikande färger och tofsar i alla dess möjliga färger. Jag slapp 80 talets örhängen iaf. Men jag var nog runt tre år när jag tog mina första hål i öronen.

Mamma klädde mig i en miniatyr av henne, det var tights, det var fransiga bruna mockajackor, det var färg, det var rutigt och såklart, toffsarna, slarviga toffsar. Jag såg ut som en riktig liten söderböna.

Jag älskar föressten den slarviga uppsatta tofsen än idag. Helst morgonfrilla och sova med tofsen 😂 så snyggt…

Jag bodde ett tag i savannbyxorna man kunde köpa i en butik som hette scala på 90 talet. Den butiken kanske finns kvar än idag. Jag hade alla färger på savannbyxorna. Stuprörstighta var dom. Jag varvade de tighta byxorna med mjukiskläder, jag var en riktig mjukiskläder nörd och gick helst i mjukisbyxor och en hoodie. Det är så jag än idag. Det är extremt sällan jag klär upp mig. Det bästa jag vet är att komma hem, slänga av mig alla ”finkläder” och sätta på mig helst den äldsta T-shirten jag har, tights och raggsockor. Bhn ska självklart av den med. Haha. Bland det absolut bästa jag vet. Dock fryser jag arslet av mig ute nu så då blir det tjockare mjukisbyxor på hundpromenaderna. Jag föredrar att klä mig i svart. Då hittar jag alltid något att ha på mig.

Jag har nog en garderob för alla tillfällen men jag går till 90 procent i den där gamla T-shirten och tights… Jag älskar kläder men är helt ointresserad av både märke, stil och det som är ”inne”. Jag har aldrig varit intresserad av det. Jag köper liksom det jag har haft i alla år, de svarta tightsen från H&M. En ny t-shirt då och då. Ibland letar jag fram mina mer ”professionella och uppklädda” kläder, kjol, strumpbyxor och en skjorta när jag ska på mina ställföreträdarmöten eller någon tillställning.

 

7 oktober, 2023Nikys Lämna en kommentar

Lev nu, inte sen !

Jag har hunnit med både ställföreträdarmöten, massage och ett dop sedan vi sist hördes här på bloggen för tre dagar sedan. Och ett jävligt sug efter en tacomiddag. Så sugen på det att jag till och med drömmer om det. Men när man är ensam är tacos inte det första man lagar. Då blir det alltför ofta fil med banan istället. Och när jag väl ”lagar mat”, ja då köper jag färdighackade kycklingbitar från salladsdisken och steker på det, faktiskt väldigt gott. Så himla tråkigt att laga mat till sig själv. Jag älskar mat, jag älskar att äta. Men jag gillar inte att laga mat.

 

Nog pratat om mat. För en stund. Eller några rader iaf. I dag var jag på dop för en av mina finaste vänners lilla dotter (dom vännerna jag förresten var med när jag öluffade i Grekland i tre veckor, bästa resevännerna) jag hade svårt att bestämma mig vad jag skulle ha på mig, slutade som vanligt med min retroklänning i rosa/lila som jag har köpt på en loppis, rosa högklackade skor (också från en loppis) och min jacka från MaxMara som jag köpte i Italien, på MaxMara. Jag kände mig väldigt fin idag.

Själva dopet var så fint. Bland annat en låt från lejonkungen spelades och sjöng. Oj vad nära jag var att börja gråta. Så himla fint. Jag älskar låtarna från disney och lejonkungen är en stor favorit.

Efteråt bjöds det på smörgåstårta och herregud vad god den var, den var hemmagjord så jag kan inte tipsa er om vart den var ifrån. Det blev flera bitar. Allt gofika är en helt annan mage så det gick också i. Som sagt, jag älskar att äta.

 

Jag blir alltid påmind om livet, hur skört det är när jag är på dop, bröllop och begravningar. De två förstnämnda är så himla mysigt att gå på, jag älskar det. Min absolut största dröm är ju att en dag stå där och säga JA. Att gifta mig. Men, ja livet. Hur viktigt det är att vara här och nu och leva livet fullt ut. Att leva nu, och inte sen. För sen kan sluta på en sekund. På en enda sekund kan hela ens liv förändras. En enda sekund. Så fort att man knappt hinner att blinka. Så lev nu. Älska nu. Ta hand om dina nära och kära nu. Ett ord, en handling. Varje dag. Och jag säger det igen, det sista du säger till någon, är det första du kommer ihåg den dagen ni inte ses igen. Det enda vi har är nu. Okej, nu känns det som att jag ska kvävas av saknad efter min mamma och sättet hon fick dö på… Jag hann inte ens blinka. Därför vet jag hur det känns, smärtan att förlora någon på ett ögonblick. Så ta vara på varje dag, varje sekund. Krama om lite extra, skicka iväg det där smset. För det livet du har nu, de människorna du har nu, i detta liv. Det är bara för nu. Inte för evigt. Lev. LEV. Ta vara på livet. Tiden. Dina människor, lev nu, inte sen 🙏

 

7 oktober, 2023Nikys Lämna en kommentar

Att skapa trygghet

En av de viktigaste pelarna för både de demenssjuka och i allmänt är att skapa trygghet, lyssna in vad en person behöver för att känna sig trygg. Vi alla ÄR olika och vi behöver olika slags pelare, olika saker som för oss att känna oss trygga. Det som gör mig trygg, kanske inte gör dig trygg. Då gäller det att lyssna in behov, lyssna in kärleksspråk, lyssna in känslor, lyssna in situationer, vara lyhörd, kommunicera på olika sätt. Kommunikation är inte alltid ord, att arbeta med demenssjuka personer som inte kan kommunicera via ord, då får man hitta andra vägar, prova sig fram, vara detektiv. När man sedan hittar en lösning för just den personen, det är så jäkla fantastiskt. Jag älskar det, jag älskar att skapa trygghet, både i mitt yrkesliv och i mitt privatliv. Jag vill ta bort människors smärta, oro, ångest. Och då är att skapa trygghet en av de absolut bästa mediciner.

I går fick jag testa det i praktiken. Jag arbetade ett kvällspass i går, först på avdelningen jag brukar vara mest på, sen var jag en stund ensam på en annan avdelning som jag varit en del på. På kvällarna, när de boende ska sova, då kommer ångesten, depressionen, oron som mest. Kanske en omedveten koppling till att ”nu ska vi sova” vilket innebär ensamhet, mörker. Jag tror att det förstärker känslorna enormt. Här är det dessutom människor som är vana att sova bredvid sin partner under många år. De är inte ”vana” att bli ensamma. Vissa gillar det, andra inte. Som sagt, vi alla är olika.

Jag tog över efter mina kollegor på kvällen. Jag vet sedan innan att vissa vankar av och an, inte kan komma till ro, springer upp. Och mycket riktigt. Det hände även den här kvällen. Och då hade jag det där med ensamheten och oron för att sova ensam i baktanken.

