En dag i taget ❤️
Sakta..
När jag kom hem hade min lillasyster storstädat min lägenhet, och har sovit hos mig sedan dess. I går var vi tillbaka på södersjukhuset då jag gjorde en magnetkameraundersökning. Sedan åt vi glass, köpte med oss sushi och senare på kvällen kom även bonusmatte förbi så att jag fick träffa min pudel och pussas och kramas lite 🥹
Men jag behöver lite tid att hinna ikapp, allt gick så fort. Från att ha jobbat samma dag, till att vara akut sjuk med ett obefintligt trombocytvärde. Var mitt blod som vatten då? De gånger jag klagade hos läkaren på känslan av att mitt blod rusar i kroppen. Men samtidigt hade jag perfekt trombocytvärde senast den 7e juni. Och den 13e var dom helt borta, de fanns inte alls. Varför?
Jag är så tacksam för personalen på Ava (akutvårdsavdelningen) OBS-enheten på sös för att de räddade mitt liv. Jag är så tacksam att min kropp svarade på den andra behandlingen 😭 🙏
De har en "stege" på behandlingar de följer vid olika situationer och när den första inte hjälpte alls fick jag en rejäl dödsångest och blev livrädd. Är det nu jag verkligen ska dö? Jag är inte redo, inte nu, inte här, det finns så mycket mer jag vill uppleva i mitt liv. Och sen fick jag mina första 4 påsar intravenöst i 14 timmar konstant. Jag bad till mamma att jag bara ville höra att mina värden går upp nu, om så bara en enda liten trombocyt, inga mer dåliga besked, jag orkar inte mer bakslag... Och äntligen fick jag ett glädjande besked, ett hopp utan dess like och en kämparglöd som aldrig förr. Min kropp svarade på behandlingen, och jag hade fått några trombocyter 😭🙏
Det är en bit kvar. Det är fortfarande jätteläskigt, både fysiskt och mentalt. Jag tar en dag i taget. Sakta sakta.
I dag ringer läkaren på Ava så vi kan prata lite. Jag har även haft en kurator att börja bearbeta allt med redan första dagen på sjukhuset.
Nästa steg är att våga sova ensam. Jag har fortfarande risker för inre blödningar, hjärnblödningar m.m och därför känns det tryckt att ha någon här. Men jag måste våga vara ensam med. Våga lita på min kropp, att den verkligen gör allt för mig. Det har den bevisat.
Snart så.
En dag i taget är allt jag kan göra just nu ❤️
