Historien om dig đŸ©·

Det tog lĂ„ng tid efter mammas olycka att vĂ„ga minnas henne, sĂ„ fort jag bara försökte var det som att jag skulle dö, sĂ„ allt var svart, lĂ€nge. Att fĂ„ se henne dö gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng och bara titta pĂ„ Ă€r det vĂ€rsta jag har upplevt, och ibland kĂ€nns det som en skrĂ€ckfilm. Än i dag drömmer jag om att hon överlevde olyckan och jag fick trĂ€ffa henne igen. Den drömmen Ă€r jag sĂ„ tacksam för, Ă€ven om den ger smĂ€rta nĂ€r jag inser att hon faktiskt dog fyra dagar efter olyckan. Men vaknade aldrig upp dĂ€remellan. Jag undrar sĂ„ vart hon var mellan livet och döden. Om hon hörde mig nĂ€r jag satt dĂ€r vid sjukhussĂ€ngen och jag tryckte hennes livlösa hand i min i desperation att fĂ„ kĂ€nna ett livstecken frĂ„n henne. 

Men nu ska vi inte prata om det. En kompis frÄgade mig hÀr om dagen om min mamma, hur hon var, vem hon var. SÄ jag tÀnkte att jag skulle berÀtta det.

Min mamma lĂ€rde jag kĂ€nna nĂ€r jag föddes pĂ„ senare 80 tal. Jag vĂ€xte upp med henne pĂ„ Södermalm. Hon var en riktig söderböna och klĂ€dde sig som det och hade en karisma som fick varenda en att vĂ€nda sig om. Hon var den vackraste mĂ€nniska jag nĂ„gonsin sett, min trygghet. Hon arbetade pĂ„ socialdistrikt 11 i Älvsjö innan hon arbetade pĂ„ Ågesta brandförsvar, jag minns sĂ„ vĂ€l nĂ€r hon rökdykte första gĂ„ngen, jag var inte gammal och fick vara med henne pĂ„ jobbet den dagen. Jag vĂ€xte typ upp med brandmĂ€n. 

Sedan började hon arbeta pÄ Stockholms brandförsvar vid Malmskillnadsgatan mitt i pulsen innan hon till slut började med det hon brann för helhjÀrtat. Barn. Mamma gick massor av utbildningar och till slut blev hon fosterhemsmamma och höll pÄ med det Ànda till hon lÀmnade detta jordeliv.

Parallellt med det fick hon Ă€ven egna barn, mina syskon. Att vara minst 10 personer kring middagsbordet var inget ovanligt hemma hos oss. Jag var 12 Ă„r nĂ€r mamma för första gĂ„ngen fick hem en annans barn som behövde trygghet och kĂ€rlek. DĂ„ hade vi Ă€ven flyttat till hus, mitt barndomshem sedan jag var tio Ă„r och som fortfarande Ă€r kvar inom familjen. 

Ibland kunde socialen ringa pÄ natten och sÀga att ett barn skulle komma till oss, det var ett vÀldigt intressant och lÀrorikt liv. Men ocksÄ vÀldigt tufft emellanÄt. Maktlösheten över att se barn Äka tillbaka till sina förÀldrar nÀr man vet att förÀldrarna inte Àr kapabla att ta hand om ett barn. Det gjorde ont inombords.

Detta höll min mamma pĂ„ med i mĂ„nga mĂ„nga Ă„r och utbildade Ă€ven andra mĂ€nniskor till att bli fosterhemsfamiljer. Att det ens ska behövas, men tyvĂ€rr har inte alla barn en bra och trygg uppvĂ€xt. 

Nu har jag berĂ€ttat lite kort om vad min mamma arbetade med men vem var hon. Min mamma, en 168 cm lĂ„ng och smal kvinna med lĂ„ngt blont hĂ„r med toner av grĂ„a slingor. Jag har detsamma fast mitt hĂ„r Ă€r övervĂ€gande chokladbrunt med tvĂ„ grĂ„a slingor pĂ„ vardera sida. Jag fick Ă€rva hennes blĂ„ ögon. Men vem var min mamma personlighetsmĂ€ssigt. Den roligaste mĂ€nniska med det mest klingande skrattet som smittade av sig. SĂ„ mĂ„nga tjaffs som slutat med skrattanfall. Hon bjöd extremt mycket pĂ„ sig sjĂ€lv vilket jag har Ă€rvt. Det som skiljde oss Ă„t var att min mamma hade skinn pĂ„ nĂ€san och sa vad hon tyckte. Jag Ă€r en riktig mes, jag stĂ„r upp för mina vĂ€rderingar, grupptryck och moral sĂ„klart och jag kan sĂ€ga ifrĂ„n nĂ€r andra blir utsatta men jag Ă€r mesig. Extremt mesig. En riktig tönt. Jag börjar grĂ„ta nĂ€r jag blir ledsen eller arg över nĂ„got. Mamma blev arg och sa vad hon tyckte nĂ€r hon blev arg. En extremt vĂ€lkomnande och varm mĂ€nniska som var vĂ€ldigt social och Ă€ven en bra lyssnare. En trygg person som verkligen utstrĂ„lade glĂ€dje. Man sĂ„g henne. Överallt. Hon har gjort massor av fina avtryck i mĂ„nga barns hjĂ€rtan. Speciellt den dĂ€r tryggheten som Ă€r sĂ„ viktig. Jag har alltid varit vĂ€ldigt trygg i mig sjĂ€lv och stark och det Ă€r tack vare henne. Jag tror att min uppvĂ€xt med trasiga barn har gjort att jag brinner vĂ€ldigt mycket för andra mĂ€nniskors mĂ„enden. Mamma arbetade pĂ„ Huddinge sjukhus innan jag föddes och jag sjĂ€lv gĂ„r i hennes fotspĂ„r och jobbar i dag som bĂ„de stĂ€llföretrĂ€dare och som undersköterska inom vĂ„rden vilket jag Ă€lskar. 