Vi har väldigt fina vilostolar på avdelningarna där de boende kan ta en nap på dagen, (dessa stolar kan läggas ner som en säng så att de kan ligga ner). Där vi är. Och det är just det. DÄR VI Är, vill dom vara. Så jag gjorde en av vilostolarna lite extra mysig och istället för att den här människan, som inte kan få ro alltid i sitt eget rum, la jag henne i vilostolen. Stoppade om henne så som min mamma stoppade om mig när jag var liten efter ett tag, att lägga täcket ombonat under kroppen. Vi hade tvn på, jag sänkte belysningen, satte mig bredvid henne och höll hennes hand och man kände hur avslappnad hon blev, hon kramade om min hand, och hennes lugn gick att ta på. Hon somnade om till och från (jag var tvungen att ibland gå på larm hos någon annan) jag sa, ligg kvar så kommer jag straxt, och hon låg kvar. Jag tror att jag skapade en trygg plats för henne. Istället för att oroligt gå upp och ut från sitt rum hela natten. Att få hålla hennes hand och se hur avslappnad och trygg hon blev gjorde mig otroligt glad.

Kom ihåg att alla gör misstag, man kan lära sig från sina misstag. Göra om, göra rätt 🙏 vi alla är mänskliga. Genom att lära sig utvecklas vi 🙏

Det krävs så himla lite. Men man måste se allas olikheter, läsa in, våga testa, gå olika vägar, var en väg fel betyder det inte att alla var är fel. Den conectionen man får när de bekräftar en, inte i ord men på andra sätt. DET ÄR FANTASTISKT ❤️ fan vad jag älskar mitt jobb 😭😭🙏

 

 

4 oktober, 2023Nikys Lämna en kommentar

Hund i vården

Att få höra av sjuksköterskan i går ” den här hunden har en sån stark mentalitet” han passar verkligen inom vården” han skapar lugn” fick mitt ”mammahjärta” att smälta och jag blir så fruktansvärt stolt över min hund. Det är som att han läser av människor och hur han ska bete sig inför olika individer och situationer. De kommer ihåg honom, frågar efter honom och alltfler boende tar till sig honom. Det är så häftigt att se.

Att som demenssjuk få hålla i ett koppel när man har haft ett liv med hundar innan man blir sjuk är en sån glädje och självklarhet. Man ser på personen hur det blir något från minnet, en trygghet. Det är som att man får se personens historia, man får se personen. Som jag skrev i något tidigare inlägg så blir en demenssjuk en annan person med tiden. Men när man får se personer i ett element, en situation så är det som att ”den här personen har haft hund” den här personen har gjort dittan och datten. Som en livshistoria som spelas upp.

I går frågade jag en boende, som jag vet älskade att baka en gång i tiden om vi skulle baka tillsammans. Hon sken upp som en sol och tvekade inte en sekund på att säga ja. Vi bakade tillsammans en kladdkaka. Hon vispade på, blandade ingredienserna som jag förberedde och vi hade en sån rolig stund ihop. Sen fick alla smaka av smeten såklart. Det bästa. Det blev så gott. Vi kladdade, men det är bara kladd och lätt att torka bort. Att få kontakt med personer som annars är svåra att få kontakt med, när dom svarar på tilltal och man ser att dom är närvarande. Det betyder allt.

Inom demensvård får man vara en detektiv, alla är olika, så man jobbar på olika sätt med varje person. Man måste vara öppen och inte vara inrutad på en arbetsmetod. Utan det blir så många arbetsmetoder, en för varje person. De har svårt med språket, svårt att berätta, svårt att visa och då gäller det att läsa av, lära känna, vara lyhörd, vara en detektiv, skapa trygghet, läsa av, anpassa.

Depressionen, oron, m.m. kommer mest på kvällarna och då är Albert ett sånt fantastiskt stöd. Få ligga vid fotändan. Bara gå runt där, sätta sig bredvid, pussa, krama, ger skratt. Att han bara är där. De anhöriga älskar att se honom där. Vilket också betyder väldigt mycket.

Nu ska jag och Albert möta upp en kompis och hennes hund för lite träning med hundarna vilket ska bli kul. Sen ska jag hem och fixa innan det är dags att gå till jobbet. Det ser jag så mycket fram emot ❤️ mina boenden, mina fina kollegor 🙏 så tacksam.

Jag önskar er en jättefin tisdag, ta hand om er och varandra ☺️

 

3 oktober, 2023Nikys Lämna en kommentar

Historien bakom denna bild 🤣😱

För några år sedan bestämde sig jag och några vänner att åka på en öluff runt om i Grekland. Vi var borta i tre veckor och jäklar vilken underbar resa det blev, helt rätt resekompisar, så viktigt. Så många roliga minnen, så många vackra platser och öar.

Historien bakom denna bild är lite rolig. Varje dag i tre veckors tid åt jag pannkakor till frukost, det var inte vilka pannkakor som helst, det var en sockerbomb. Det var nutella på, jordgubbar, choklad och banan. Japp, så nyttig var jag på resan men livet är ju till för att njutas. Och jag njöt, av varenda tugga av min sockerbomb. Men. Sedan åkte vi till Ios som var en av öarna vi var på. Och jag beställde som vanligt in mina pannkakor. Men. Det som skiljde den här ön mot de andra var att de hade biodlingar, eller om det var getingar. Jag ser ingen skillnad och är lika rädd för båda.

På Ios fick jag njuta av EN TUGGA av min pannkaka varje morgon. Innan de förbannade getingarna/bina ville göra mig sällskap. Jag viftade med armarna. Ja jag vet att man inte ska göra det. Men ja. Det gjorde jag. De gav sig inte. Jag kämpade för min pannkaka. Det slutade med att jag fick ta några stora tuggor (hela munnen full) och gå därifrån och invänta dom andra. Jag satte mig en bit från restaurangen, lite surmulen över att tvingas överge min pannkaka satt jag där och läste. Jag envisades. Men bina eller getingarna var envisare. En tugga njöt jag av, de andra tuggorna jag hann ta tog jag i ren panik, och hunger, och att det var så sjukt gott 🤣 så här satt jag varje morgon i fem dagar… Läste, surade och var halvhungrig…

Älskade Ios föressten. Ja det är en partyö för ungdomar och jag älskar att festa som en ungdom så ön var perfekt för mig. Skämtåsido. Jag är ingen partytjej, eller en ungdom. Jag börjar närma mig medelåldern och de grå hårstråna och rynkorna blir alltfler.

Men. Jag älskade Ios. Och vi var där under lågsäsongen. Det var inte alls mycket människor där vilket var så skönt. Det var avkoppling, apelsinjuicer, goda middagar, kortspel, skrattanfall, vackra platser, bad och mycket trevligt sällskap. En av de absolut bästa resor jag gjort.

 

2 oktober, 2023Nikys Lämna en kommentar

Det fanns en människa en gång i tiden. Nu är den människan en helt annan

Sista dagen av kursen och nu fördjupade vi oss i anhörigstöd. För demenssjukdomar är en anhörigsjukdom. Vi såg en stark film och ett par vars kärlek höll livet ut och där hon ville ta hand om sin man som hade alzheimers tills det inte gick att ha honom hemma längre. Vi fick följa kamerateamet i flera års filmande, från det att han fortfarande bodde hemma, till ett boende och till döden och efteråt kom det tårar. Herregud vilken fruktansvärt sjukdom alzheimers och andra demenssjukdomar är. Från att ha varit en människa. Till att bli någon helt annan. Tappa talet, tappa personligheten, tappa funktion efter funktion, tappa minnet. Allt.. För att sedan dö. För demenssjukdomar är dödliga.

