Nicci

Jag vill verkligen börja det här inlägget med att skriva "ta hand om er, och varandra". Hur ett enda litet ord kan påverka så mycket, och hur inget ord kan göra så ont. Stor kram.

Första gången jag förälskade mig i Italien var nog innan jag föddes. Jag kom ut som den där hopplösa romantikern redan från start, förälskade mig i kärlek, romantik, ord och, Italien. Jag skrev, drömde mig bort, packade väskan för två år sedan och drog till Rom och blev störtförälskad i staden. 

Jag kastade inte bara ett mynt i fontänen, utan tre mynt som betyder bland annat, att hitta evig kärlek, jag stoppade min hand i stenansiktet och önskade mig och i varje hörn jag passerade förtrollade staden mig, varje balkong jag såg, såg jag evig kärlek. 

Rom. Vägen ledde mig till Rom, till slut. Som alla vägar. 

Det var i Rom jag ville skriva klart min bok sittandes vid ett mörkt gammalt skrivbord, doften av trä, stora öppna balkongdörrar med en stor balkong och utsikt över Colloseums historia. Där skulle jag sitta och bara skriva i tre månader på dagarna medan jag mötte stadens ljus på kvällarna. Allt blir så mycket mer romantiskt i skymningen. När stjärnorna visar sig, när ljuset blir stämningsfull, när Trevi lyser upp. När romantiken får ytterligare liv. Tänk att sitta där i den vackraste gamla lägenhet med så mycket historia i sig, knarriga gamla trägolv, bokhyllor fyllda med doftande kärleksromaner. Äta massor av pasta med världens godaste parmesan på, strosa runt bland gränder och bara fyllas med så mycket inspiration. Från människor, och från staden. 

Detta hann jag såklart inte på den veckan jag var där, för två år sedan för då ville jag se allt som staden hade att erbjuda, och allt såg jag. Alla de klassiska byggnaderna, men när vi också gjorde spontana promenader och hamnade i en vacker park som hade en stor damm, där man kunde hyra trampbåtar pirrade det lite extra. Wow vad vackra platser världen har att erbjuda. Och ändå, så mycket kärlek. 

Och det värsta är, att vissa människor inte ser det, och förstör. Förstör romantiken, förstör kärleken med massor av hat. Krig hit och dit, mörda här och där, massor av ondska och elakhet. Men nu ska jag inte förstöra mitt inlägg med massor av skit. Vi har ETT liv, varför vill man inte göra det bästa av det? För sig själv, och för andra. 

"Jag ser mig själv sittandes där på balkongen, i min vita långa muslinmorgonrock, krama om mina ben, med ett stort glas färspressad apelsinjuice, någon granne längre bort spelar italiens musik, jag ser staden vakna till liv. Jag greppar tag om min dator och låter fingrarna dansa på tangenterna medan jag skriver det första ordet på titeln på min boken"

Jag inspireras så himla mycket av människors godhet och kärlek, platser fyllda av kärlek, handlingar fyllda med kärlek, ord fyllda med kärlek. Och har själv jättesvårt att nå känslor såsom hat, bitterhet och ilska. 

Jag vill verkligen lämna fina avtryck i människors hjärtan på olika sätt. Såsom människor som inspirerar mig gör. Tänk att få påverka en annan människas hjärta på ett fint sätt. 

Ta hand om hjärtan och fyll livet med inspirerande platser och människor. 

Kram.