Nicci

Hej fina ni.

Hoppas att ni har en riktigt mysig fredag och att helgen fortsätter med samma mys.

Häromdagen träffade jag en av mina allra närmaste tjejkompisar, hon som jag öluffade med i Grekland. Och som alltid när vi ses landar vi förr eller senare i just det samtalsämnet. Det spelar ingen roll hur många år som går, den resan är som ett litet kapitel i våra hjärtan som vi aldrig tröttnar på att bläddra i. Vissa minnen bleknar med tiden, men den där öluffen känns nästan starkare för varje gång vi pratar om den.

Att åka på öluff har alltid varit en dröm för mig. Ni vet en sån där dröm man bär med sig länge,  som känns lite filmisk, lite för perfekt för att vara sann. Men för några år sedan blev den verklighet. Tre veckor av salt i håret, solvarm hud och frihet. Vi reste runt i ögruppen Kykladerna, och varje ö hade sin egen personlighet, sin egen rytm, sin egen charm.

Vi började i Aten innan vi tog båten vidare till Naxos, Paros, Antiparos, Ios, vidare till mitt älskade Santorini och avslutade på Kreta där vi flög hem. Ett tips är verkligen att börja och avsluta på större öar där det finns bra flygförbindelser, det gör hela logistiken så mycket smidigare.

Det jag älskar med att öluffa är känslan av rörelse. Att aldrig riktigt stå still. Ena dagen sitter man på en färja med vinden i ansiktet och ser en ny ö närma sig vid horisonten, nästa dag hittar man sin nya favoritstrand. Jag älskar att upptäcka när jag reser, små gränder, lokala bagerier, utsiktsplatser man nästan snubblar över av en slump. Jag kan verkligen inte ligga på en strand en hel dag (hur drömmigt det än låter), men ge mig en pool, bra musik i bakgrunden, en kall banansmoothie eller iste i handen och en påse chips, då är jag hemma.

Och kvällarna… Kortspel tills det blir mörkt. Middagar som aldrig tar slut. Grekisk sallad som smakar bättre än någon annanstans. Solnedgångar som får hela himlen att brinna. Skratten. Alla tallrikar som gick sönder på Santorini (ni som vet, ni vet). Det är något speciellt med Grekland, tempot, människorna, maten, ljuset.

Santorini är ju lite av mitt andra hem, och att få visa den ön för en av mina bästa vänner var så speciellt. Och som om inte det vore nog, det var där hon förlovade sig. På en av världens kanske vackraste platser. Dröm är det enda ordet som passar.

Jag har även öluffat i Thailand och på andra håll i Grekland, bland annat Mykonos. Santorini har direktflyg från Sverige under sommaren, vilket gör det väldigt enkelt. Mykonos hade i alla fall tidigare inga direktflyg, men båtförbindelserna mellan Mykonos och Santorini fungerar smidigt (även om jag faktiskt inte minns exakt hur många timmar det tog). Det är just det som gör Grekland så fantastiskt, det är så lätt att ta sig mellan öarna. Friheten i att bara boka en biljett och åka vidare.

Det finaste med resor är ändå inte platserna i sig. Det är känslan. Och människorna man delar allt med. När vi pratar om den där sommaren är det som att vi förflyttas tillbaka. Man blir varm i hela kroppen. Man hör skratten igen, känner doften av solkräm och hav, minns exakt hur det kändes att sitta där på balkongen i kvällsljuset.

Resor blir verkligen starka minnen. De etsar sig fast. Och varje gång man ses efteråt, oavsett hur lång tid som gått, så kommer man tillbaka till just den där resan.

Har ni inte testat att öluffa än så vill jag verkligen, verkligen rekommendera det. Det är enkelt, det är äventyrligt och det är ett minne för livet. Att få göra en sådan resa med människor man älskar, det är bland det finaste som finns.

Önskar er en fin fredag. Kram.