Hur en människa som vi har älskat hela livet. Blir till en annan. Skalet känner vi igen. Men inget annat.. Det är fruktansvärt både för den drabbade, för den anhöriga och för vårdteamet. Depression är otroligt vanligt vid kognitiva sjukdomar. Ensamhet. Det är fruktansvärda sjukdomar.

Detta kanske ni inte visste. Men det finns demenssjukdomar orsakade av alkohol. Alkoholdemens. Jag har vårdat några stycken med dessa sjukdomar.

Droger förstör både minne och det kognitiva.. Även vissa sporter såsom boxning och mma. (slag mot huvudet)

Jag jobbar på ett boende enbart för människor med olika demenssjukdomar och jag kan säga så här. Den sjukdomen vill man absolut inte ha. Det fanns en människa en gång i tiden. Nu är människan någon helt annan. En främling som ser ut som den man en gång kände. Hjärnan förtvinar, vissa går det fort för, andra långsammare. Stelhet, till att tappa allt mer och mer. Inte minnas sina nära och kära. När blicken i ögonen ”dör” …

Droger och alkohol orsakar skador på hjärnan… Och det finns till och med alkoholdemens. Så ta det lugnt med alkoholen.. Och säg nej till droger..

 

Vikten i att ”inte lägga locket på med jobbiga händelser” är att om du får en demenssjukdom brukar saker och ting komma ikapp senare, om du får en demenssjukdom. Då kommer ditt obearbetade bagage. Vilket i sin tur kan leda till depression och ångest. Vikten i att prata om jobbiga saker och händelser. Få berätta för någon om sitt bagage är jätteviktigt.

Jag säger det igen. Demenssjukdomar är fruktansvärda..

Demenssjukdomar syns inte utåt sätt om man inte känner igen sjukdomen i sig. Det finns ingen ”gipsmössa” som visar att du har en sjukdom i din hjärna. Man vet aldrig varför en människa beter sig som den gör om man inte vet att den faktiskt är sjuk. Man kanske kollar snett, tycker att en person beter sig märkligt, aggressivt m.m och det kan faktiskt bero på en demenssjukdom. En sjukdom i hjärnan som ”skapar” en annan människa. Som skapar ett beteende en människa inte är medveten om.

Hur viktigt det är med ett lugnt fint bemötande. Hur ett stressat bemötande kan skapa aggressision, förvirring, oro plus mycket annat. Min energi och personlighet läser de boende av, att oavsett hur jobbig och hur stressad en situation kan bli så är det viktigt att ALLTID VARA LUGN. Vara trygg och förmedla både tryggheten och lugnet. För då blir de andra också lugna.

Så funkar ju vi människor. Vi känner av energier, medvetet och omedvetet, apar efter, påverkas m.m av beteenden i vår närhet.

Förlåt för ett tjatigt, osammanhängande och lite rörigt inlägg. Men jag är helt tagen av kursen som avslutades idag. En tre dagar kurs om demenssjukdomar. Jsg tar med mig så himla mycket kunskap. Det var tungt att se filmerna men så viktigt. Silviacertifieringsutbildningen var helt otrolig, stark men såååååå viktig. Fler borde gå den. Inte bara vi inom vården.

Och Ja, vissa demenssjukdomar såsom alkoholdemens kan vi själva påverka. Andra demenssjukdomar kan vi dessvärre inte påverka..

Jag kommer att komma tillbaka till jobbet med så mycket kunskap, så många nya ideer, så mycket förståelse. Att se människan bakom sjukdomen. Jag kommer att komma tillbaka som en ny undersköterska. Jag är supernöjd med dessa dagar intensiv utbildning, så tacksam ❤️ provet gick förresten superbra. Jag tror garanterat att jag klarat det. Jag kände mig så nöjd efter. Och silviasystrarna som höll i utbildningen var så bra.

Att bli en silviasyster kräver att du först är undersköterska och sedan pluggar silviasyster i två år. Så det är en rätt lång utbildning allt som allt.

 

28 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Dag 2 av utbildningen

Jag sitter som en badsvamp på lektionerna och bara suger in mig allt vad som sägs. För er som inte vet vad det är för utbildning jag går är det en silviacertifieringsutbildning, en utbildning inom demensvård och sjukdomar. Jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende för just demenssjuka personer och när man pluggar till uska är det så många saker man pluggar som tex medicin, psykiatri, psykologi, hemsjukvård, vård och omsorg, etik m.m. Den här kursen är bara om demenssjukvård och demenssjukdomar. Det mesta kan jag redan, dels från när jag pluggade till uska, dels sedan tidigare inom hemtjänsten och mycket nu när jag arbetat på detta demensboende i snart ett helt år. Jag har lärt mig så himla mycket bara på detta år. Så mycket kunskap och självutveckling. Vilken i att vara lugn, lyssna, bemöta, ge livskvalitet, se människor. Jag ska gå in djupare om detta men tänkte bara slänga in ett kort inlägg här innan jag ska förbereda inför morgondagens lektion och sedan prov.

När utbildningsdagen var slut kände jag att jag var tvungen att röra på mig så jag tog en promenad i 45 min innan jag satte mig och läste på inför provet i morgon, käkade middag och nu sitter jag här och bloggar. En väldigt bra dag.

Jag har sån oerhörd prestationsångest.. I de flesta situationer… Vilket är väldigt jobbigt. Jag kan det jag har lärt mig dessa dagar, även ”konstiga ord” men ja, prov stressar mig en aning.. Men det går nog bra 🙏 håll tummarna för mig att jag klarar provet i morgon 😇


 

27 september, 2023Nikys 1 kommentar

Dag 1 av utbildningen

Åhhh vilken fantastisk utbildning jag går på den här veckan. I dag var det utbildningsdag 1. Jag går en silviacertifieringsutbildning via mitt jobb och jag måste säga, herregud vad intressant det är. Jag älskar att lära mig om beteende, bemötande, vård kring demenssjuka personer. Vi gick igenom rätt mycket idag, såg en del korta filmer om olika demenssjukdomar såsom lewy body, alzheimers , fontalglobsdemens m.m. Kommunikation, silviahemmets fyra pelare plus massor av annat inom området demenssjukdomar. En fruktansvärd och dödlig sjukdom. Det är tufft många gånger att se så sjuka människor, det är verkligen en anhörigsjukdom..

Jag suger in mig allt som en svamp då jag tycker att sånt här är så intressant och viktigt. Och det är inte bara något man använder sig av i sitt yrke utan till vardags också, hur viktigt det är att bemöta människor rätt, att anpassa utefter individen, att se människan, hur man kommunicerar på olika sätt. Visa intresse. Lyssna. Vikten i att vara lugn. Hur man påverkas av varandra, och energier.

Hur farlig ensamheten är. Att hjärnan faktiskt blir skadad av att inte ha ett socialt sammanhang. Vi fick lära oss mer om depression som är en vanlig åkomma vid en demenssjukdom. Så himla mycket intressant.

Jag kommer att ta med mig så mycket härifrån och jag tror nog att jag kommer att klara provet som är på torsdag, då får ni hålla tummen för mig så att jag får mitt diplom.

 

Nu blir det lingongrova med färskost och gräddost framför dokumentären skamlös, folk som lurar människor på pengar… Ursh!

