Nicci

Men nu blir jag vårdad... Det började i går, fler och fler blåmärken dök upp på mina händer, inget mer med det, de bara ploppade upp. Jag längtade hem till sängen efter jobbet, skulle ta en dusch och ser att min mage har massor av blåmärken, bak och framsidan av ben och armar. En hel del blåmärken med andra ord. Jag var inte så orolig men skickar bilder på alla blåmärken till familjen som ändå tycker att jag ska ringa 1177. Blåmärkerna på magen reagerade dom på 1177 på och bad mig ändå åka till närakuten. Familjen skjutsade mig dit och jag tänkte "snart får jag åka hem". Tar massor av blodprover, visar blåmärkerna. Där får jag veta att jag har lågt antal trombocyter och dom ber mig att ta mig till sösakuten, vi åker dit. Jag får hjälp relativt snabbt. Och mina trombocyter är väldigt dåliga som sagt. Trombocyter gör att blodet lagrar sig vilket mitt inte gör. Blodet sprutade efter provtagningen kan jag säga.. och blodprover tas det, hela tiden, jag är så sjukt sönderstucken. 

Jag är inlagd, och har påbörjat min akuta behandling redan. 8 tabletter dagligen. Jag har eget fint rum. Får jättegod mat, superbra personal och blir väl omhändertagen. Läkaren har gjort sin rond och jag blir kvar, jag får inte åka hem och ny utvärdering väntas på måndag. Jag blev verkligen akut sjuk. I förrgår hade jag inte ett enda blåmärke. Och i går massor. Jag har och är väldigt ledsen och såklart orolig just nu och har även fått prata med en kurator. Jag gör verkligen allt för att bli frisk så fort som möjligt. Detta var jag inte alls beredd på och här ligger jag. Jag som bara ville hem och sova efter jobbet, mysa med min storpudel (han är hos husse och bästa bonusmatte sedan i går när jag åkte in) och hade sett fram emot en myshelg. 

Vad fort det kan vända. Jag hoppas att mitt blod reagerar fort på medicinen och börjar att lagra sig. Jag har ont, känner av när ett nytt blåmärke kommer. Herregud vad jag ser ut. Jag har aldrig längtat hem och framförallt att bli frisk som jag gör nu. Det är läskigt, för mitt blod måste som sagt lagra sig, det kan inte vara så här.. Jag vill hem och det är det enda jag vill nu. Jag vill verkligen hem. Jag har ingen kontroll, vet inte vad som väntas, jag "tvingas" i massor av mediciner. En dag i taget. 

Jag är mitt i det just nu, rädsla, tårar, hopp. Jävla trombocyter! I need you.. 

Tack för er omtanke, verkligen. Vad utelämnad man blir när man blir sjuk. 

Nu måste jag ta massor av prover igen. Vi hörs! Kram och ta hand om er och varandra 🪻