Ännu mer tid ❤️
Att vakna upp till fler goda nyheter gör mig bara så otroligt tacksam.
Dagen innan jag återigen blev jättesjuk i min blodsjukdom fick jag det där samtalet som man aldrig hoppas på att få. En nära anhörig till mig berättade med gråten i halsen att denne hade drabbats av cancer. Dagen efter lades jag in på sös och blev kvar i fem veckor då jag inte svarade på någon behandling på fyra veckor. Och det enda jag ville var att komma hem, hem till mina nära och kära igen, vara ett stöd för personen som precis fått en cancerdiagnos. Blödandes från alla håll och kanter tog jag mig upp varje morgon, tryckte i mig 40 tabletter per dag, satt med min medicin i droppställning och hoppades på att jag snart skulle få beskedet att min kropp svarade på behandlingen. Den dagen kom. Och att få återförenas med mina nära och kära var helt fantastiskt, något jag bara drömde och hoppades på. Nu jäklar skulle bara min nära anhörig bli frisk från sin cancer. Få bort den där jävla cancern tack vare cellgifter och strålning. En utmärgad kropp, ett halvår senare, efter helkroppsscreeningen och till slut den sista undersökningen här om dagen fick vi den glada nyheten att cancern är helt borta.
Den här rädslan att förlora någon man älskar bär jag i hjärtat hela tiden efter min mammas dödsolycka samtidigt som jag blir så jäkla tacksam för mer tid tillsammans. Tid till att kramas en gång till, tid till att höra någons röst en gång till, tid till att titta på en person en gång till. Livet handlar verkligen om sina nära och kära. Min största rädsla på sjukhuset var just att aldrig få se mina nära och kära igen, den ångesten jag kände varje dag. Shit vad människor och djur betyder. När man ligger där i sjukhussängen förstår man verkligen värdet med att ta vara på tiden och människor. Att från ena dagen till den andra kan saker och ting hända. Att aldrig ta tiden för givet och att varje gång man ses, hörs eller skriver till varandra, att göra det med kärlek. Jag är så himla tacksam för att vi fick mer tid.
Fuck cancer...Fuck sjukdomar..
Jag blir verkligen så "attached" av människor. Hur ledsen jag blir om någon tex slutar på jobbet eller på andra sätt "försvinner" ur mitt liv. Det spelar ingen roll om det är en nära vän, vän eller kollega. Det är så otroligt många fina människor där ute som gör fina avtryck i mitt liv. Jag är verkligen så glad för de allra flesta människor som har korsat just min väg på denna jord. Av ca 7 miljarder människor har jag mött just er. Wow. Lycko mig.
Det finns så mycket elände, hemska människor som gör fula ärr i ens hjärta att man nästan glömmer bort dom här helt underbara människorna som påverkar en på ett eller annat sätt, som lämnar så otroligt fina avtryck i ens minne och hjärta. Att bara deras närvaro fyller en med glädje och tacksamhet av att ha mött just den personen. Ta aldrig tiden för givet med dessa människor ❤️ hur nära man kommer människor som man delar både sin glädje och sin sorg med och som delar sin glädje och sin sorg med en tillbaka 🙏❤️🥹
Ge kärlek, ännu mer kärlek och var en god människa. Oavsett ❤️ den enda personen du kan styra är dig själv ❤️
Nu babblar jag bara på här märker jag. För övrigt har jag haft en fin vecka, vänner, jobb, familj. Jag hann med att baka en magisk kladdkaka med banan på jobbet här om dagen, åhhh herregud, kombinationen av choklad och banan. Omg. Fast jag kan ha banan till nästan allt, tacos, pizza, i filen och flingorna, flygande jacob, på knäckebröd, på pannkakor med nutella. Har ni testat den kombon? Har jag missat en bra banancombo?
I dag är det lördag och jag är ledig. Jag önskar er en jättemysig dag 🪻 kram.