 

26 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Snälla Nicki

”Jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte överrösa mina problem, mitt mående på dig. Jag vill inte att du ska se mina tårar som rinner nedför mina kinder, höra mitt hjärtskärande gråt, se mig ledsen. Jag vill inte skriva mina problem till dig, inte vara någon du tycker är jobbig, som du suckar åt, som du struntar i att svara när jag skriver …”

Snälla Nicki. Du behöver inte ha orimliga krav på dig själv hela jäkla tiden, du behöver inte alltid vara glada spralliga Nicki. Du behöver inte le när du vill falla i gråt och få en kram som håller dig när du gråter..

Du behöver bara vara mänsklig. En människa, med äkta känslor. Det är okej att inte vara okej hela tiden. Och nu är det inte okej. Saker som gör mig väldigt ledsen. Som faktiskt får mig att gråta…

 

Jag märker själv hur nära man blir människor som man får dela problem och mående med. Inte bara de glada stunderna, inte bara skrattet. Utan tårarna också. Alla stunder, alla måenden. Jag uppskattar det så himla mycket när mina personer i livet kommer till mig, att jag får vara deras trygghet, deras axel att gråta ut över, få höra deras måenden och tårar. Få skriva av sig och lätta hjärtat. Det knyter varandra närmare. Att bara få vara människa, mänsklig, med känslor. Vara äkta.

Ensam är inte starkast. Att få dela både glädje och sorg är så himla viktigt. Alla stunder med sina människor i livet ❤️🙏 det räddar liv…

Va snäll, bry dig om, finns där, några ord, en fin handling är så himla mycket värt, mer än vad du tror 🙏

 

 

25 september, 2023Nikys 1 kommentar

Ghostad och lurad

Har någon av mina läsare blivit ghostad av någon?

Första gången jag blev ghostad var år 2014. Jag visste inte vad det var först innan jag fick veta det, det skapade en riktigt obehaglig känsla i hela mig. Detta var av en tjejkompis till mig, vi var inte bara vänner utan vi hade ett företag ihop också. Vi blev väldigt nära på kort tid. Och arbetskompisar. Det gick bra. Till en början. Och från en dag till en annan fick jag inte tag på den här människan. Jag hade precis köpt in en tryckmaskin för flera tusen till henne och nu väntade folk på beställning. Jag skrev till henne, skickade sms, skrev på messenger, ringde. Men inget svar. Hon ignorerade mig helt och bara försvann. Från ingenstans. Jag höll på i flera dagar. Jag undrade om det hade hänt något. Var det så illa att hon var död? Jag fick tag i hennes mamma, en obehaglig kvinna som jag fick en riktig obehaglig känsla av. Inget hade hänt men jag fick heller inte prata med min vän och kollega…

Jag skrev till slut på hennes Fb. Hon tog bort det jag skrev inom loppet av två minuter. Men på den korta tiden hann flera tjejer se det jag hade skrivit och skrev till mig att de också hade blivit lurade av den här människan på pengar. Lurad? Hade jag blivit lurad? Och att hon inte hade någon medkänsla eller empati alls. De hade hotat med att polisanmäla henne. Först då fick de sina pengar…

 

Då förstod jag. Jag hade blivit lurad på pengar. Det var hennes plan från första början. Jag kände mig så otroligt korkad och blåögd. Hur kunde jag bli lurad, jag? Jag som är bra på att läsa av människor. Jag kunde absolut inte bli lurad på det här sättet. Men det blev jag. Jag blev ghostad och lurad och hela jag rasade samman. Jag mådde så sjukt dåligt av den här händelsen. Visst, det var även pengar inblandad. Men jag kunde inte förstå att en vän kunde göra så. Att en människa kan göra så överhuvudtaget. Mot någon. Lura en på pengar. Men också bygga upp och rasera en tillit…

Jag väntade inte med att polisanmäla. Jag ”hotade” henne inte ens att göra det..

Jag polisanmälde henne direkt. Jag satt på polisförhör, berättade allt och hade med mig skärmdumpar på konversationer och sms, jag la fram vartenda bevis jag hade. Jag kände mig så otroligt korkad när jag satt där. Jag grät.

Kronofogden bedrev in skulden som hon var tvungen att betala tillbaka. Jag vann. Ekonomiskt. Men känslan av att bli ghostad och lurad av en vän var värre. Herregud vad svårt jag hade att lita på människor efter det här. Känslan över att bli ghostad. Att en människa som du har i ditt liv plötsligt slutar svara på allt, plötsligt bara är borta, går upp i rök. Det är ett sånt elakt beteende att utsätta någon för. Jag tänker på alla er som är på tinderdejter m.m. Det är vanligare att bli ghostad i romantiska relationer än i vänskapsrelationer. Och det lämnar ett stort frågetecken. Vad hände? Vad har jag gjort för fel? Lever personen? Har det hänt något?

Oftast gör personer i romantiska relationer så mot dig för att de är fega. Och även använder dig som ett andrahandsval medan de träffar andra. Funkar det inte med dom, ja då kan dom alltid komma tillbaka till dig, du är en strumpa i någons byrålåda. Vilket är taskigt. Varför inte vara ärlig? Varför inte bespara en människa den känslan att bli ghostad medför? Att bli ghostad är en fruktansvärd känsla som skapar många frågetecken, tårar och smärta.

 

Efter ghostingen av min sk vän la jag ner mitt företag. Hon fick ha kvar möjligheten av att bedriva företag, även fast hon hade lurat fler på pengar. Jag fick pengar varje månad av kronofogden (de är dom som bedriver in pengar även i såna här situationer) där stod det även vart pengarna kom ifrån. Hennes barnbidrag m.m. En månad fick jag en summa, en annan månad en annan summa, det hon kunde betala just den månaden. Det var tungt att se att hennes barn blev ”drabbade” av hennes hänsynslösa beteende. Ursh. Jag fick min tvåsiffriga summa efter ett år.. Det kändes som en liten vinst. Att hon blev ”straffad” iaf på något sätt..

Hur mår dessa människor och hur kan man bete sig så mot någon?

Jag pratade med polisen om att jag ville träffa henne face to face och konfrontera henne. Men de bad mig att inte göra det eftersom att såna här människor faktiskt kan vara farliga. Och utföra våld. Men jag tänkte mycket på att göra det. Bara fråga varför? Och förstå.

Men vissa beteenden är svåra att förstå.. Däribland att hur människor kan lura någon på pengar…

Fan vad jag skämdes över detta, att jag kunde bli så lurad, att jag kunde tro på en människa så mycket…

 

23 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Silviacertifieringsutbildning och tio saker om mig 😅

Jag har haft dagar med bästa kompisar, jobb, yoga med kollegor och långa promenader med Albert den här veckan. I helgen är jag ledig och ska njuta av tiden med min vovve innan hussevecka. Veckorna går så fort och snart är vi inne i oktober. Undra när första snön kommer?

