Nicci

När man jobbar helg på tappar man lite vad det är för dag. Jag har helg på vardagar istället. Hur som helst. Måndag, ny vecka och nu börjar matteveckan med mitt bustroll (min kungspudel). Som jag saknat honom. Hundvecka, vilket innebär massor med mysiga långa promenader, playdates m.m. med hans bästisar.

Han kommer när som helst så jag påbörjar detta inlägg så får jag se hur många rader jag hinner skriva.

När man blir äldre, över 30, när de flesta runt en har familj, barn och barnaktiviteter på helger kommer en våg av ensamhet över en ibland, speciellt på helgerna. Jag är ofrivilligt singel, men frivilligt barnlös. Jag vill inte ha barn. Men jag har en längtan över att dela livet med en man. Men jag vet inte hur man ska göra för att hitta honom. Tinder provade jag, i en dag. Men det var inget för mig. Jag vill hitta min bästa vän, och därifrån, utveckla kärlek. Inget gå på några ytliga dejter, ligga och sen är det bra. Nej, jag vill bygga upp en stark "bästa vän" känsla med massor av kärlek och romantik, en livskamrat. Men hur hittar jag just honom? Ibland känner jag bara, nej, jag ger upp. Jag ger verkligen upp kärleken. Jag vill ha det där djupa i en värld som är ytlig. Jag vill verkligen lära känna en person. Inte känna mig som en i mängden. Utan vara hon, hon som han också vill ha. Som inte vill riskera att förlora mig. Han.

Det där otroliga pirret över att ha haft turen att hittat den där människan. Som man kan busa med, flörta med, berätta allt för, kyssas med och bara bygga upp ett fantastiskt liv tillsammans med allt vad det innebär, för man har sin bästa vän, sin älskare, sin kärlek, sin livskamrat, sida vid sida. Jag är en hopplös romantiker.... 

Jag hade en otroligt fin söndag på jobbet i går. Jag var så himla nöjd över både min och min kollegas insats. Teamwork. Nöjd och glad gick jag därifrån, reflekterade, vad jag kunde göra bättre, ja allt sånt. Jag strävar hela tiden efter att utvecklas till en bättre och bättre version av mig själv. Lära känna mig själv, och utvecklas därifrån. Ta in, lyssna, lära känna, välkomna, se, ta det som det kommer och agera utefter situationer, vara här och nu.  

Jag tänkte mycket när jag var yngre, på det här med vänskap, och hur man lär känna nya människor om man är som jag, en människa som aldrig går ut. Och på första plats är det ju jobbet. Herregud vilka människor jag har träffat på min arbetsplats och som är väldigt nära vänner idag. Vi umgås utanför jobbet, och har så jäkla kul på jobbet med. Kollegor som blev vänner. Jag tycker saker och ting blir svårare med åldern, vänskap, kärlek. Hur träffar ni nya vänner? 

Nu känner jag att jag kommer in på allt möjligt i detta inlägg. Jag har nog ett litet behov av att skriva av mig märker jag. Det bara kommer. 

Jag har känt mig lite tankspridd, disträ sedan jag kom hem från sjukhuset, det är som om allt som hände på sjukhuset under en månad kommer ikapp mig. Jag förstod inte riktigt vad som hände när jag var mitt i det. När mina blodplättar bara försvann. Skulle dom komma tillbaka eller är det nu jag kommer att, dö? Jag är fortfarande under utredning. Det är ingen vanlig sjukdom, tvärtom. Hur ska jag hantera det? Jag har tagit prover varje vecka i 7 månader och med det "firar" jag nu med att bara behöva ta prover varannan vecka. Lite läskigt, min stora dröm är ju att jag svarar klockrent på medicinen, att det är den medicin jag äter i dag (som stimulerar benmärgen att producera blodplättar) som är "the one" och att jag aldrig mer blir så där sjuk som jag blev tre gånger förra året. Fasiken vad lycklig jag skulle bli. När man blir allvarlig, ja det behöver inte ens vara en allvarlig sjukdom. När man blir sjuk, det enda man vill då, är att få bli frisk. En ny chans att få leva. Och herregud vad tacksam jag är för varenda dag. En dag till ❤️ fortsättning följer.

10.00. Nu kommer mitt bustroll så jag fortsätter inlägget efter vår långpromenad. 

12.30. Så där, nu har jag och Albert varit ute på en långpromenad, han ligger och sover och jag har duschat och ätit lunch. Vi ska gå till jobbet om ca 1 timme för ett kvällspass. Det ser jag fram emot. Jag är verkligen en hundmänniska. Eller en pudelmänniska, bästa hundrasen. Sån otroligt ståtlig, lättlärd, allergivänlig, klok och en fantastiskt enkel hund att ha med överallt. Iaf mitt troll. Nog om skryt om min vovve, som för övrigt precis vaknade från sin nap, så vi ska nog göra oss klara och bege oss till jobbet när som helst.

Önskar er en fin måndag. Kram 🪻