Nicci

Men herreguuud, min blogg fyller 20 år i år. Jag har alltså bloggat nästan dagligen i 20 år. Det är ju 2026 nu och 2006 skrev jag mitt första ord på min dåvarande blogg. Mitt liv i text. Inte allt, men väldigt många ögonblick. Både det djupa, sårbara, känsliga och jobbiga, men också resor, kärlek, vardag och allt det där lite mindre djupa som ändå formar livet.
Jag älskar att skriva och det är en av mina största passioner och intressen här i livet. Ord, formuleringar, känslor i text. Det har alltid varit mitt sätt att bearbeta, reflektera och ibland bara få ur mig tankar som snurrar runt i huvudet. Så i och med att mitt bloggande fyller 20 år så tänkte jag svara på lite frågor just angående min blogg.

1. Hur kom det sig att du bloggar?
Dels, som jag skrev här ovan, så älskar jag att skriva. Men bloggen kom faktiskt mest till för att min mamma skulle få följa mitt liv när jag flyttade hemifrån. Det var liksom ett sätt att dela min vardag när allt var nytt, spännande och lite läskigt på samma gång.

Sedan växte det där. Bloggen blev mer än bara uppdateringar till familjen. Den blev en dagbok, en ventil, en kreativ plats där jag kunde vara mig själv. Jag har alltid känt att jag får tänka klart när jag skriver. Ibland har jag förstått mina egna känslor först när jag satt dem i ord.
Med åren har bloggen också blivit ett minnearkiv. Jag kan gå tillbaka och läsa om perioder i livet som jag nästan glömt bort. Hur jag tänkte, vad jag drömde om, vad som gjorde ont och vad som gjorde mig lycklig. Det är faktiskt ganska mäktigt att ha 20 år av sitt liv dokumenterat på det sättet.

2. Har du tjänat pengar på bloggen?
Ja, jag har faktiskt tjänat ett femsiffrigt belopp på min blogg tidigare. För mig har det aldrig varit huvudsyftet med bloggandet, men det har varit en rolig bonus och ett kvitto på att det jag skapar uppskattas.

Samarbeten kan vara väldigt roliga när de känns genuina och passar mig och mitt liv.. 

3. Roligaste samarbetet?
Oj… Jag gjorde ett tavelsamarbete för några år sedan när jag bodde i hus. Otroligt vackra, stora tavlor med motiv från Italien. Jag minns att jag fastnade direkt för känslan i bilderna – ljuset, motivet och lugnet. Dessa tavlor pryder min fyra meter höga vägg nu i min lägenhet och varje gång jag tittar på dem blir jag lite glad och drömmer mig tillbaka till en av mina favoritplatser i världen, Italien. Det är ett sådant samarbete som lever kvar långt efter att det publicerats.

Sedan tycker jag att satisfyern var ett otroligt roligt samarbete ;-) Wow. Jag gillar när man kan blanda humor, öppenhet och bryta lite tabu. Livet är ju inte bara vardag och djupa tankar, det är också att våga prata om saker som kanske tidigare varit lite skämmiga eller tysta ämnen.

4. Vad har bloggen betytt för dig?
Otroligt mycket mer än jag nog själv förstår ibland. Den har varit med mig genom livets största förändringar. Flyttar, relationer, uppbrott, resor, nya kapitel och stängda dörrar. Bloggen har funnits där när livet varit fantastiskt och när det varit riktigt tungt.

Den har också gett mig kontakt med människor jag aldrig annars hade mött. Många fina samtal, igenkänning och stöttning. Det är något väldigt speciellt med att människor kan känna igen sig i ens ord.

5. Har du någon gång velat sluta blogga?
Ja, absolut. Det har funnits perioder där livet varit för intensivt eller där inspirationen varit låg. Ibland har jag också funderat över hur mycket man vill dela av sitt liv offentligt. Men på något sätt har jag alltid hittat tillbaka till skrivandet. Det är som att det är en del av mig.

6. Hur ser du på bloggandet idag?
Bloggvärlden har ju förändrats enormt sedan 2006. Sociala medier har tagit över mycket, tempot har blivit snabbare och innehåll konsumeras på andra sätt. Men jag tycker fortfarande att bloggen har något unikt. Här finns utrymme för längre texter, reflektioner och berättelser på ett sätt som andra plattformar sällan ger plats för.
Jag tror faktiskt att just det gör att jag fortfarande älskar bloggformatet.

7. Kommer du fortsätta blogga?
Ja, det tror jag verkligen. Kanske inte alltid lika ofta som vissa perioder i livet, men skrivandet kommer alltid finnas med mig. Bloggen är som en vän jag haft i 20 år. Den har sett mig växa upp, förändras och utvecklas.

Och jag tycker det är ganska fint att tänka på att någonstans där ute finns 20 år av tankar, känslor och liv samlat i ord.
Tack till er som har läst, följt, kommenterat och funnits här genom åren. Det betyder mer än ni tror ❤️

Kram.

Bild på mig när jag var ca 18 år.