Nästa vecka ska jag på utbildning i några dagar, en silviacertifieringsutbildning inom demensvård vilket ska bli väldigt intressant. Efter det har vi ett prov i det. Håll tummen för mig. Jag är så glad över att få gå den och att utbilda mig ännu mer inom demensvården och även utvecklas som person genom kunskap. Jag är bra, men jag vill bli ännu bättre. Demens är en fruktansvärd sjukdom, en anhörigsjukdom. Jag tänker på filmen ”The notebook” mycket. En väldigt tuff sjukdom. Visste ni att man kan få demens av att dricka mycket alkohol? Alkoholdemens. Alkohol är skadligt, inte bara i risken för demens utan andra sjukdomar också, plus att det även har påverkar på utseende som rökning har. Men det vet ni säkert redan.

Hur som helst. Jag ser fram emot nästa vecka. Det ska bli väldigt intressant.

Nu tänkte jag byta ämne och skriva lite kort om tio saker om mig.

1. Jag har börjat att le väldigt mycket och jag är så tacksam över att mina ögon också kan le nu. När mamma var med om sin olycka och och dog var det som att sorgen fastnade i mina ögon och själ. Jag såg så ledsen ut och hade en chockad tom blick. Jag fick svårt att se in i folks ögon just för att jag inte ville att dom skulle se sorgen i mina ögon. Så jag undvek, kollade ner, kollade bort. Men jag börjar få ögonkontakt mer och mer och är inte lika ”rädd” att kolla in i människors ögon längre. Men jag har en bit kvar. Därför har jag lite svårt med ögonkontakt.

2. När jag gick på högskolan så gjorde jag alla mina prov muntligt, så tacksam för det. Jag är bättre i ”praktiken” än att skriva svaren på papper. Men jag redovisar fortfarande bara inför lärarna.

3. En av de värsta känslor jag vet är att bli ignorerad. Det känns som att man faller om och om igen och det krossar ens känslor och självkänsla. Det känns som att personen är död och min kropp bearbetar ett plötsligt ”dödsfall”… Jag blir otroligt ledsen av det.

4. För mig är det otroligt viktigt att se människor. Få dom att känna sig sedda och trygga.

5. Jag gillar inte andra människor som förstör andras liv, lycka och kärlek och där deras dåliga beteende går ut över andra..

6. När jag var liten spelade jag innebandy i Hammarby sjöstad innan det blev bostäder m.m där . Så gammal är jag. Jag tränades som målvakt. Det är riktigt kul med innebandy.

7. Stel som en pinne idag men denna tjej har i många år hållit på med showdance och även balett vilket man inte kan tro. Jag kan enbart dansa till ”rätt låt” där jag känner rytmen i kroppen. Annars står jag bara och gungar fram och tillbaka 😅 idag kan jag bara dansa salsa typ.

8. Jag förstår inte grejen med att ljuga. Varför man bara inte kan vara en ärlig människa istället.

9. Jag tror att jag är bra på att få bort ångest hos människor eftersom jag själv har haft det och har redskapen i hur man ska tänka och agera vid tex en ångestattack. Jag fick bort min ångest i yngre tonåren genom KBT behandling både inviduellt och i grupp.

10. Jag vill göra min femte tatuering snart.

Jag vill önska er en trevlig fredag och ta hand om er och era nära. Och va alltid snäll. Oavsett 🪻

 

22 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Beskriv ordet kärlek med ett enda ord

Jag var lite tidig till jobbet i går och fick iväg ett och annat mejl innan jag satte mig och skrev ihop ett blogginlägg i en timme. Ett väldigt bra och viktigt inlägg om ekonomi. Men när jag postade inlägget här så försvann det tyvärr. Jag ska sätta mig i eftermiddag och skriva om det. Jag vet vad det beror på dock…min mobil har fullt minne och då går det inte att posta inlägg. Jag har en ny mobil men jag är så jäkla teknisk okunnig. Jag får inte ens ut mitt simkort 🤣 så illa är det. Jag skäms lite hur teknisk okunnig jag är. Och jag blir bloggar från min gamla mobil. Fråga mig inte varför… 🥴

Kvällen på jobbet gick bra i går. Allt rullade på bra och var och en fick sin tid. Jag dubbelkollade medicineringen och när jag gick hem var jag väldigt nöjd och hade det roligt ihop med min kollega. Albert var så duktig så och fick så mycket kärlek av alla. Att få höra att han passar in så bra på jobbet av kollegor känns så himla bra i mitt hjärta. Jag önskar så att ni fick se vad denna hund påverkar alla, både boende, personal och anhöriga. Det är bland det finaste jag sett och jag är så stolt över min hund. Han är så trygg och lugn i sig själv och han förmedlar det vidare till de flesta han möter. Han är som en klok gammal gubbe fast han bara är tre år. Så mycket kärlek.

Och det är just vad det här inlägget ska handla om. Kärlek.

Om du skulle beskriva ordet kärlek med ett enda ord, vad skulle det vara för just dig? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.

Om jag skulle beskriva ordet kärlek med ett enda ord skulle det vara ordet hemma. För mig betyder ordet kärlek att mitt hjärta har hittat hem hos en annan människa. Jag är villig att ge hela mitt hjärta till den personen och för mig är det en känsla av att hitta hem. En person det bara känns så hemma med. Det bara känns så självklart, så rätt. Som att just vi är skapta för varandra. En bästa vän och partner i alla lägen. Det är kärlek för mig. Det är det ordet kärlek betyder för mig, och självklart mycket mer. Men just den känslan av att hitta hem.

För mig är inte ett hem det tjusigaste, största hemmet. För mig är hemma en person. Vart vi än bor, hur litet det än är. Vart det än ligger. Bara jag får vara med den personen där mitt hjärta har hittat hem.

Det man bär i sitt hjärta blir bara automatiskt hemma. I Afrika kände jag mig så himla hemma bland elefanterna eftersom att det är mitt favoritdjur och jag känner så mycket kärlek till dessa djur, och att få se dom i sin rätta miljö fick mig att gråta av glädje, över att se deras lycka och kärlek till varandra, se hur bra dom hade det. Jag kunde ha suttit där i timmar och bara tittat på dom. Så vackra. Så empatiska djur med så mycket känslor. Som jag.

Eller när jag åkte till Ungern. Jag har ungersk blod och när jag kom dit så kände jag mig bara så hemma med folket, kulturen, maten, ja de mesta.

Att jobba med det jag gör som undersköterska är något som också är en stor del av mitt hjärta. Vilket resulterar i att jag gör ett bra jobb.

Går man in helhjärtat i det man älskar, det man känner kärlek för så löser sig det mesta. Och det blir dessutom en plats, en person, ett djur eller vad som , som man känner kärlek för, som man känner sig hemma i. Det blir så betydelsefullt och tryggt. Förstår ni hur jag menar? Som jag alltid säger, följ ditt hjärta. Lyssna på ditt hjärta, känn.

Är det inte ändå helt fantastiskt att känna ❤️

 

20 september, 2023Nikys 3 kommentarer

Små sorgsna ögon och en dörr som stängs…

I går hade jag en mysig dag på jobbet, klädd i en femtiotalsklänning var jag redo att gå på kalas, på jobbet. Det bjöds på tårta. Jag hade Albert med mig såklart och han var kalasfin med sin slips och gick och strosade på innergården. Vi stannade i drygt fyra timmar innan det var dags att gå hem.

Matteveckan har precis börjat. Den mer aktiva veckan med långa promenader, nosa på varenda fläck, ja inte för min del men för vissa andra, ett hundliv helt enkelt. Jag ska alldeles straxt möta upp en vän för en långpromenad innan jag ska sitta med lite ställföreträdarjobb i eftermiddag, och även gå igenom min jobbmejl vilket jag inte gjort på några dagar.