Min mamma Ă€lskade att resa och det har jag fĂ„tt uppleva i min uppvĂ€xt. VĂ„r första resa blev till Spanien nĂ€r jag var fem Ă„r. VĂ„r sista resa blev till Thailand dĂ€r hon och jag gick pĂ„ stranden klong niin pĂ„ Koh Lanta och hon sa till mig "du borde skriva en bok". Hon hatade att kĂ€nna saltet pĂ„ kroppen efter att hon hade badat i havet och sköljde av det direkt. Hon Ă€lskade reaggemusik och Ă€ven svensk musik. Laleh var en av favoriterna och en av lĂ„tarna jag valde pĂ„ hennes begravning var Lalehs version av Eva Dahlgrens lĂ„t -Ă€ngeln i rummet. 

Mamma Ă€lskade att skriva Ă€ven hon och dagböcker skrev hon varje dag frĂ„n den dagen dĂ„ jag föddes. Hon var Ă€ven vĂ€ldigt duktig pĂ„ att rita mĂ€nniskor. Jag sjĂ€lv gick bild och form pĂ„ gymnasiet och pluggade Ă€ven kreativt skrivande. Hon var i stallet ofta och var för det mesta med under mina 10 Ă„r nĂ€r jag red innan jag tröttnade.  

Hon var jĂ€tteduktig pĂ„ att göra köttfĂ€rspaj och hemma hos oss var kyl och frys alltid fulla med mat, det var sĂ„ viktigt för henne. Ett extremt stĂ€dat hem. Liv och rörelse. Det var alltid folk hemma hos oss. Det hĂ€nde saker hela tiden. Jag har fĂ„tt uppleva vĂ€ldigt mycket i livet, tack vare henne. 

Mamma gillade inte mjölk, potatis eller att hĂ„lla i glasspinnen pĂ„ glassen. Hon fick rysningar av trĂ€skaftet. Hon Ă€lskade skaldjur och oliver. Hon föredrog lakrits framför min last hĂ€r i livet, choklad. En vĂ€ldigt framĂ„t mĂ€nniska som Ă€lskade sitt arbete som fosterhemsmamma. 

NĂ€r jag var Ă„tta Ă„r trĂ€ffade hon den man som Ă€n i dag Ă€r min "pappa" och pappa till mina syskon. De var tillsammans i ca 21 Ă„r innan olyckan. 

En levnadsglad kvinna som levde hĂ€r och nu. Var i stunden, i varje ögonblick. Som var sĂ„ extremt Ă€lskad och Ă€r den absolut vackraste mĂ€nniska jag nĂ„gonsin mött. Hon. Min mamma. Hon som Ă€r en stor del i vem jag Ă€r och hur jag ser ut. 

Hon var sĂ„ himla rolig, en riktig teaterapa och bar för det mesta alltid ett vackert leende pĂ„ sina lĂ€ppar, sĂ„ öppen och naturlig och jĂ€kligt envis. En tuff (pĂ„ ett bra sĂ€tt) och jordnĂ€ra mĂ€nniska. 

Mitt liv förĂ€ndrades helt den dagen dĂ„ vi stĂ€ngde av hennes respirator och jag föll ihop i sjukhuskorridoren pĂ„ centralintensiven pĂ„ Karolinska. En del av mig dog den dagen den 31a augusti. En solig dag med trĂ€d som dansade i vinden. FrĂ„n att ha pussat mig pĂ„ kinden till att svĂ€va mellan liv och död bara en timme senare, av en olycka pĂ„ EN SEKUND, ett felsteg i en trappa. Sen var du borta. Du som var sĂ„ levande. JĂ€mt och stĂ€ndigt. 

Du fick leva ett halvt liv men ett sĂ„nt rikt liv pĂ„ sĂ„ mĂ„nga plan. Och allt du gjorde för mig, din familj och alla andras barn. 24/7. Du Ă€r min hjĂ€lte, min förebild. Jag har aldrig mött en mĂ€nniska som henne. Hon inspirerar mig varje dag. SĂ„ himla stolt över dig mamma. 

Vi skĂ€nkte en stor summa pengar till Bris i hennes namn och jag hoppas att samhĂ€llet förĂ€ndras pĂ„ sĂ„ mĂ„nga plan. Inte minst för det min mamma brann och arbetade med. Barnens rĂ€tt đŸ©·

Fan. Nu blev det jobbigt. Jag saknar dig...

Historien om dig đŸ©· en del av den... 

AllmÀnt | |
Upp