Nicci

Det känns alltid som att något mjukt och lite magiskt landar i kroppen när december börjar. Som att tempot saktar ner en aning, trots att livet egentligen springer på minst lika snabbt. Man får liksom en ursäkt att bara mysa, tända ljus, lyssna på julmusik och äta bakverk helt utan dåligt samvete.

I natt sov jag hela 13 timmar, och ärligt talat,  jag behövde varenda minut av den sömnen. Jag vaknade med en känsla av lättnad, som att kroppen äntligen fått andas ikapp. Full av energi kastade jag mig in i en riktig nystartsdag, städade, tvättade, tog en lång dusch och avslutade med ansiktsmask. Den sortens egenvård som känns lyxig trots att den egentligen bara är livsnödvändig. När jag såg mig själv i spegeln efteråt kändes det nästan som att en ny version av mig stod där, piggare, mjukare, redo för december.

Min första advent spenderade jag på jobbet, och det blev precis så mysigt som man hoppas att första advent ska vara. Vi tjuvstartade julen med pepparkakor, tårta, och en enorm dos av kramar och värme. Julstjärnor i fönstren, en julgran som glittrade, och så avslutade vi dagen med kvällsfika, mackor och varm choklad. Det låter kanske enkelt, men ibland är det just de där små vardagsstunderna som blir hjärtvarma minnen.

Igår träffade jag en läkare, inte min vanliga hematolog den här gången och efter det mötte jag upp en av mina bästa vänner för lite shopping och ren kvalitetstid. Vi har känt varandra sedan vi var 16 år. Tiden flyger, men på något sätt känns det fortfarande som att vi är samma personer som skrattade åt ingenting och drömde om framtiden då.

Nu står vi här, hon med två barn och familj, och jag med min storpudel varannan vecka, lever singelliv men med hjärtat öppet för kärlek. Som jag nämnt tidigare är jag självvald barnlös, och det är något jag både landat i och äger. Livet tar oss verkligen åt oväntade håll, och det är så fascinerande att få följa människor man känt så länge genom alla dess kapitel.

Efter vår lilla shoppingtur njöt jag av en kokos bowl från Oh Poke, helt magisk och sen en saffransknut från Thelins. Och alltså, den saffransknuten… den första jag köpte efter min sista antikroppsbehandling, och jag minns fortfarande hur god den var. Finns en Thelins precis vid Södersjukhuset, tips till er som passerar där.

Nu är det ett år sedan jag avslutade den behandlingen. Att tänka på det är både overkligt och fint. Kroppen har varit med om så mycket, och jag med den.

Om mindre än två veckor har jag möte med min hematologöverläkare. Jag försöker inte tänka för mycket på det, men ni får gärna hålla tummarna för att allt ser bra ut. Det vore en så fin julklapp, att få fortsätta känna mig stark, frisk och fri.

Kram.