Nästa vecka ska jag sätta mig vid skolbänken. Lite nervöst är det, mest för att hålla mig vaken på lektionen..skätåsido. Jag ska på en utbildning i tre dagar vilket ska bli väldigt intressant. Men tänk om jag inte klarar den? Men tänk om? .. Hur som helst, jag är väldigt glad över att få gå den. Jag berättar mer nästa vecka vad det är för utbildning, självklart är det inom vården 🙏 så så tacksam. Jag älskar att jobba inom vården. Och jag tror att det märks hur mycket jag brinner för att hjälpa människor, få människor att må bra m.m. Det är liksom en stor del i vem jag själv är som person. Mitt jobb är en del av vem jag är, ingen liten del utan en stor del av den här tjejen.

Jag har nog ärvt detta av min mamma, det och mycket mer. Min mamma arbetade på Huddinge sjukhus, sedan på Stockholms brandförsvar innan hon övergick helt till att bli fosterhemsmamma och ta hand om samhällets trasiga barn och hon kämpade även för barnens rätt i samhället. Hon kämpade på samma sätt som ”lilla hjärtats” fosterhemsmamma. Barn har inte alltid det bäst hos sina biologiska föräldrar. Och så mycket som jag har sett så tycker jag att det är ett väldigt tänkande och daltande med de biologiska föräldrarna istället för på barnets bästa.. Fyfan vad mycket jag har sett. Det krävs jäkligt mycket för att ta biologiska barn från sina biologiska föräldrar, ändå ska det vara umgänge hit och dit plus massa annat, allt för föräldrarnas skull. Men barnet då???. Och sen åker ändå de flesta barn tyvärr hem till sina biologiska föräldrar i slutändan. Att stänga dörren om ett barn som gråter, och man vet att föräldrarna inte är lämpliga föräldrar vid en hemgång är bland det värsta jag upplevt, se in i dessa små skräckslagna ögon…. Inte konstigt att vårt samhälle ser ut som det gör… Självklart finns det lyckliga slut också. Men mycket trasigt, mycket trasiga barn, med tunga bagage.. Jag skriver mer om detta sedan. Nu ska jag ut på promenad. Min mamma blev fosterhemsmamma när jag var tolv år så jag är uppväxt med detta.

 

18 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

En sista kyss ❤️

Läppar som möts. Pirret i kroppen. Hjärtan som bultar. Kyss mig. Kyss mig nu.

En sista kyss som blir början på ett nytt kapitel. Skrivet av oss båda. Du och jag. En sista kyss som blir en början på en ny kyss. Dina mjuka läppar mot mina. En början på forever.

Är det inte helt underbart att se två personer så förälskade att man bara känner och ser kemin mellan dom. Passionen är så stark att de har svårt att hålla sig borta från varandra. De vill bara ha mer och mer, hela tiden. Ögon som fylls av en glädje och kärlek, ögon man kan titta djupt i. Länge, en känsla av att drunkna i varandras blickar, att se in i någons själ, en blyghet får munnen att le. Man vill bara ta på varenda cm av dennes kropp, kyssa den överallt. En sån där episk kärlekshistoria som aldrig tar slut. Läppar som bara vill ha mer. En sista kyss. Som är början på en ny. ❤️

Varför känner vissa åtrå för att kyssa fler och hur kan man sen komma hem till sin partner och kyssa denne? Varför är vissa otrogna medan andra är lojala? Varför nöjer sig vissa inte bara med att kyssa sin partner? En kyss kan såra så himla mycket. Och en kyss kan verkligen vara en början på ett helt nytt kapitel. Något som kan göra så ont kan också vara något så himla vackert. Varför ser vi inte det vi har istället för att hela tiden utforska nya kyssar. För tänk om vi förlorar den där sista kyssen i sökandet efter nya kyssar. För tänk om det där sökandet aldrig blir lika bra, är det värt det? För känns en kyss så himla bra, varför kyssa fler? Varför inte nöja sig med en sista kyss som är en början på en ny?

För i slutändan är det djupa bättre än det tillfälliga. Sexet blir bättre och bättre med sin partner, kyssar blir bättre och bättre, allt blir bättre och bättre. Utforska din partner istället för att utforska det tillfälliga. Såra inte hjärtan. Blir din partner sårad av att du kysser andra, varför vill du såra din partner om du älskar den personen? Blir du lyckligare av att leta än att finna? Blir du lyckligare av tillfälliga ytliga kyssar än den passionerade djupa kyssen som får dig att bara vilja ha mer och mer? Alla jordgubbar är inte goda, det är svårt att hitta riktigt goda jordgubbar till din mjölk. En dag finner du de godaste jordgubbarna, du njuter av varenda tugga. De är så goda så goda, de är helt fantastiska, du bara längtar till nästa tugga. Sluta leta då och njut av dessa jordgubbar istället. Blir man aldrig nöjd kommer man aldrig bli lycklig. Det ständiga sökandet efter andra. Istället för att se det man faktiskt har. Varför leta massa stenar när man har hittat sin diamant? För en diamant är svårare att hitta än dessa stenar. Tänk att få kyssa läpparna istället som är det där extra, läppar som faktiskt får en att falla gång på gång, som bara känns så rätt.

 

Kyss dessa underbara läppar. Njut av att få kyssa dom. Var tacksam över att kyssa dom. Passionerat. Var som helst. När som helst. En sista kyss som är början på en ny. Forever ❤️

 

16 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Så mycket bus 💜

I dag har jag varit ledig, jag har fått iväg lite jobbmejl mellan varven men annars har jag haft en supermysig dag med mina tjejkompisar och mina gudbarn. Dagen började på badhuset där vi var ett bra tag, vi hade nästan hela badhuset för oss själva vilket var kul. Blev även en stund i bubbelpoolen. Det behövde jag efter gårdagens jobb och massage. Jag hade en massagetid efter jobbet och ville ha bara i nacke och rygg. Så i dag känns det att man lever men oj vad behövligt det var.

Efter det käkade vi vedugnspizza innan vi laddade om för lek och bus på just lek och bus. Som vi har lekt i dag. Vi avslutade dagen med att ta en glass på donken innan hemfärd, det har blivit en liten tradition. Herregud vad den här tantelantan är trött nu. Jag måste leta fram lite jobbpapper och få iväg det, sen blir det att ta det lugnt. Man är ju inte tjugo längre. Haha.

 

I dag fyller min mamma år och jag kan som vanligt inte ringa henne, det var flera år sedan jag kunde ringa och gratta henne och även fira henne. Jag minns sista födelsedagen tillsammans. Hon fyllde 55 år och av mig fick hon en ängel i guld med en guldkedja…

Det är bara hennes nummer jag kan utantill förutom mitt eget. Tänk om jag skulle prova ringa, och tänk om hon skulle svara. Jag vet ju innerst inne att det inte blir så då hon är i himlen. Men tänk om. Tänk om allt bara är en mardröm jag har fastnat i. Väck mig och säg att allt är som vanligt igen. Jag hann liksom inte ens säga hej då till henne. Plötsligt fanns hon inte längre kvar på jorden. Vad var det sista hon tänkte på innan hon föll nedför trappan?

Tänk vad många fler barn hon hade öppnat sitt hem för som foster och jourhemsmamma… Så många fler familjehem det hade blivit tack vare henne. Men inte bara det. Hon lämnade efter sig ett stort tomhål i mångas hjärtan. Mitt.

Jag älskar dig mamma, du är min person och du finns med mig i varje steg , i varje val, i allt jag gör. Tack för att du är du. Alltid 💜 grattis på din dag vackra människa. Vi ses 💜

 

13 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Lite halvsöt och lite halvful 🤷

Jag har försökt hela dagen med att skriva några rader här på bloggen. Jag har skrivit, men suddat ut det lika fort. Och så har det hållit på. Fram och tillbaka…

 

Här sitter jag, sju år äldre än på denna bild lite längre ner. Äldre och klokare, lite gråare och kanske en eller två rynkor rikare, kanske fler. Åren går. Och fort går dom. Alldeles för fort. Vart kommer mitt liv att vara om några år när jag är 40? Hur kommer det att se ut då? Kommer jag att ha förverkligat min allra största dröm som är att gifta mig? Eller kommer jag fortfarande att vara ogift? Kommer jag att sitta där singel och sökande med mobilen i handen och använda tinder i ett sista försök att hitta någon för det är ”tyvärr” så man hittar någon i min ålder. Eller på krogen vilket jag aldrig går på. Eller på arbetsplatsen.. Tro mig, det finns vettiga människor även på tinder och på krogen. Jag är inte ett levande bevis på det men folk jag känner är det. Sen finns det ”fula fiskar” men dom finns överallt. Det är svårt att hitta någon överhuvudtaget.

Som jag nämnt så många gånger tidigare är det lätt att hitta någon, för kvällen, lite ytligt för en stund. Men inte flickvännen/pojkvännen man presenterar för vänner och familj, och framförallt går ner på knä framför och säger de magiska orden ”vill du gifta dig med mig?”. Någon att dela sitt liv med.

Det skrämmer mig lite, tänk om jag aldrig får höra dom orden. Tänk om någon inte kommer att älska mig så mycket. Någon som jag väljer, och som väljer mig tillbaka. För evigt. Du och jag. Det verkar vara så enkelt för folk. Och då börjar jag såklart undra, vad är det för fel på mig? Jag tycker ändå att jag är en vettig tjej, inte perfekt, men jag är helt okej.. Lite halvsöt och lite halvful. Men som mer och mer gillar det hon ser i spegeln. Mitt naturliga jag. Jag har fortfarande svårt att värdesätta mig själv och blir extremt chockad över om någon faktiskt tycker att jag ser bra ut… Jag blir även chockad över om någon anstränger sig för att ha just lilla mig i sitt liv. Mig liksom 🤷😟

 

Tvinga aldrig någon att vara i ditt liv. Vill dom vara i ditt liv ser dom till att visa det i både ord, tid och i handling.

Värdesätt dig själv. Du är också värd. Du är värd så mycket.

Du kan inte tvinga någon att bry sig om dig. Du kan bry dig om någon. Men denna kanske inte bryr sig om dig..

Du kan inte tvinga någon att vara dig trogen. Du kan bara styra dina val och vem du vill vara som person.

If they see you as an option, then they don’t deserve to be a priority in your life.

”jaga” inte någon som inte ”jagar” dig. Jaga varandra.

Tänk den dagen någon faktiskt skickar de där kvälls smsen, och morgon smsen som betyder så himla mycket, bara något fint ord, någon mening. Tänk den dagen någon faktiskt säger ”du betyder”. Tänk den dagen jag får gå på en mysig biodejt, äta biopopcorn (inget slår biopopcorn, det är något speciellt med dom) fläta mina fingrar i hans, våra blickar möts, blickar blir till en kyss, sen till ett leende på våra läppar, sen fortsätter vi att kolla på filmen 🥰

 

11 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

 

11 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Kräftskiva 🫎🥳

Veckan med Albert gick som vanligt väldigt fort och snart kommer bästa bonusmatte och hämtar Albert, dags för hussevecka för hans del. Som han älskar sina båda familjer.

I veckan har vi varit på jobbet, en dag hade vi dessutom kräftskiva på jobbet med de äldre vilket var supermysigt och så gott. Tur att de äldre äter långsamt, för jag äter lika långsamt och njöt till fullo av varje tugga. Älskar kräftskivor. Det bjöds på massor av gott, bland annat toast skagen, kräftor, västerbottenpaj, sallad, ost och kex, vindruvor, och sen även tårta.

I fredags njöt vi av en eftermiddag i hundrastgården med min fina vän och hennes tik, hundarna fick busa av sig medan vi hade tjejsnack.

Jag fick ta en liten paus mitt i skrivandet då Alberts bonusmatte hämtade honom.

Vi hann med en långpromenad i skogen med Alberts andra bästa kompis, en pudelhane i morse vilket också var superkul. En helg full med hundar. Jag har haft en otroligt fin vecka med dagliga långpromenader, jobb, tjejkompisar och hundar. Så som veckan med Albert brukar se ut.

Jag blir som ett litet barn på julafton direkt när det är högtider, jag älskar alla högtider. Det sätter lite guldkant i livet, att få vara med nära och kära och äta gott och bara umgås. Jag önskar att det var en högtid varje månad.

Jag måste också bara säga att jag älskar min arbetsplats så himla mycket, inte för att vi firar högtider, utan för den otroliga arbetsmiljön, kollegorna, bemötandet, stämningen, ja allt, vi har kul på jobbet. Att känna glädje när man går till och från jobbet och även när man är på jobbet är en fantastisk känsla. Och då menar jag inte glädje över att få gå hem, utan glädje som har suttit i hela dagen och när man går hem känner man bara ”wow, jag älskar mitt jobb” jag hoppas verkligen att ni känner samma sak när ni går till och från jobbet 🙏 jag är iaf otroligt tacksam för min arbetsplats. Det är jag verkligen.

 

10 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

Bli inte chockad över att ditt kaffe är kallt om du lämnar det för länge

Sluta kämpa för någon som är okej med att förlora dig. Det är som att gå i en evig cirkel som aldrig tar slut. Du kämpar för honom, men kämpar han för dig?

Du tar till allt för att ni ska vinna slagfältet, allt för att han ska överleva. Men för att överleva krävs det att båda går in i slagfältet och gör allt för varandra. Kärlek är inte att en kämpar för en plats i ditt hjärta. Kärlek är att kämpa för varandra, för varandras hjärtan. Två som inte vill förlora varandra. Böna och be inte för en plats i någons liv. Du är också värd att värdesättas, någon som vill ha dig i sitt liv, någon som uppskattar just dig. Någon vars tankar är på dig, som saknar dig när denne går och lägger sig, som saknar dig på morgonen. Som bara längtar efter att få ligga sked och ha dig nära igen. Två hjärtan som bultar av bara tanken på varandra. Två hjärtan som slår fortare av närheten av varandra. Dunk dunk.

För att två hjärtan ska slå för varandra så måste man kämpa för varandra. Två människor som krigar, två människor som inte vill förlora varandra, två människor som ger och tar emot kärlek, två människor vars tankar på varandra möts oavsett avståndet. Två människor som saknar varandra, två människor som älskar varandra, två människor som vill ha varandra. Två människor vars kyssar möts, två människor vars själar möts. Två hjärtan som slår. Dunk dunk.

Att förlora någon som man inte vill förlora är som en förlorad pusselbit, den där saknade pusselbiten som man alltid letar efter, den man vara vill hitta för att göra sitt pussel komplett.

 

Av så många människor på denna jord, vad är det som gör att två hjärtan slår för varandra? Vad är det som gör att att just de hittar varandra? Av så många människor. För det finns ju så många vackra människor på både utsidan och insidan. Alla mina vänner är det. Så vackra människor. Men jag känner ju inte kärleken för dom. Så varför gör man det med vissa, ett fåtal, en bråkdel av alla dessa människor på jorden?

Så att hitta sin älskade, den människa man inte vill vara utan, som man vill kämpa för är med andra ord inte lätt. Det är lätt att hitta någon men inte lätt att hitta kärleken. Så när den väl dyker upp, kämpa för den. För kärleken är värd att kämpas för. Värdesätt människor, och värdesätt dig själv, för du är värd att kämpas för.

Så, är det inte helt otrolig ändå att hitta en person att bli förälskad i, någon att bli kär i. Att dela sitt liv med. Sin saknade pusselbit. Sin person värd att kämpas för.

Jag väljer dig, och Du väljer mig. Välja varandra. Det är kärlek, det är att kämpa för någon. Att faktiskt vilja ha en annan människa i sitt liv. Det är inte bara i kärleken man kämpar, man måste upprätthålla alla sina relationer man vill ha i sitt liv. Nu är vi tillbaka i att vattna sitt gräs. Hur viktigt det är. ”lämna inte ditt kaffe för länge och bli chockad över att det är kallt” och då pratar jag såklart inte om kaffe. En dag tröttnar en människa på att kämpa ensam, och går sin väg. Så kämpa för dom du vill ha i ditt liv. Kämpa för personer, värdesätt personer, se deras värde, ta absolut ingen för givet. Livet är här och nu, personer är här och nu. Vi lever inte för alltid, vi lever bara en kort stund här på jorden. Så ta vara på tiden, ta vara på dina personer. Prioritera, ge av din tid, smsa, ring, visa en person att du kämpar för denne. Några ord, det tar några sekunder.

Böna aldrig om en plats i en annans liv, kämpa inte ensam om en plats i en annans liv. Värdesätt dig själv, se vilken fantastisk människa du är. Om inte en person ser det, eller bryr sig. Gå din väg.

För två hjärtan måste slå för varandra. Dunk dunk.

 

9 september, 2023Nikys 1 kommentar

Förhållande och lojalitet

Något jag tänker på väldigt mycket är ordet förhållande. Att vara i en relation och vad det innebär. Jag är en förhållandetjej och har alltid varit en förhållandetjej. Jag och mitt dåravande ex köpte vår första, min första lägenhet när vi var 22 år gamla. Ett förhållande som höll i sju år. Mitt längsta.

Men det är på senare tid vikten i ordet förhållande mer och mer har kommit. Att vara kär, vad det innebär, hur ett förhållandeliv ser ut m.m.m.m. Man kanske blir klokare med åren, man utvecklas hela tiden, man suger in sig kunskap, förståelse, man tänker på ordens verkliga mening, vad det betyder för en själv.

Förhållande. Egentligen finns det inget rätt och fel i ett förhållande (inom gränser såklart) men annars är ett förhållande mellan personer något man bygger upp sinsemellan, där man tillsammans skapar det liv man tillsammans vill leva. Vad som är okej, och vad som inte är okej. En otrohet är inte alltid att vara med en annan människa. En otrohet är att göra något med en annan människa som just ni har kommit överens om inte är okej. Vad som inte är okej i mitt förhållande betyder inte att det inte är okej i någon annans förhållande. Och det är väl det som är så himla underbart, att vi alla är så olika. Lever olika liv, ser olika ut. Tänk om alla såg precis likadana ut, levde exakt likadant liv. Vad tråkigt det hade varit.

Ordet lojalitet betyder att vara lojal i just ert förhållande. Om det är att träffa en eller flera personer, det är upp till er. Förstår ni hur jag tänker? Så jämför aldrig ditt liv med någon annans. Din lycka är din lycka, din dröm är din dröm, ditt förhållande är ditt förhållande, ditt liv är ditt liv. Och vi skapar det liv vi själva vill leva. Med eller utan barn, med en partner eller fler.

Jag vill inte ha barn, det betyder verkligen inte att jag inte älskar barn, eller tycker synd om de som har barn, tvärtom. Jag älskar barn, och jag älskar människor som följer sina egna drömmar och skapar det liv just de vill leva oavsett om det är långt ifrån det liv jag själv vill ha. Vissa vill ha samkönade, andra inte, vissa vill ha en partner, andra fler, vissa vill ha barn, andra inte, vissa vill ha katt, andra hund, vissa är blonda, andra mörkhåriga, vissa gillar tatueringar, andra inte, vissa gillar partyliv, andra inte, vissa gillar att bo på landet, andra gillar att bo i innerstaden, vissa vill ha ett barn, andra vill ha fler.

Det gäller att skapa det liv man själv vill leva, inte gå efter en mall, inte gå efter normen, inte gå efter vad andra tycker och tänker, inte gå efter hur andra lever sitt liv. Utan gå efter det du själv vill, det ditt hjärta känner. Folk har alltid åsikter, om allt. Folk fokuserar på andras liv mer, än sitt eget. Man påverkas och påverkar andra. Medvetet och omedvetet. Jag vet att jag har en påverkan som bloggare då jag gör ”min röst” eller ja, mitt skrivande hörd, många läser min blogg. Jag kan påverka medvetet, men också omedvetet i det jag skriver. Jag vill verkligen att människor ska bli lyckliga med just sitt liv och fokusera på det, än att kritisera andras liv. Glädjas åt andras glädje, sörja med andras sorg.

Det kanske är okej att gå på strippklubb för just din tjej, hon kanske inte bryr sig, men din killkompis tjej kanske gör det, hon kanske skulle bli jätteledsen. Han kanske vet att hans tjej skulle bli ledsen, där gör han sitt eget aktiva val, såra eller gå hem. Vad jag menar är att alla förhållanden är olika, våra gränser är olika och man måste ha förståelse för andras förhållanden. Vara den killkompis som säger ”klart som fan att du ska gå hem till din tjej om hon inte tycker att detta är okej”. Inte vara den kompisen som puschar till dåliga val för en annan genom att påpeka vilken mes denne är som går hem osv. Du har ”dina regler” med din tjej vad som skulle såra och vad som inte skulle såra. Nu kanske jag förklarar helt tokigt men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Att förstå att något som inte sårar en person kan såra en annan. Vi alla har olika ”regler”. En bra vän förstår. En dålig vän skiter i om du sårar din tjej.

Ett förhållande för mig är att skapa lycka i sig själv och med en annan. Prata, mötas, värdera, vad kan jag ”offra” för att vara en del av den här människans liv. Livet handlar om att göra val hela tiden. I alla situationer.

Vad betyder orden förhållande och lojalitet för just dig?

 

6 september, 2023Nikys Lämna en kommentar

 

Allmänt | |
Upp